När beskyddandet av ens land blir ett brott

En artikel om hur juridiska - och polisiära system i Amazonas och i Latinamerika kriminaliserar miljöaktivister och ursprungsbefolkningar - och rättfärdigar attacker mot dem... i vissa fall för kvinnliga aktivister till och med hot om våldtäkt. 

Berta Cáceres från Honduras, skjuten till döds i sitt eget hem i mars år 2016, är bara en av hundratals latinamerikanska miljöaktivister som angripits de senaste åren. Minst 577 människorättskämpar (Environmental Human Rights Defenders - EHRD) dödades i Latinamerika mellan 2010 och 2015 - mer än i någon annan region. Förutom våldet, drabbas EHRD av juridiska hot och trakasserier, som ständigt allvarligt sätter käppar i hjulet för deras arbete. Innan Cáceres mördades, drabbades hon av falska anklagelser på grund av hennes motstånd mot konstruktionen av dammar på hennes och hennes folks mark.

  Från en demonstration på grund av Berta Cáceres mord.

Från en demonstration på grund av Berta Cáceres mord.

Anklagelser för hot mot brott mot rättsväsendet genomförs dagligen för att försöka skrämma EHRD till tystnad. Sådan kriminalisering omvandlar aktivism till brottslighet för att undvika blodigare taktiker som tenderar att generera större sympati och offentlighet till de som motsätter sig miljöförstöring. Kriminaliseringen har visat sig vara ett effektivt verktyg för att tysta aktivister vilket tvingar dem att ägna tid, energi och ekonomiska resurser till rättsligt försvar.

Latinamerikas många ursprungsbefolkningar står ofta i konfliktens frontlinje i kampen mot industriellt utnyttjande av naturresurser. EHRD kämpar för att skydda marken, vattnet, skogarna, djuren och de lokala samhällenas territoriella rättigheter att agera förvaltare av resurser och områden. De organiserar sig och står emot storskaliga gruvor, oljeborrning, dammar, biobränsleplantager, boskapsrancher, nya motor – och järnvägar, loggningsverksamhet och många andra typer av destruktiv industriell utveckling.

Nästan alla länder i Latinamerika har godkänt den Internationella Arbetsorganisationskonventionen 169, enligt vilken regeringar skall samråda med inhemska samhällen som kan komma att påverkas av industriella projekt inom deras markgränser. Men i praktiken tenderar dessa projekt att ignorera de samhälleliga rättigheterna, för att gynna egna intressen. När stater prioriterar sina affärsintressen över medborgarnas rättigheter ser de dem som irriterande hinder i stället för som medborgare.

 

Rättssystemet används som vapen emot EHRD

Att de latinamerikanska regeringarna lätt tillgodoser sina ekonomiska intressen kommer inte som någon överraskning för Gustavo Castro, en mexikansk socialrörelseledare och det enda ögonvittnet till Cáceres mord. Han bevittnar även ofta regeringarnas försök att effektivisera utländska investeringar genom att ändra sina lokala lagar, inklusive de som garanterar yttrandefrihet.

För att undvika exempelvis handelstvister, förbjuder regeringar protester och kriminaliserar aktivism. "Det är billigare för regeringarna att kasta några människorättskämpar i fängelse än att betala för rättegång som skulle kosta någon miljon dollar", säger han.

År 2008 organiserade samhällena Awajún och Wampis, vars ursprungsterritorium sträcker sig över norra peruanska Amazonas, massiva protester mot lagstiftningsdekret för att göra peruansk lag förenlig med frihandelsavtalet. Dessa dekret skulle ha gjort det möjligt för företagen att utnyttja Amazonas regnskog för skadlig resursexploatering. Protesterna fortsatte även 2009 och spänningarna eskalerades till en våldsam konfrontation med polisen i provinsen Bagua, vilket resulterade i 33 dödsfall.

Efter massakern i Bagua belastades 54 överlevande demonstranter med brottsanklagelser så som mord och uppror där åklagaren sökte de mest allvarliga av straff. Som ett exempel på åtalens absurditet, dömdes ledaren för en nationell inhemsk federation AIDESEP, 35 år gammal, till dödstraff för "anstiftan", trots att han var i Lima när konfrontationen ägde rum.

År 2016 befriades äntligen de tilltalade (inklusive en som dog under rättegångstiden) från alla anklagelser. Flera av de dekret som de hade protesterat emot betraktades också som författningsstridiga eftersom de inte hade skrivits i samråd med urfolkssamhällena och deras rättigheter.

Svajandet av regeringens politik för att gynna industrins behov är även tydlig i Ecuador, trots att dess tidigare president, Rafael Correa, allmänt betraktats som ”vänsterhängare”. Under sin tjänstgöring beviljade han många gruv- och oljekoncessioner till utländska företag på urfolkens territorier samt miljömässigt känsliga områden i Amazonas. När EHRD och inhemska samhällen protesterade, blev de stigmatiserade och fängslade och i vissa fall stängdes hela deras organisationer ned.

Även om Ecuadors nuvarande president Lenin Morenos styrplan lyder: "Naturen ligger över ekonomin och är ovärderlig", har även han gjort klart att han planerar att fortsätta de projekt som planeras eller pågår i områden med hög biologisk mångfald. Paradoxalt lovar han dock att "återgröna" marken med hjälp av intäkterna från olje- och gruvprojekt.

Denna dubbelmoral framgår även av stater som är hemort för företag som ligger bakom många av de naturresursutnyttjande projekt som kämpas emot av latinamerikanska EHRD. År 2016 inbjöds miljökämpen Lolita Chávez att stå upp inför Europaparlamentet och tala om de företag som verkar i Guatemala. "Men när jag började tala om destruktiva dammar, slutade EU surmulet att lyssna. Våra resurser är ju trots allt eftertraktade av världsmakterna".

