Vi gör skillnad

2013 var ett enastående år för Amazon Watch och våra partners Talisman Energy och Conoco Phillips offentliggjorde sina planer på att avbryta sina oljeverksamheter och lämna den peruanska Amazonskogen, bygget av Belo Monte-dammen försenades avsevärt i Brasilien, och vi firade ett viktigt beslut av Interamerikanska Domstolen för Mänskliga Rättigheter (IACHR) som gynnade det ecuadoriska Sarayakusamhället.

Slutet för Mega Dammar?

Förra månaden annonserade representanter för Brasiliens Ministry of Mines and Energy (MME) oväntat för tidningen O Globo att landet skulle upphöra med att bygga dammar i Amazonas sjöar. Som många av våra likasinnade firar vi den här nyheten med extra mycket lycka eftersom representanterna i ministeriet specificerade att det finns ett behov att respektera den sociala önskan om att lägga restriktioner gällande dessa projekt”. De belyste komplexiteten i att dels hantera lisenerna gällande megadammarna men också frågan om att finansiera dem i denna era av projekt som Leko Monte. Representanterna indikerade att Brasilien skulle fortsätta med att utforska nya möjligheter att möta behovet av energi som genom att använda återvinningsbar energi och decentralisering.

Kvinnlig urfolksledare hotad till livet

Tidigt på fredag morgon, den 5 jaunari i år, attackerades Patricia Gualingas hem med stenar. Fönster krossades och förövaren skrek upprepade dödshot mot henne. Patricia tillhör Kichwafolket [från Sarayaku i den del av Amazonas som tillhör Ecuador] och har kämpat för att skydda hennes förfäders områden i Amazonas från industriell utvinning i många år.  Hon är erkänd både nationellt och internationellt som en viktig försvarare av urfolkens rättigheter, och som en eldsjäl i kampen mot oljebolagen.

Angreppet mot Patricia Gualinga är inte en isolerad händelse. Hot och trakasserier av urfolksledare förekommer regelbundet. Urfolk som motsätter sig olja, gruvdrift eller annan naturresursutvinning på deras territorier upplever ofta hot, ibland med dödlig utgång t ex i fallen med Bosco Wisum, José Tendentza och Freddy Taish, som brutalt mördades. Patricia Gualinga berättar själv:

”Jag har inga personliga fiender. Jag har inga skulder, inga problem över land eller något sådant… alla vet vem jag är, jag arbetar för att försvara de mänskliga rättigheterna, urfolkens rättigheter. Min position mot utvinningsindustrin, som oljeutvinningen, är mycket tydlig. De enda besvär som jag har haft var med den tidigare regeringen som vi vet spionerade på oss hela tiden, men med denna nya regering har allt varit bra och vi hoppades på att ingen av dessa saker skulle hända. Därför ber vi myndigheterna att undersöka vem som gör denna typ av saker. De pekade på mig och sa "…nästa gång dödar vi dig".

gualinga

Bara några dagar före attacken mot Patricia Gualinga tillkännagav den ecuadoriska regeringen ett slut på gruvdrift och oljekoncessioner som inte har haft samråd med urfolken först. Trots att det var en viktig seger så har det inte stoppat godkännandet av vissa projekt som delvis inkräktar på regnskogen och urfolkens territorier. Patricia tillsammans med andra kvinnliga urfolksgrupper har upprepade gånger protesterat mot dessa planer.

För några dagar sedan, i Amazonas staden Puyo, höll kvinnliga ledare från urfolksorganisationer en presskonferens där de uttryckte sin solidaritet med Patricia Gualinga.

"Vi tror att dessa [hot och attacker]", sade de i sitt gemensamma uttalande, "försöka generera ångest, rädsla, destabiliserande terror, osäkerhet inom familjen och samhället, för att bryta andan av motstånd och kamp för att försvara territorium. "

Gualinga och Amazonas kvinnliga urfolksledare uppmanar den ecuadoriska regeringen att undersöka attacken och ge garantier för att skydda henne och alla kvinnliga urfolksledare. De lovar också att inte backa ner i försök att skrämma dem.

"Vi Amazonas kvinnor är förenade och starka och har ett livslångt engagemang för att försvara Moder Jord," sa de. "Även om de försöker skrämma oss, kommer vi inte att besegras och vi kommer att fortsätta att stå ihop i kamp oavsett kostnaderna!"

I namninsamlingen ber vi den svenska regeringen att höra av sig kring fallet och på så sätt visa att vi är många som står bakom dessa modiga eldsjälar som kämpar mot en industri som är villiga att till och med begå våld för att komma åt värdefulla naturtillgångar. Vi ber också Ecuadors regering att undersöka händelsen och ombesörja Patricia Gualingas och andra urfolksledares säkerhet.  

Namninsamlingen är skapad av Naturens rättigheter i Sverige som är ett nätverk av organisationer och individer som arbetar för ett samhälle där naturen har rättigheter. I nätverket ingår bland annat Latinamerikagrupperna, Lodyn, End Ecocide Sweden och Swedish Earth Rights Lawyers.

Seger för urfolkens rättigheter i Brasilien

Det blev en jordskredsseger för urfolkens rättigheter i Brasilien, i början på december 2017, när Toronto-baserade guldgruveföretaget Belo Sun Minings tillstånd att borra i området kring Xingufloden återkallades av en federal domstol

I ett samstämmigt beslut hänvisade domstolen till Belo Sun Minings misslyckande att tillmötesgå urfolkens rättigheter, med tanke på projektets komplexa, sociala och miljömässiga konsekvenser, och speciellt med tanke på den förödelse som redan gjorts av den intilliggande mega-dammen Belo Monte.

