I en region känd för politisk instabilitet är Peru ett extremt exempel

I slutet av december förra året utlyste Perus regering ett 90 dagar långt "miljönödläge" efter att landets statliga oljebolag Petroperú hade orsakat ett oljeutsläpp i havet vid sitt största oljeraffinaderi på Stillahavskusten.

Det här var bara det senaste problemet kopplat till raffinaderiet i Talara – ett projekt som har pågått i över tio år och kostat 6,5 miljarder dollar. Renoveringen av det gamla raffinaderiet blev både försenad och betydligt dyrare än planerat, vilket har lett till enorma skulder för företaget.

Regeringen i Lima har flera gånger gått in med ekonomisk hjälp – bara under förra året med två räddningspaket på över 1 miljard dollar. Under andra halvan av året tog staten även över betalningen av företagets skulder. Då hade hela styrelsen avgått och kallat företaget för “bankrutt” och “ohållbart”, samtidigt som man kritiserade regeringen för att inte agera tillräckligt snabbt.

Trots detta har Petroperú fortsatt locka till sig internationella investerare som är ute efter högriskobligationer – många tror nämligen att staten kommer fortsätta rädda företaget om det behövs. I Latinamerika, där utländska aktörer historiskt sett ofta har försökt ta kontroll över naturresurser, är det vanligt att regeringar vill skydda sina nationella bolag.

“Jag tror inte att Peru skulle låta sitt statliga oljebolag gå under,” säger Schreiner Parker från energiföretaget Rystad Energy. “Men med tanke på hur det politiska läget ser ut just nu i Peru kan man aldrig vara helt säker.”

Peru är ett extremfall i en redan instabil region. Sedan 2016 har landet haft sju olika presidenter. Det politiska systemet är splittrat – i presidentvalet 2021 ställde hela 18 kandidater upp, och en okänd politiker vid namn Pedro Castillo vann. Han sitter nu i fängelse efter att ha försökt upplösa kongressen och ta makten själv. Hans efterträdare, nuvarande president Dina Boluarte, har mycket lågt stöd bland befolkningen och har varit inblandad i flera korruptionsskandaler.

Även om det inte verkar troligt att Peru kommer ställa in sina betalningar (s.k. default), så finns det enligt Parker många olika möjliga scenarier. Det skulle kunna påverka hur Petroperú styrs och vem som får makten över företaget.

“Det kan komma någon ny som säger ‘vi ska göra allt på ett helt annat sätt än tidigare’.”

Problemet är att politisk oro gör det svårt att få långsiktig stabilitet – något som är avgörande när det gäller oljeprojekt.

“Oljeindustrin kräver långsiktig planering,” säger Parker. “Men det är svårt i ett land där regeringar byts ut i snabb takt.”

Petroperú säger att de hoppas gå med vinst igen år 2025 tack vare den nya kapaciteten vid Talara-raffinaderiet. I december förra året rapporterade företaget att de kunde bearbeta 90 000 fat olja per dag – en stor ökning från tidigare 60 000. Den nya anläggningen kan även hantera tyngre olja som transporteras genom en oljeledning från Amazonas.

Men just den här oljeledningen – Norperuano – har haft flera läckor genom åren. Det har lett till starkt motstånd från urfolk och lokala samhällen. Miljöorganisationer varnar för att Perus försök att rädda Petroperú gör att landet satsar ännu mer på fossila bränslen – trots klimatkrisen.

“Skuldkrisen gör att Petroperú försöker öka oljeproduktionen i områden där det redan finns stort motstånd,” säger organisationen Amazon Watch.

De menar att banker och investerare som finansierar Petroperús skulder spelar en avgörande roll:

“De sitter på makten att påverka både företaget och landets förmåga att ställa om till förnybar energi – men i stället pumpar de in pengar i en verksamhet som bidrar till förstörelsen av Amazonas regnskog.”