Den evinnerliga jakten på industriell utveckling och exploatering av naturresurser för ekonomisk vinning involverar även internationella finansiella institutioner, både privata så som officiella.  Finansieringen av de peruanska guldgruveprojekten i områdena Yanacocha och Conga, som länge har kriminaliserat lokal opposition, finansieras exempelvis av International Finance Corporation (IFC), den privata utlåningsarmen från Världsbanken. Liksom de många utvinningsindustriprojekt i Latinamerika är dessa gruvor ett gemensamt projekt mellan IFC; ett amerikanskt företag vid namn Newmont Mining Corporation och ett peruanskt gruvföretag; Minas Buenaventura (http://www.buenaventura.com/en/).

I april år 2013 deltog lokala småbönder (campensinos) i ett möte gällande gruvarbetet i Conga, Peru som organiserades av regionguvernören. Eftersom den mötesplats som valts av guvernören inte skulle rymma alla de samhällsdeltagare som vill delta i mötet, föreslog dessa att guvernören skulle flytta mötet till det centrala plazat. Under mötet lade samhällsledamöterna ut sitt avslag på projektet och guvernören försvarade det, som sig bör. Efter mötet dock, lämnade guvernören in ett klagomål mot samhällsmedlemmarna och påstod att de hotat honom med kidnappning samt att han hade tvingats delta i mötet med fysiskt våld. Det tog nästan fyra år för detta ärende att avskrivas.

 

Stigmatisering och Förtal: Nedtystandens verktyg

Stigmatisering och förtal är särskilt användbart när det finns en mängd bevis för att stödja de rättsliga kraven för EHRD. Om ERHD är så pass demoniserade att de förlorar samhällsstöd, blir det svårare för dem att försvara sig själva i domstol. I många fall utövar statliga tjänstemän eller företag reklamkampanjer för att förtala EHRD innan rättsväsendet ens har granskat deras ärende, eftersom de vet att medierna kommer att sprida dessa stigmatiserande budskap.

"När de första anklagelserna mot mig offentliggjordes" säger Lolita Chávez i vår intervju i maj 2017 "antog medierna att anklagelsen var sanningsenlig och jag fick ingen chans att bevisa min oskuld". Medieförstärkning ökar emotionell slagkraft som orsakas av falska anklagelser. Även om den anklagade inte är skyldig kan skadorna på denne vara tillräckliga för att strängt begränsa eller till och med omöjliggöra det framtida miljökämpearbetet.

  Lolita Chávez.

Lolita Chávez.

Under hela sin tid som försvarare av området K'iche i Guatamala har Chávez mottagit flertalet dödshot, överlevt ett mordförsök år 2012, fallit offer för smutsiga kampanjer och kriminellanklagats. "De har anklagat mig för olaglig förening, plagiering, kidnappning, komplott ... för att jag motsatte mig de multinationella företagen, huvudsakligen när det kom till gruv – och dammprojekt", säger hon. Under årens lopp har Chávez varit tvungen att konfrontera minst 25 rättsfall mot sig. Det är svårt att veta exakt antal och inte minst naturen av dessa anklagelser eftersom myndigheterna inte gärna avslöjar sådan information.

Chávez har även hamnat i fallgropen på ett sexualiserat sätt, liksom många andra kvinnliga EHRD. "Som kvinnor påverkas vi inte av kriminalisering på samma sätt som män. När de hotar mig med fängelse, säger de till mig att hemska saker kommer att hända mig där. De säger att de kommer att våldta mig, både på vägen till fängelset och när jag är där."

"Att leva med falska anklagelser är att leva med konstant psykisk tortyr" menar hon. "Det har påverkat mitt liv och min vardag. Jag har blivit betraktad som ett hot mot nationell säkerhet. Sättet jag behandlades på påverkar mitt sociala liv, mitt familjeliv och min ekonomiska situation."

För att klara pressen fysiskt och känslomässigt förklarar Chávez att hon har bildat ett stöd-nät tillsammans med andra kvinnor för att erbjuda emotionell, själslig och organisatorisk hjälp. "Att skapa denna gemenskap är vad som har hjälpt mig”.

 

Vi kommer att fortsätta kämpa!

Kriminalisering har ofta en allvarligt skrämmande effekt på arbetet med ERHD i hela Latinamerika. Men inte alltid. I norra Chiapas i Mexico har arresteringen av en protestarrangör inspirerat en rörelse mot den federala regeringens planer på att auktionera oljekoncessioner i ett område som överlappar stammen Zoques marker. "Kommunen arresterade henne för att tysta ned rörelsen men i och med det så skapades bara än mer medvetenhet och motstånd. Det var dumt av dem" säger en demonstrant på plats. Som Gustavo Castro observerade: "I slutändan är det en etisk kamp. Det är en kamp som vi måste ta. Kampen är en princip för rättvisa, särskilt när vi ser att människor lider." Lolita Chávez håller med. "Vi lever och frodas fortfarande här. Så länge vi fortsätter anse att en samexistens med Moder Jord innebär ett ansvar och ett livslångt engagemang, så fortsätter vi att kämpa."

Jag uppmanar alla som läser den här artikeln att kämpa med Amazon Watch Sverige och alla våra samarbetspartners. Det här är vårt hopp för livet!

Kampen för att rädda regnskogen är en kamp för männskliga rättigheter.

Skriven av Moira Briss 5 Oktober 2017, översatt av Amanda Berglund 11 Oktober 2017.