Företaget beordrades att mäta projektets specifika påverkan på urfolkssamhällena och en ny licens kommer inte att övervägas förrän Belo Sun Minings har vidtagit dessa åtgärder.

gold

Segern är speciellt anmärkningsvärd då den sker i en region som ännu inte har återhämtat sig från Belo Monte; ett megaprojekt som krossade mänskliga rättigheter, miljöskydd och rättsstatsprinciper. Belo Monte blev en betongmur över den mäktiga Xingu-floden. Då Belo Sun Minings guldgruva "Volta Grande" gav sken av att gå i samma fotspår som Belo Monte, sammanslöt urfolken, de brasilianska åklagarmyndigheterna och de icke-statliga allierade för att göra allt för att förhindra projektet.

Domslutet är rättvist, men tyvärr sällsynt, för urfolken vid Xingu-flodens lägre stränder, som lidit oerhört under och efter byggandet av Belo Monte. Deras skogar har raserats, floden som en gång varit rik på fisk har förstörts och samhällena har fått gå igenom någonting som åklagaren kallar för ethnocide. Med tanke på dammens påverkan på människorna och ekosystemen, är det viktigt att Belo Sun Mining fortsätts att hållas i schack av Brasiliens rättsväsende.

 Xingu floden.

Xingu floden.

Domstolens beslut är också mycket påfallande då den infört ett nytt rättsligt mönster. Genom att beordra Belo Sun Mining att genomföra ett samråd som följer ett kulturellt lämpligt protokoll, som definierats av urfolkssamhällena i Juruna, är företaget nu skyldigt att följa en rigorös ram som väsentligt kommer att komplicera deras planer.

"Vi accepterar inte något projekt som tvingar oss ta avstånd rån Xingu-floden eller som undergräver vår rätt att stanna", kan man läsa i Juruna-protokollet. "Vi rådfrågades inte inför byggandet av Belo Monte, vilken omdirigerade Xingu från våra marker, för att använda dess vatten för elproduktion."

Jurunas oro över Xingis hälsa efter byggandet av Belo Monte är omåttligt tydlig. Med bara tjugo procent av flodens ursprungliga flöde som strömmar över dammens huvudväg – eftersom dammen omdirigerar 80 procent av vattnet till en artificiell kanal som leder till dess kraftverk – kommer inte samhällen som lever nedströms klara av lanseringen av ännu ett megaprojekt, särskilt ett som skulle bli den största guldgruvan i Brasilien. Juruna ser sin vederbörliga rätt att bli informerade om Belo Sun Minings tvivelaktiga mönster och få det sista uttalandet ifall gruvan ens bör få regeringens godkännande.

I ett uppenbart försök att efterlikna de kriminella handlingarna bakom Belo Montes konstruktion, har Belo Sun Mining försökt sig på varenda liten skrupellös manövrering för att undvika sitt ansvar att samråda med de människor som skulle hotas av gruvan. Detta inkluderar att man inte nämnt gruvans inflytande på ursprungsbefolkningen och deras marker i sin miljökonsekvensbedömning (Environmental Impact Assessment (EIA)), som finns till för att undersöka projektets förväntade miljöpåverkan. Av detta skäl uppmanade domstolen företaget att genomföra en "Indigenous Component Study" som en del av miljökonsekvens-beskrivningen.

Detta är ett nödvändigt ansvarskrav på det kanadensiska företaget, vilket väsentligt komplicerar deras mål om en snabb miljölicensiering. Faktum är att rättsliga vägar så som denna - och en rad ytterligare rättssaker om mänskliga rättigheter och markbeslutsproblem som väntar - hotar att holka ur Belo Sun Mining så till den grad att företaget får tvingas lämna sin otillåtna gruvkoncession helt och hållet! 

Läs mer om Belo Monte: www.amazonwatch.se/stoppa-bela-monte/

Mina första 10 år

Andrew E. Miller har i tjugo år arbetat med människorättsaktivism och är ansvarig för vårt opinions och påverkningsarbete i Washington D.C., i USA. De senaste tio åren har han samarbetat med urfolk från Brasilien, Colombia, Ecuador och Peru i deras kamp för rättvisa. Andrew reser regelbundet till Amazonas och syns ofta i media där han delar med sig av sina kunskaper.

I denna artikel berättar han med egna ord om sina första tio år hos Amazon Watch. Andrews resa med oss vittnar om många stora framgångar, men också om att det fortfarande är mycket kvar att kämpa för. Amazonas och urfolken behöver fortfarande vår hjälp. Vägen är lång men tillsammans med våra allierade i Amazonas och i resten av världen kan vi gå hela vägen.

 

I början av maj 2007 började jag jobba med Amazon Watch och under de kommande åren har jag haft äran att ha ett finger med i de flesta av organisationens stora kampanjinitiativ. Ibland har jag varit ledande arrangör, andra gånger har jag bara varit med och hjälpt mina fantastiska medaktivister med allt jag kan. Även om all upprymdhet, frustration, lärdom, vrede och skönhet som jag fått ut av min tid här, skulle kunna fylla en hel bok, så väljer jag här ut tio specifika minnen och vad de har betytt för mig.

 
 Atossa Soltani (Amazon Watch grundare), U'wa folket ledare och Andrew framför Gibraltar gas plant.

Atossa Soltani (Amazon Watch grundare), U'wa folket ledare och Andrew framför Gibraltar gas plant.

 

 

2007 – ConocoPhillip’s aktieägarmöte

Mina första två veckor hos Amazon Watch var som en virvelvind. Genom att ansluta mig till kampanj- och kommunikationsslaget, stod jag bakom Achuar och Kichwa inför de årliga delegationerna till aktieägarna inom bolagen Occidental Petroleum i Los Angeles och ConocoPhillips i Houston, Texas. Urfolkens talesmän konfronterar företagscheferna och styrelsen direkt, offentliga protester sker utanför dessa styrelsemöten och påverkningsarbete sker i media.

