Ecuadors nya presidentadministration öppnar dörren för finansiella och transnationella företag att expandera utvinningsverksamheten

Photo credit: Josué Araujo / Fluxus Foto

Under hans första 100 dagar i tjänst erkände Ecuadors nya president, Guillermo Lasso, att hans regerings ekonomiska policy kommer att baseras på utvinningsverksamhet. Enligt den nya administrationen, är naturresurser som råolja, gas och mineraler som går att finna i Ecuadors alv grundläggande, rädda den ekonomiska situationen som han ärvde efter dålig hantering av de förgående presidenterna, konsekvenserna av Covid-19 pandemin och kopplingen till råoljeprisers kollaps. Utvinningsverksamheten kommer att bli guldägget som Ecuadors förgående president förväntade sig. Lassos plan att fortsätta förespråka resursutvinning som Ecuadors enda val för landets ekonomiska återhämtning, är en farlig gissning med tanke på att deras beroende av handel är huvudanledning till deras nuvarande ekonomiska kris. Det var inte längesen som ett oljefat värderades till -37 dollar.

Presidenten Lasso skrev under verkställande dekreten 95 och 151 den 7 juli respektive 5 augusti 2021. Syftet med båda är att radikalt transformera råoljan, gas och gruvpolicys genom att implementera två direkta handlingsplaner för att utveckla och modernisera dessa sektorer i Ecuador. Den första fokuserar på att avreglera operationaliseringsprocesser i råolja – och gasindustrin och att dubbla landets oljeproduktion. Den andra fokuserar på att öka gruvexporten och att göra Ecuador mer attraktivt för utländska investerare.

Konfederationen av urfolksnationaliteter i Ecuador (CONAIE), Konfederationen av urfolksnationaliteter i Ecuadorianska Amazonas (CONFENIAE) samt Ecuadors regionala organisationer avvisar båda dekreten. De förvarnade regeringens tjänstemän att varje försök att reglera statens skyldigheter angående rätten att samråda och samtycka måste göras med urfolkens röst.

Att organisera juridiska utmaningar samt motstånd kombinerat med internationella påverkningsstrategier ledd av Amazon Watch har tidigare år varit effektivt för att stoppa regeringens planer att expandera extraktionen av regnskogen. Nu när Amazonas biom ställs mot en ekologisk brytpunkt, använder vi finansiella och marknadsstrategier för att stödja nationella försök från våra urfolksallierade. Denna motståndsrörelse tvingar regeringen att börja respektera urfolkens kollektiva rättigheter, rättigheter i naturen och att fossila bränslen och mineraler som guld och koppar förblir under marken.

Regeringens offentliga politiska strategi är inget nytt och den fortsätter att exploatera naturen. Det är oroväckande hur den nya administrationen prioriterar intresset från transnationellt kapital och företag som vill expandera sin utvinningsverksamhet på nytt och att rensa regnskogen och urfolkens territorium.

Båda dekreten var noggrant skrivna för att täcka den tekniska, operationella och juridiska basen för att undvika reglerande granskning och konstitutionellt skydd. Det började med förändringen från en servicekontraktsmodell till en deltagande modell där den Ecuadorianska regeringen utgår ifrån den finansiella risken av utvinningsprojekt.

Oljekontraktet i Ecuador har ändrats genom åren, det har varit beroende av den sittande presidenten. År 2010 hade företag en vinstmarginal på 80/20. För att kunna ändra dessa förhållanden och uppnå en statlig kontroll av naturresurserna, förklarades det att fördelningen av utvinningsvinsten måste vara 50/50, det jämnade ut vinsten och ökade deltagandet för regeringen. Men det nya dekretet återgår till den gamla procentfördelningen av att gynna företagen och hitta nya investerare.

Dekretet fastställer att etablera tydliga, strikta regler för miljöskydd och utvecklingen för samhällen i påverkade områden, men det kräver en stark tillämpning. Syftet och implementeringen av dekretet visar nackdelar med att garantera individuella och kollektiva rättigheter samt naturrättigheter. Till exempel förväntas departementet för energi och icke förnybara resurser och departementet för miljö, vatten och ekologisk övergång att underlätta procedurgodkännande och eliminera administrativa hinder för både råolja och gruvindustrin. Detta betyder att de kommer förbereda en genvägsmekanism för miljölicens, ignorera konstitutionella garantier och demokratiska principer av rättsstaten.

I andra länder i regionen, likt Chile, Peru och Colombia, har detta fenomen redan hänt. Den s.k. socio – miljögenväg har resulterat i en tänjning av regler för företagsbrott och utnyttjande.

