Återbegravning av samiska kvarlevor i Lycksele

På internationella urfolksdagen den 9 augusti skedde det hittills största återlämnandet av samiska kvarlevor i svensk historia. Repatrieringen kan bli vägledande för framtida återbördanden, då dessa inte är de enda samiska kvarlevor i statens innehav. Sedan samernas krav på repatriering för tolv år sedan har svenska staten inte visat mycket intresse i frågan och endast på grund av ihärdigt arbete från samerna själva har enstaka kvarlevor återlämnats.

Förståelsen för frågan har börjat öka, men hittills har det verkat som att museerna helst har velat behålla dem. Man har sett dem som föremål, inte som de människor de en gång var.

-          Mikael Jakobsson, sammankallande i Sametingets etiska råd.

Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT

Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT

Ceremonin hölls på Gammplatsen i Lycksele där 25 samiska kranier kunde återbördas till sin ursprungliga viloplats efter 60 år på Historiska museets arkivhylla. Den känslosamma återbegravningen bevittnades av ca 500 personer och flera aktörer höll tal, bland annat representanter från Sametinget, Historiska museet, Kulturdepartementet och Svenska kyrkan, innan de 25 näveraskarna innehållandes kvarlevorna åter jordfästes.

Processen för att få tillbaka kvarlevorna har varit lång. Utgrävningen av området inleddes 1950 och ämnade att fastställa var den gamla kyrkogården legat. Begravningsplatsen användes under 1600- och 1700-talet och alla samer i området var då tvungna att begravas här. De kvarlevor som hittades skickades till Historiska museet för analys men väckte intresse hos diverse utomstående forskare, bland annat från rasbiologiska institutet i Uppsala, eftersom det kunde handla om samiska kvarlevor. Enligt ett bevarat avtal skulle kvarlevorna genast återvända till gravplatsen efter analys men inte förrän 60 år senare skulle processen för repatriering påbörjas.

Kvarlevorna från kyrkogården hade blivit arkiverade och bortglömda tills 2013 då Västerbottens museum kontaktade Lycksele sameförening om de kartonger de nyligen öppnat från Historiska museet. Det var givetvis enormt värdefullt för samerna i området att få tillbaka sina anhöriga och inleda en ordentlig försoningsprocess. Kvarlevorna från Lycksele är långt ifrån de enda som legat arkiverade på museihyllor i årtionden.

Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT

Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT

Sametinget beslutade 2007 att kräva en fullständig identifiering och återbördande av allt samiskt skelettmaterial från samtliga statliga samlingar samt en utredning för hur kvarlevorna anskaffats. Repatriering är en viktig del i försoningsarbetet mellan stat och urfolk och visar på ansvarstagande och ansträngningar för en bättre relation i framtiden. Sveriges kränkningar av samerna är långt ifrån bearbetade och även idag kämpar samerna för att få sina urfolksrättigheter respekterade.

Förhoppningsvis är detta återbördandet startskottet för en rad liknande processer som tillslut kan sägas ha bidragit till Sveriges ansvarstagande för den historiska behandlingen av samerna. Ingrid Inga, ordförande i Svenska kyrkans samiska råd tycker att processen i Lycksele, trots kritik från vissa håll, kan vara en god förebild för hur repatriering av mänskliga kvarlevor kan se ut och förväntar sig att staten kommer att ta sitt ansvar och stå för finansieringen. Det är ju trots allt staten tillsammans med kyrkan som grävt upp dessa gravar.

När andra urfolk runt om i världen kräver tillbaka mänskliga kvarlevor som finns i svenska institutioner, då är staten med, håller ceremonier och skickar tillbaka dem men när det gäller samiska kvarlevor, då går det trögt. Jag tycker att det visar vad staten fortfarande anser om samerna.

- Ingrid Inga, ordförande i Svenska kyrkans samiska råd

Återbördandet är början på ett större informationsarbete för allmänheten. Lycksele kommun kommer tillsammans med Svenska kyrkan att anordna en rad seminarium, samtal och utbildningsinsatser för bearbetning och försoning. Även på nationell nivå har initiativ påbörjats; Riksantikvarieämbetet ska nästa år redovisa regeringsuppdrag som vägledning för museernas arbete med mänskliga kvarlevor. Regeringen har också öppnat upp för en sannings- och försoningskommission som ska lyfta fram statens samtliga kränkningar av samerna och Amanda Lind, minister för kultur, demokrati och idrott, menar att dialogen om denna redan är inledd.