Här introducerades jag även till en av våra långvariga partners: Patricia Gualinga från samhället Sarayaku. Jag minns ögonblicket som jag först hörde henne tala offentligt. Jag blev mållös av hennes klarhet, styrka och visdom. Efter Pattys uttalande inför aktieägarna och styrelsen, meddelade Conocos VD, Jim Mulva att företaget skulle avstå från sina planer att borra. Detta ögonblick, som föregåtts av åratal av kampanjer, var ett kraftfullt bevis på effektiviteten av denna typ av arbete.

 

2008 - Sammankomsten i Achuar-territoriet

I maj 2008 gjorde jag mitt första besök i Amazonas regnskog. Jag reste med Amazon Watch-kollegan Maria Lya Ramos till Achuar i Washintsa, inte långt från Ecuadors gräns. Några månader tidigare hade vi varit i Calgary, Kanada tillsammans med en kommitté av Achuar-ledare, som bjöd på motstånd mot det kanadesiska företaget Talisman Energy's verksamhet i hjärtat av Achuars förfäders territorium (det som kallas Block 64).

Aktionen erbjöd mig en helhetssyn i the Achuar Life Plan, som berättar bland annat om visionen angående territoriellt försvar, tvåspråkig utbildning och interkulturell vård. Under de kommande fyra åren skulle Talisman-kampanjen komma att intensifieras – vilket inkluderade ytterligare utflykter till Kanada och fler sammankomster av allierade – vilket ledde till att Talisman drog sig tillbaka!

 

2009 - Kampen för att förhindra en våldsam konfrontation i Peru

Peruanska Amazonas exploderade i massiva uppbåd under våren 2009. Den skyldige utlösaren var president Alan Garcias som vägrade ta itu med djupa farhågor gällande en verkställande order som han utfärdat året innan, förmodligen för att underlätta frihandelsavtalet mellan USA och Peru. Efter protester i augusti 2008, återkallade den peruanska kongressen en verkställande order om privatiseringen av urfolkens marker. Men många bolag stannade tyvärr kvar, även efter att en kongresskommission ansåg det olagligt. När proteståtgärderna intensifierades i början av 2009, introducerades militära styrkor, vilket gjorde att stämningen blev allt mer spänd.

Amazon Watch arbetade för att höja konfliktprofilen och kämpa för ursprungsbefolkningens rättigheter. Vi hjälpte till att samordna en protest ledd av inhemska ledare från Amazonas, från olika grannländer och levererade ett gemensamt uttalande mot den peruanska regeringen till FN. Emellertid misslyckades ansträngningarna för fredlig konfliktlösning och den ökända dödliga konfrontationen i Bagua inträffade den 5 juni (ironiskt nog, på World Environment Day). Denna händelse lämnade ett outplånligt skrapsår inom de peruanska urfolkssamhällena och påverkade Amazon Watchs arbete i Peru under flera år därefter.

 

2010 – Det oförglömliga mötet mellan U'wa och Chumash

En kommitté av U'wa-ledare kom till Kalifornien - med den legendariske äldste Berito Kuwaru'wa - och närvarade vid Amazon Watchs årliga lunch följt av ett tre timmar långt möte med Avatar-skaparen James Cameron.

Höjdpunkten för mig var dock ett möte mellan U'wa och deras värdar Chumash i Malibu. U'wa var inbjudna till Chumash Discovery Village med utsikt över Kanalöarna, där de åt Pozole och delade erfarenheter från sina olika kamper för urfolksrättigheter. Chumash-ledaren Mati Waiya brast i gråt upp när han sa: "Sluta inte slåss för att försvara er kultur. Vi förlorade nästan vår." Jag lämnades med det uppenbara intrycket att en av de mest effektiva åtgärderna vi kan ta är att stödja urfolken i en alliansuppbyggnad.

 

2011 - Sarayakus seger

Att arbeta med urfolket i Sarayaku från Ecuador är alltid en berikande upplevelse. Att tjäna som Amazon Watch-representant när de uppnådde en landmärkeslagstiftning inför en internationell människorättsdomstol var en stor ära. Under åtta år drev de sitt fall inför rätten i Washington D.C. och slutligen till den Interamerikanska domstolen i Costa Rica. Även om domen inte utfärdades på flera månader var känslan i rummet ytterst gynnsam för Sarayakus yrkanden att den ecuadoriska regeringen hade struntat i de kollektiva och individuella rättigheter som urfolket har, i ett försök att införa oljeproduktion i Sarayaku-territoriet.

 
 Sarayaku's ledare och allierade tillsammans med Andrew.

Sarayaku's ledare och allierade tillsammans med Andrew.

 

 

2012 – Stöttandet av urfolkens motstånd mot damm-projektet ”Belo Monte”

Även om mitt geografiska fokus inom Amazon Watch alltid har legat i Peru och Colombia, har jag haft nöjet att hoppa in i Brasilien ibland. En legendarisk kampanj har varit den kamp på liv och död som hölls för att stoppa damm-projektet Belo Monte, som tragiskt nog nu är i byggets slutstadium. År 2012 var kampen intensiv och den utövades av såväl urfolk, lokala civila samhällen och internationella supportergrupper så som Amazon Watch.

Vi utnyttjade Förenta nationernas konferens om hållbar utveckling (även kallad Rio+20) för att rikta fokus på regnskogarna, floderna och rättigheterna. Jag stöttade vårt dynamiska team, som då leddes av Maíra Irigaray och Christian Poirier, som främst bidrog till att koppla in urfolkens krigares röst i internationella medier. Till exempel ordnade vi en intervju mellan en New York Times-journalist och Kayapo Chief Raoni. Efter konferensen tillhandahöll vi strategiskt, finansiellt – och kommunikationsstöd till en multietnisk urfolksstyrka vid byggplatsen Belo Monte. Från våra kontor i Washington DC, hjälpte jag till att backa upp Amazon Watch-kollegorna som var där på plats, genom att få in information och vidarebefordra den till journalister.