Samtidigt meddelade regeringen att nya bud för oljeområdet Intercampo i norra Amazonas och att bud för oljeriggar vid havsområdet är under förhandlingar, de är placerade vid grunt kustområdet i en provins av Guayas. På agendan finns även Ronda Suroiente – oljeauktionen för 12 oljeriggar i landets sydöstra delar i Amazonas, där det råder problem angående svagt samråd och samtycke och en stark opposition. Dekretets syfte är att dubbla oljeproduktionen till en miljon fat olja per dag, att plundra nya områden i sökandet efter nya oljetillgångar – som världen inte har råd att bränna enligt den senaste rapporten från EIA och IPCC. Oljeindustrin är även den största skogssabotören, de fortsätter med avskogning och är kritiska till klimatförändringsstabilitet.

Dessa beslut hotar överenskommelserna som regeringen gick med på genom Parisavtalet, hållbarhetsmålen och att drastiskt minska användandet av fossila bränslen. Därför är det ofattbart att regeringen skulle uppmuntra den nya policyn när experterna från FN:s klimatpanel förklarade att det är en prioritering att stoppa fossila bränsleproduktionen samt att minska avskogningspåtryckarna och föroreningskällor som gruvor för att kunna bekämpa klimatkrisen.

En annan skandalös aspekt av beslutet att ändra på dispythanteringsmekanismen mellan investerare och regeringen. Enligt den nya utvinningspolicyn, kommer konflikter mellan parterna emellan att lösas i internationella skiljedomstolar, som historiskt har tagit företagens sida och stämt regeringen på miljoner dollar som har varit skadliga för den Ecuadorianska regeringen och samhället. Ett tydligt exempel är Chevronfallet och rättegången för att avveckla kontraktet av Occidental Exploration and Production Company (OXY). Att återvända till en sådan konflikt skulle därför hindra samhällen som har blivit påverkade av exploateringen att få rättvisa.

Dekretet öppnar upp för operationer av produktionsfälten av statligt ägda företaget Petroecuador till den privata sektorn med förhoppningarna att reaktivera och öka produktionen. Varför är det dåligt? Det är sant att Petroecuador är i mitten av en strukturell kris, men att förflytta operationer till den privata sektorn innebär att påverkade samhällen får fler hinder att kunna kräva regeringen att fullfölja sina obligationer, medan företag kommer vara skyddade av det nya kontraktet och det nya dispythanteringssystemet.

Under detta ramverk kommer alla Petroecuadors servicestationer att bli sålda. För det första, vinsten av att sälja dessa servicestationer och anläggningar kommer gynna regeringen för att ge en illusion till befolkningen av att det bidrar till ekonomisk stabilitet och att befolkningen blir övertygade av beslutet. På långsikt, kommer beslutet att begränsa källan till skatteinkomsten och hållbarheten. På halv långsikt har regeringen inte tillräckligt med nödvändig inkomst för att stödja skattehanteringen, sociala policys och garantier av offentliga resurser som sjukvård och utbildning, vilket kommer att få många att lida.

Det finns förhandlingar om att implementera ett system för klagomål, transparens och tillgång till en informationsguide genom dekretet. Dessa strategier finns redan i andra länder, men erfarenheter tyder på att det är administrativa system för att försöka manipulera deltagande. I denna kontext, ska det påpekas att den nationella regeringen behöver implementera Escazú avtalet. Därför måste de implementera dessa mekanismer och är även tvungna att erkänna arbetet för de som försvarar naturen. Dock är både avtalet och dessa mekanismer oskrivna i dekretet.

När det gäller gruvsektorn, så meddelades det att en förebyggande strategi skulle implementeras för att ”bekämpa illegal gruvutvinningsverksamhet”. Det innebär att territoriella ockupationer eller interventions operationer kommer att genomföras där det finns illegal gruvutvinningsverksamhet genom samordning och samarbete av flera ansvariga myndigheter för gruvkontroll och offentlig säkerhet. Med andra ord, dekretet 151 förutser den militära ockupationer av urfolksterritorium och ignorerar rättighetskränkningarna som kommer med legal gruvutvinning.

Detta är bara början. Det har gjorts tydligt genom de långsamma utbyggnaderna av åtgärder som har nämnts i dekretet och de flertalet oklara handlingsplaner för kort - och halv långsikt.

Strategin är att gradvis utfärda lägre nivåer av legala instrument genom att minska regeringens skyldigheter och källor för skatteinkomsten. Sen siktar administrationen att hindra implementationen av regeringens territoriella processer som försäkrar uppfyllelsen av obligationer som garanterar individuella och kollektiva rättigheter och naturrättigheter.

Dekreten är ett hot mot Amazonas, urfolken och klimatet. De visar vägen för en massiv expansion och extraktion i några av de ömtåliga ekologiska och heligt kulturella områden och om historian har lärt oss något, lovar det fortsatt förtyck mot urfolksgrupper och naturen. Vi måste stå i solidaritet med dem i deras kamp för deras territorium, deras rättigheter och Amazonas regnskog som vi alla är beroende av.

- Sofía Jarrin