USAs säkerhetsstrategi återupplivar det förflutna i latinamerikanska regionen som de försöker övervinna

Nu har Amazonas återigen blivit indragen i en farlig geopolitisk situation. USAs nya nationella säkerhetsstrategi (NSS 2025) lanserades under en svår tidpunkt i regionen. Det är en krigisk retorik mot Venezuela, attacker mot fartyg i Stilla havet och Karibien med vapen som framställs som “antibrottsoperationer”, en diplomatisk tystnad inför tydliga brott mot internationell rätt (med Colombias president Gustavo Petro som undantag).

Detta händer samtidigt som Ecuador avvisar ett återlämnande av amerikanska militärbaser genom en folkomröstning, samt att de tre Amazonas-länderna med största andelen av Amazonas territoriet på deras mark (Brasilien, Colombia och Peru) närmar sig avgörande val där frågor som säkerhet och territoriell kontroll kommer att vara centrala frågor i den offentliga debatten.

I denna kontext handlar inte Washingtons strategi om att bekämpa organiserad brottslighet, utan mer om att försöka återupprätta ett amerikanskt välde över latinamerika. I dokumentet behandlas Latinamerika som en del av “västliga hemisfären" som anses behöva vara under USAs “naturliga makt”. Det är samma gamla manus: Monrodoktrinet som är omvandlat för 2000-talet, som nu är klädd i språk om “narkoterrorism”, en kamp mot internationella nätverk och migrationskontroll.

Meddelandet är tydligt: USA vill säkra sin tillgång till råvaror, naturresurser och mineraler i Amazonas och sedan hindra Kina att göra samma. USA publicerade sin nya strategi nästan samtidigt som Kina kom fram med sin nya Latinamerika-strategi, där Kina också vill ha resurser, men via rättvis samarbete.
Amazonas genomgår en rad olika problem just nu med klimatkris, våld och olagliga ekonomier. USAs strategi kommer i en extremt dålig timing.

Washingtons agerande är inget nytt, det är en repris av gamla recept som alltid har misslyckats: fler vapen och operationer, samt att säkerhetspolitisera problem som egentligen är ekonomiska, sociala och miljömässiga. Det liknar tidigare interventioner som “Plan Colombia”, “Merida initiative” och andra interventioner som bara militariserade politiken utan att faktiskt ta tag i de underliggande problemen, vilket bara förvärrade allt ännu mer.

Amazonas visar att riktig säkerhet inte byggs med militär styrka, utan med att ge urfolken rättigheter, riktiga ekonomiska alternativ och fungerande stater. Det är dessa samhällen som skyddar skogen. Det är också dem som blir mest drabbade av militarisering. Regionen står vid ett vägskäl nu: de kan antingen, som förespråkas av Brasilien och Colombia, ha ett lokalt och samarbetsinriktat skydd, eller så kan regionen följa USAs förslag på militära strategi över hela Amazonas som styrs av USA.

Vissa av de sydamerikanska länderna gör motstånd mot utomstående makt, ett exempel på detta är Ecuador. Medan andra sjunker djupare in i brottslighet, våld och kris, såsom Peru och Venezuela.

I detta kritiska ögonblick, formar nu Latinamerika sin framtid genom debatter, lokalt motstånd, val och folkligt deltagande. Det är denna väg som behöver stärkas. Inte återvända till att vara en sorts råvarukälla för utländska makter och militärprojektion.

Lösningen som Amazonas behöver är att bekämpa själva grundorsakerna till allt våld: korruption, fattigdom och ojämlikhet. Säkerheten i regionen måste innebära rättvisa, välfärd, forskning, respekt för internationella lagar och respekt för folket.

Regionen har möjligheten att skapa en framtid där Amazonas inte är ett territorium som kontrolleras av USA, utan ett territorium som vårdas och tas hand om lokalt. Att upprepa militarisering vore katastrofalt. Historien har lärt oss att militariseringen bara leder till människors lidande, förstörelse av skogen och demokratin.