 

2013 - Achuar protesterar mot oljeborrning i sina territorier

Talisman Energy må ha dragit sig ut ur Achuar-territoriet år 2012, men hotet från oljan kvarstår. Tack vare offentligt tillgänglig dokumentation upptäckte vi att Block 64 hade överförts till det Peru-statligt ägda företaget PetroPeru och regeringen fortsatte sin erövrings-taktik.

Vi presenterade i en artikel i The Guardian ett mycket viktigt meddelande från Achuar; nämligen att "Petroperu inte borde vara i Block 64. Som ägare till vårt territorium står vi emot alla olje-aktiviteter i området. Vi vill informera den peruanska staten om att ställningen för Achuar i Pastaza-regionen inte har förändrats sedan den grundades. Vi kommer att fortsätta att aktivt motstå vilken oljedrift som helst på våra förfäders marker, som täcker den stora majoriteten".

 
 Achuar folket och Andrew.

Achuar folket och Andrew.

 

 

2014 - U'wa-advokaten Aura Tegrias besök i USA

Har du någonsin stått inför en live-kamera och fått en fråga du inte fått tid att förbereda dig för? Var du nervös? Stammade du? Första gången 24-åriga Aura Tegría gjorde det, var hon redo, kortfattad och helt med på noterna. Jag var hedrad att följa med henne och erbjuda internationellt stöd till U'wa. Det här var bara en del av Auras första besök i USA vilket innehöll besök vid FN och the Inter-American Commission for Human Rights (IACHR).

Oavsett åhörare är Aura helt orädd och talar med auktoritet för både hennes egen erfarenhet och U'wa’s kollektiva minne. Med rättshjälp från EarthRights International spelade Aura's besök en nyckelroll i att U'wa-fallet äntligen presenterades för IACHR, efter att det ursprungligen lämnades in för ungefär femton år sedan.

 
  U'wa ledaren Aura Tegria Cristancho och Andrew.

 U'wa ledaren Aura Tegria Cristancho och Andrew.

 

 

2015 – Ro in med Sarayakus Canoe of Life till Paris klimattoppmöte

Att se den utsmyckade handgjorda kanoten från Sarayaku ro nedför en kanal i Paris var ett oförglömligt ögonblick. Det hade gått nästan ett år sedan våra vänner från Sarayaku bad Amazon Watch hjälpa dem att förverkliga visionen att flyta en specialgjord kanot från Amazonas in i Paris under FN:s klimatmöte. Från början visste vi att det skulle vara extremt utmanande, men vi bestämde oss för att köra. Stor eloge till Amazon Watch-anställda Kevin och Leo (från Ecuador) och Christian (Paris) för att de tog på sig de formidabla logistiska bördorna. Jag hjälpte till med att koordinera med andra ufolks-grupper som Inhemska miljönätverket, som organiserade en hel inhemsk flotilla inspirerad av Sarayaku-kanoten och arbetade för att få kanoten på mediasradarskärmen, vilket resulterade i en profilering på Democracy Now!

Sammantaget fungerade kanoten som ett centrum för Sarayaku-delegationen av tio samhällsmedlemmar, som introducerade världen till deras koncept Living Forest i många paneler, forum och media event. I slutändan kände jag att vårt deltagande var mindre ett beslut som vi gjorde än Amazonas ande som manifesterade sig i Paris för att stödja Sarayakus kamp.

 

2016 – Uppdraget hos U'wa i Colombia

Trots att ett av Amazon Watchs äldsta samarbeten är tillsammans med Colombias U'wa-folk, hade vi faktiskt aldrig besökt dem förrän år 2016! I flera år har jag varit fast besluten att se till att vår grundare Atossa Soltani - som kanske är U'was längst stående internationella allierade under tjugo år - fick möjlighet att träda in i U’wa.

Tidigare försök gick i kras på grund av realiteterna i Colombiens inbördeskrig: vi sköt upp planerna år 2014 när the National Liberation Army arrangerade en väpnad strejk i just den delen av landet. Lyckligtvis gav den nuvarande fredsprocessen oss en chans. I slutet av november deltog vi i toppmötet i Försvaret för liv, territorium och naturresurser, tillsammans med andra viktiga U'wa-allierade som Mujer U'wa, EarthRights International och Colombia Human Rights Committee DC.

Det var en mäktig tid att reflektera över många års kamp – med dödsfall inom U'wa och andra internationella vänner – och bekräfta vårt långsiktiga engagemang i harmoni med lärande och solidaritet.

Översättning: Amanda Berglund

Girjasmålet

Det är inte bara i Amazonas och i USA ( se #NOADPL) som kampen mellan urfolk och stat råder. Även här i Sverige så måste samhällen stå upp mot landets styre för att hävda sin rätt att skydda sin egen mark. Måndagen den sjätte november 2017 slogs Girjasmålet återigen upp (denna gång i Umeå); en tvist mellan samerna och den Svenska Staten där förfogandet av marken kämpas om.

Under flera år har det rått meningsskiljaktigheter mellan Svenska Staten och samebyn Girjas. Girjas är inte ensamma om att vilja ha rätt att bestämma över sin mark; allmänheten vill ha en del av kakan, vilket är därför Svenska Samernas Riksförbund (SSR) har satt ned foten.

Samerna har jämt haft rätt att manövrera reglerna kring småvilt-jakt och fiske i området, men under 70 - och 80-talen blev allmän fritidsjakt mer och mer populär. Detta gjorde att mark att jaga på begränsades alltmer över hela landet vilket gjorde att det var dags att tänja på lagstiftningen en smula. 

  Foto:  SVT

Foto: SVT

År 1993 introducerades en så kallad dubbel jakträtt och samernas jaktmarker öppnades upp för allmänheten, detta för att möta allas behov. Staten anser att de är rättfärdigad ägare och delger att samebyns enda rätt är att driva sin ren-näring i området, vilket även inkluderar att de får jaga och fiska där. Dock bedömer staten inte att same-samhället har uteslutande rätt till förfogandet av marken, vilket är där meningar går isär.

Våren 2009 lämnade samebyn - tillsammans med SSR -, till Gällivare tingsrätt, sin stämningsansökan där de begärde att få ensamrätt till en del av deras så kallade året-runt-marker, dvs. marker där renskötsel får utövas året runt. Just denna mark är belägen i norra Gällivare kommun i Norrbotten. De begärde även att ha ensam förfogande över både jakt - och fisket, alternativt att de ska äga den tillsammans med staten.

Sex år senare, år 2015, inleddes äntligen förhandlingarna och i februari 2016 släpptes domen. Tingsrätten i Gällivare beslutade att Girjas skulle få igen sin ensamrätt till jakt på småvilt - och fiske i området, som är lika stort som Gotland. Glädjen var stor men kortvarig då detta endast var en delseger. Domen slår inte i kraft förrän den inte längre är möjlig att överklaga vilket kan ta några år. Nu har staten och länsstyrelsen alltså överklagat och målet har gått upp i hovrätten.

Samebyn hävdar starkt att deras rätt att ha inflytande över marken är djupt grundad och staten bör inte ta hela den makten. Samerna har haft sin rätt långt innan staten sattes som ägare till marken, vilket är grundargumentet för deras fråga. En ensamrätt som funnits sedan urminnes tider då samerna varit närvarande långt längre än staten som gick i kraft så sent som på 1800-talet.

"Det är nära inpå bedrövligt att, i en rättsstat som Sverige att en ursprungsbefolkning ska bli fråntagen allt inflytande över sin egen mark," säger Matti Berg, ledamot i Sametinget.

Hovrätten är avklarad och dom väntar 23 januari 2018. Vi får hoppas att rätten än en gång gynnar urfolket, samerna, som alltid tagit hand om marken och alltså bör ha rätt att fortsätta med det. 

 Sápmi.   Sápmi omfattar de norra delarna av Sverige, Norge, Finland och Kolahalvön i Ryssland.    sv.wikipedia.org/wiki/Sápmi    Foto:  Samiskt Informationscentrum

Sápmi. 

Sápmi omfattar de norra delarna av Sverige, Norge, Finland och Kolahalvön i Ryssland. 

sv.wikipedia.org/wiki/Sápmi

Foto: Samiskt Informationscentrum

Antônia Melo

Antônia Melo är en sann krigare. Hennes ständiga kamp för social och miljömässig rättvisa i Amazonas har omdefinierat möjligheterna för gräsrotsorganisering och inspirerat en hel generation lokala aktivister. Av denna anledning kunde hon inte vara mer förtjänt av Alexander Soros Foundation Award, som hon fick den 10 oktober 2017, för sitt ledarskap i kampanjen för att stoppa det enorma projektet med dammen Belo Monte i Brasilien. Priset är ett bevis och ett erkännande för hennes outtröttliga, betydelsefulla arbete att försvara Amazonas och dess folk från en katastrofal utvecklingsmodell.

melo

Som dotter till landlösa lantarbetare från Brasiliens nordöstra del, flyttade Antônia med sin familj år 1954 till kommunen Altamira nära intill den mäktiga Xingu-floden, för att leva ut sitt liv. Hennes rötter skulle komma att forma hennes livsarbete å sitt folks och ekosystemens vägnar.

År 1989 deltog Antônia i ett väldigt uppbåd i ledning av Xingu-flodens ursprungsbefolkningar, emot byggandet av Kararaôs vattenkraftskammare; föregångaren till vad som skulle bli projektet Belo Monte. Hennes erfarenhet av det här banbrytande initiativet – som skulle komma att vara avgörande för att stoppa den brasilianska diktaturens utvecklingsplaner för Xingu – inspirerade hennes kamp för Amazonas inhemska och traditionella samhällens rättigheter.

Efter detta åtog sig Antônia kritiska människorättsfrågor inom regionen, inklusive bekämpningen av extrem fattigdom, samt stoppandet av våld mot kvinnor och flickor. Antônia arbetade dessutom otröttligt för hållbara lokala utvecklingslösningar och blev bland de första, starka motståndarna mot regeringens återupptagna planer att slå upp en damm i Xingu-floden. Under 2008 hjälpte hon till att organisera den enorma mobiliseringen "Xingu Encounter: Alive Forever" i sin hemort Altamira, som samlade 5000 aktivister från lokala, nationella och internationella organisationer, inklusive över 1000 människor från Xingu-området likväl som från hela Brasilien. Denna händelse tände en global strålkastare mot det växande motståndet emot planerna på att bygga Belo Monte och det överväldigande stödet hon mötte motiverade henne att finansiera the Xingu Encounter: Alive Forever Movement, vilken kallade till sig en allians av sociala rörelser, inhemska organisationer och icke-statliga organisationer, alla för att utmana det stora damm-projektet.

Med hjälp av Antônias pålitlighet och hennes organisatoriska färdigheter, byggdes en effektiv motståndsrörelse upp och genererade en meningsstrid som låg till grund för de många förseningar och bakslag som Belo Monte’s förespråkare led. Även om projektet på tio miljarder dollar sitter på ett överväldigande stöd från den korrupta alliansen mellan den brasilianska regeringen och en kraftfull uppsättning industri-aktörer, blev projektet försenat flera gånger om på grund av rättssaker, protester och direkta åtgärder som inspirerades av MXVPS (Members of the Brazilian Xingu Alive Forever Movement). Ingenting förkroppsligar denna ”David mot Goliath”-konflikt bättre än Antônia Melos outtröttliga aktivism.

dam
dam

Ändå vann Goliath slaget i slutändan. Efter flera års kamp, lyckades den brasilianska regeringen få in sina bulldozers och dammen började byggas. Det slår ett slag för mänsklig galenskap som går ut över Xingu, och orsakar otänkbart mänskligt lidande och miljöförstörelse. Antônia tvingades inte bara bevittna tvångsförflyttningen av tusentals familjer, utan fick även se sin hemort Altamiras övergå i kaos, kulturella mord på lokala inhemska samhällen, avskogning och förstörelse av biologisk mångfald samt förirringen av vattenflödet i denna livsviktiga flod som dammen förorsakar.

Denna tragedi sporrade Antônia att stärka sitt engagemang ytterligare för Amazonas folk och dess känsliga ekosystem. Hennes kamp har inspirerat motstånd mot nya projekt, så som dammarna i Tapajósfloden, där Munduruku-folkets opposition lyckades stoppa São Luiz do Tapajós damm. Hon har rest världen runt med sitt budskap om hopp och motstånd, från Förenta Nationernas salar i Genève och klimatmötet COP21 i Paris, till att protestera mot General Electrics aktieägarmöte i Florida. Vi kan lugnt säga att Antônias ansträngningar aldrig har varit mer aktuella.

I veckan fick hennes livsarbete alltså ett globalt erkännande. ASF-priset påvisar inte bara kraften i mottagarens ledarskap och beslutsamhet utan även det varaktiga arvet av allt som hon gjort för att stoppa Belo Monte och avslöja det som det brott det faktiskt är. Hon är ännu beslutsam: "Jag kommer att fortsätta att bekämpa allt vad Belo Monte representerar: en destruktiv, ohållbar och otänkbar utvecklingsmodell."

Hennes budskap förmedlar hopp: "Jag är bara droppe i havet, men tillsammans med många andra kan vi skapa enorma vågors krafter och göra förändring. Det här motiverar mitt engagemang att fortsätta kämpa, så att mänskliga rättigheter, social-miljömässig rättvisa och att livet bejakas för nuvarande och kommande generationer! "

Grattis, Antônia! Du är en inspiration för oss alla som arbetar för att kämpa mot social och ekologisk förödelse!

Tack!

Översättning: Amanda Berglund.

Kampen mot Chevron fortsätter

När det multinationella oljeföretaget Chevron utvunnit olja ur Ecuadors regnskog, släpptes det även ut stora mängder råolja. Detta ledde till att ecuadoriansk domstol dömde Chevron att betala 9,5 miljarder dollar i skadestånd till de särskilt drabbade urfolkssamhällena i regionen. Denna dom överklagades dock av Chevron i amerikansk domstol där företaget slapp undan skadeståndet. Detta nya beslut ogiltigförklarades efter att det hittats bevis på att domare tagit emot mutor som påverkat resultatet till Chevrons fördel. 

De stora mängderna utsläpp har påverkat både miljön och många människor liv, då de urfolk som bor i regnskogen har drabbats av sjukdomar och andra svårigheter såsom sämre tillgång till föda. Därför fortsätter kampen om rättvisa, denna gång med en ny kanadensisk domstol inblandad, som ska bedöma Chevrons agerande i Ecuador. Men olyckligtvis fördröjs processen hela tiden genom Chevrons juridiska manövrar, samtidigt som bevisen från miljöförstörelsen förtvinar med tiden. 

olja

I oktober var det tänkt att överklagandeprocessen av tidigare amerikanska domen skulle inletts. Istället ställer Chevron nya krav på det målsägande urfolket att betala nästan en miljon dollar i depositionsavgift för att processen ska fortsätta. Skulle en miljon dollar vara nödvändigt för företaget Chevron som varje dag omsätter en miljard dollar, varje år går i vinst med 25 miljarder dollar och som dessutom spenderar långt mycket mer på arvodet för sina tjugotal advokater och deras assistenter under denna juridiska process? Nej, agerandet visar snarare att detta är ännu en juridisk taktik som Chevron använder för att fördröja rättvisan i hopp om att målsägarna ska ge upp eller få slut på pengar. 

Amazon Watch fortsätter därför att vittna emot den förvrängda sanning som Chevron målar upp. Vi vittnar eftersom Chevrons agerande går emot allt ansvar som storföretag har. Därför är vi eniga med artisten och rättsaktivisten Roger Waters (grundare av bandet Pink Floyd), som anser att företag som Chevron inte ska kunna använda sina finansiella muskler för att komma undan människors rätt till ersättning och att Chevron borde uppföra sig som samhället och världen förväntar sig av dem. 

Det finns dock ljus i tunneln, då Kanada nyligen skrivit under FN:s deklaration om urfolkens rättigheter samt att den berömde advokaten för urfolkens rättigheter Peter Grant engagerat sig i fallet. Grant besökte tillsammans med Greenpeacegrundaren Rex Weyler den ecuadorianska Amazonasdjungeln för att själva bevittna de skador som drabbar människor än idag, tre decennier efter utsläppen. Förhoppningsvis kan dessa element påverka utfallet positivt och tvinga Chevron att ta sitt ansvar.  

Detta är inte ett historiskt fall om försoning över gamla felsteg utan ett verkligt och brådskande fall av sanering, då människor än idag kommer till skada och ekosystem fallerar på grund av giftiga ämnen i den omgivande miljön. Varje dag som Chevron undviker att betala för saneringen i regionen, riskerar fler och fler människor att sjunka i sjukdom och i värsta fall dö. Det måste därför sluta här.  

Översättning: Eric Toscano Westman.

Läs mer artiklar om detta ämne nedan.

När beskyddandet av ens land blir ett brott

En artikel om hur juridiska - och polisiära system i Amazonas och i Latinamerika kriminaliserar miljöaktivister och ursprungsbefolkningar - och rättfärdigar attacker mot dem... i vissa fall för kvinnliga aktivister till och med hot om våldtäkt. 

Berta Cáceres från Honduras, skjuten till döds i sitt eget hem i mars år 2016, är bara en av hundratals latinamerikanska miljöaktivister som angripits de senaste åren. Minst 577 människorättskämpar (Environmental Human Rights Defenders - EHRD) dödades i Latinamerika mellan 2010 och 2015 - mer än i någon annan region. Förutom våldet, drabbas EHRD av juridiska hot och trakasserier, som ständigt allvarligt sätter käppar i hjulet för deras arbete. Innan Cáceres mördades, drabbades hon av falska anklagelser på grund av hennes motstånd mot konstruktionen av dammar på hennes och hennes folks mark.

  Från en demonstration på grund av Berta Cáceres mord.

Från en demonstration på grund av Berta Cáceres mord.

Anklagelser för hot mot brott mot rättsväsendet genomförs dagligen för att försöka skrämma EHRD till tystnad. Sådan kriminalisering omvandlar aktivism till brottslighet för att undvika blodigare taktiker som tenderar att generera större sympati och offentlighet till de som motsätter sig miljöförstöring. Kriminaliseringen har visat sig vara ett effektivt verktyg för att tysta aktivister vilket tvingar dem att ägna tid, energi och ekonomiska resurser till rättsligt försvar.

Latinamerikas många ursprungsbefolkningar står ofta i konfliktens frontlinje i kampen mot industriellt utnyttjande av naturresurser. EHRD kämpar för att skydda marken, vattnet, skogarna, djuren och de lokala samhällenas territoriella rättigheter att agera förvaltare av resurser och områden. De organiserar sig och står emot storskaliga gruvor, oljeborrning, dammar, biobränsleplantager, boskapsrancher, nya motor – och järnvägar, loggningsverksamhet och många andra typer av destruktiv industriell utveckling.

Nästan alla länder i Latinamerika har godkänt den Internationella Arbetsorganisationskonventionen 169, enligt vilken regeringar skall samråda med inhemska samhällen som kan komma att påverkas av industriella projekt inom deras markgränser. Men i praktiken tenderar dessa projekt att ignorera de samhälleliga rättigheterna, för att gynna egna intressen. När stater prioriterar sina affärsintressen över medborgarnas rättigheter ser de dem som irriterande hinder i stället för som medborgare.

 

Rättssystemet används som vapen emot EHRD

Att de latinamerikanska regeringarna lätt tillgodoser sina ekonomiska intressen kommer inte som någon överraskning för Gustavo Castro, en mexikansk socialrörelseledare och det enda ögonvittnet till Cáceres mord. Han bevittnar även ofta regeringarnas försök att effektivisera utländska investeringar genom att ändra sina lokala lagar, inklusive de som garanterar yttrandefrihet.

För att undvika exempelvis handelstvister, förbjuder regeringar protester och kriminaliserar aktivism. "Det är billigare för regeringarna att kasta några människorättskämpar i fängelse än att betala för rättegång som skulle kosta någon miljon dollar", säger han.

År 2008 organiserade samhällena Awajún och Wampis, vars ursprungsterritorium sträcker sig över norra peruanska Amazonas, massiva protester mot lagstiftningsdekret för att göra peruansk lag förenlig med frihandelsavtalet. Dessa dekret skulle ha gjort det möjligt för företagen att utnyttja Amazonas regnskog för skadlig resursexploatering. Protesterna fortsatte även 2009 och spänningarna eskalerades till en våldsam konfrontation med polisen i provinsen Bagua, vilket resulterade i 33 dödsfall.

Efter massakern i Bagua belastades 54 överlevande demonstranter med brottsanklagelser så som mord och uppror där åklagaren sökte de mest allvarliga av straff. Som ett exempel på åtalens absurditet, dömdes ledaren för en nationell inhemsk federation AIDESEP, 35 år gammal, till dödstraff för "anstiftan", trots att han var i Lima när konfrontationen ägde rum.

År 2016 befriades äntligen de tilltalade (inklusive en som dog under rättegångstiden) från alla anklagelser. Flera av de dekret som de hade protesterat emot betraktades också som författningsstridiga eftersom de inte hade skrivits i samråd med urfolkssamhällena och deras rättigheter.

Svajandet av regeringens politik för att gynna industrins behov är även tydlig i Ecuador, trots att dess tidigare president, Rafael Correa, allmänt betraktats som ”vänsterhängare”. Under sin tjänstgöring beviljade han många gruv- och oljekoncessioner till utländska företag på urfolkens territorier samt miljömässigt känsliga områden i Amazonas. När EHRD och inhemska samhällen protesterade, blev de stigmatiserade och fängslade och i vissa fall stängdes hela deras organisationer ned.

Även om Ecuadors nuvarande president Lenin Morenos styrplan lyder: "Naturen ligger över ekonomin och är ovärderlig", har även han gjort klart att han planerar att fortsätta de projekt som planeras eller pågår i områden med hög biologisk mångfald. Paradoxalt lovar han dock att "återgröna" marken med hjälp av intäkterna från olje- och gruvprojekt.

Denna dubbelmoral framgår även av stater som är hemort för företag som ligger bakom många av de naturresursutnyttjande projekt som kämpas emot av latinamerikanska EHRD. År 2016 inbjöds miljökämpen Lolita Chávez att stå upp inför Europaparlamentet och tala om de företag som verkar i Guatemala. "Men när jag började tala om destruktiva dammar, slutade EU surmulet att lyssna. Våra resurser är ju trots allt eftertraktade av världsmakterna".

Den evinnerliga jakten på industriell utveckling och exploatering av naturresurser för ekonomisk vinning involverar även internationella finansiella institutioner, både privata så som officiella.  Finansieringen av de peruanska guldgruveprojekten i områdena Yanacocha och Conga, som länge har kriminaliserat lokal opposition, finansieras exempelvis av International Finance Corporation (IFC), den privata utlåningsarmen från Världsbanken. Liksom de många utvinningsindustriprojekt i Latinamerika är dessa gruvor ett gemensamt projekt mellan IFC; ett amerikanskt företag vid namn Newmont Mining Corporation och ett peruanskt gruvföretag; Minas Buenaventura (http://www.buenaventura.com/en/).

I april år 2013 deltog lokala småbönder (campensinos) i ett möte gällande gruvarbetet i Conga, Peru som organiserades av regionguvernören. Eftersom den mötesplats som valts av guvernören inte skulle rymma alla de samhällsdeltagare som vill delta i mötet, föreslog dessa att guvernören skulle flytta mötet till det centrala plazat. Under mötet lade samhällsledamöterna ut sitt avslag på projektet och guvernören försvarade det, som sig bör. Efter mötet dock, lämnade guvernören in ett klagomål mot samhällsmedlemmarna och påstod att de hotat honom med kidnappning samt att han hade tvingats delta i mötet med fysiskt våld. Det tog nästan fyra år för detta ärende att avskrivas.

 

Stigmatisering och Förtal: Nedtystandens verktyg

Stigmatisering och förtal är särskilt användbart när det finns en mängd bevis för att stödja de rättsliga kraven för EHRD. Om ERHD är så pass demoniserade att de förlorar samhällsstöd, blir det svårare för dem att försvara sig själva i domstol. I många fall utövar statliga tjänstemän eller företag reklamkampanjer för att förtala EHRD innan rättsväsendet ens har granskat deras ärende, eftersom de vet att medierna kommer att sprida dessa stigmatiserande budskap.

"När de första anklagelserna mot mig offentliggjordes" säger Lolita Chávez i vår intervju i maj 2017 "antog medierna att anklagelsen var sanningsenlig och jag fick ingen chans att bevisa min oskuld". Medieförstärkning ökar emotionell slagkraft som orsakas av falska anklagelser. Även om den anklagade inte är skyldig kan skadorna på denne vara tillräckliga för att strängt begränsa eller till och med omöjliggöra det framtida miljökämpearbetet.

  Lolita Chávez.

Lolita Chávez.

Under hela sin tid som försvarare av området K'iche i Guatamala har Chávez mottagit flertalet dödshot, överlevt ett mordförsök år 2012, fallit offer för smutsiga kampanjer och kriminellanklagats. "De har anklagat mig för olaglig förening, plagiering, kidnappning, komplott ... för att jag motsatte mig de multinationella företagen, huvudsakligen när det kom till gruv – och dammprojekt", säger hon. Under årens lopp har Chávez varit tvungen att konfrontera minst 25 rättsfall mot sig. Det är svårt att veta exakt antal och inte minst naturen av dessa anklagelser eftersom myndigheterna inte gärna avslöjar sådan information.

Chávez har även hamnat i fallgropen på ett sexualiserat sätt, liksom många andra kvinnliga EHRD. "Som kvinnor påverkas vi inte av kriminalisering på samma sätt som män. När de hotar mig med fängelse, säger de till mig att hemska saker kommer att hända mig där. De säger att de kommer att våldta mig, både på vägen till fängelset och när jag är där."

"Att leva med falska anklagelser är att leva med konstant psykisk tortyr" menar hon. "Det har påverkat mitt liv och min vardag. Jag har blivit betraktad som ett hot mot nationell säkerhet. Sättet jag behandlades på påverkar mitt sociala liv, mitt familjeliv och min ekonomiska situation."

För att klara pressen fysiskt och känslomässigt förklarar Chávez att hon har bildat ett stöd-nät tillsammans med andra kvinnor för att erbjuda emotionell, själslig och organisatorisk hjälp. "Att skapa denna gemenskap är vad som har hjälpt mig”.

 

Vi kommer att fortsätta kämpa!

Kriminalisering har ofta en allvarligt skrämmande effekt på arbetet med ERHD i hela Latinamerika. Men inte alltid. I norra Chiapas i Mexico har arresteringen av en protestarrangör inspirerat en rörelse mot den federala regeringens planer på att auktionera oljekoncessioner i ett område som överlappar stammen Zoques marker. "Kommunen arresterade henne för att tysta ned rörelsen men i och med det så skapades bara än mer medvetenhet och motstånd. Det var dumt av dem" säger en demonstrant på plats. Som Gustavo Castro observerade: "I slutändan är det en etisk kamp. Det är en kamp som vi måste ta. Kampen är en princip för rättvisa, särskilt när vi ser att människor lider." Lolita Chávez håller med. "Vi lever och frodas fortfarande här. Så länge vi fortsätter anse att en samexistens med Moder Jord innebär ett ansvar och ett livslångt engagemang, så fortsätter vi att kämpa."

Jag uppmanar alla som läser den här artikeln att kämpa med Amazon Watch Sverige och alla våra samarbetspartners. Det här är vårt hopp för livet!

Kampen för att rädda regnskogen är en kamp för männskliga rättigheter.

Skriven av Moira Briss 5 Oktober 2017, översatt av Amanda Berglund 11 Oktober 2017.

 

Sluta finansiera förstörelsen av regnskogen

JPMorgan Chase och BlackRock finansierar förstörelsen av Amazonas och kränker urfolkens rättigheter. Vi kräver att deras VD slutar finansiera olja och gasproducenter som opererar i Amazonas.

stop

Att borra efter olja i Amazonas förstör urfolkssamhällen och det ekosystem som är mest viktigt när det gäller att undvika ett klimatkaos. Urfolkssamhällena vet om detta och kämpar aktivt mot dessa projekt. 

Företaget Geopark fick nyligen koncession (ett av en statsmakt meddelat tillstånd att bedriva en verksamhet eller näring) att leta efter olja på Achuar folkets territorier i den peruvianska Amazonas. Ett annat företag, Andes Petroleum, planerar att borra efter olja på Sápara folkets territorier i den ecuadorianska Amazonas.

Stöd deras kamp att skydda deras hem, och därmed skydda regnskogen.

Gå till vår engelskspråkiga kampanjsida och skriv på: