Ferrogrão: En genväg till kollaps

Ferrogrão-järnvägen porträtteras som en logisk lösning, men i verkligheten är det bara en genväg till kollaps som orsakar miljöförstörelse, invasioner av land och avskogning.

Fiskar i Tapajósfloden dör av soja och mineraler som sliter sig igenom fisknäten. Bland annat har Munduruku folket påverkats av detta eftersom föroreningarna har begränsat möjligheten att fiska.  Detta är ett problem som riskerar att öka på grund av Ferrogrão - ett järnvägsprojekt i Brasilien som sträcker sig mellan Sinop och Miritituba.

De som stödjer Ferrogrão menar att järnvägsprojektet kan reducera utsläppen eftersom vägtransporter släpper ut mer föroreningar. Kritiker menar dock att det inte går ihop eftersom att de kumulativa konsekvenserna som kommer med projektet visar att det inte är ett tillräckligt påstående. 9,8 miljoner hektar av savanner och skogar riskerar att omvandlas till jordbruksmark enligt studier av Federal University of Minas Gerais (UFMG). Detta kan störa balansen i Xingu och Tapajos och leda till olika former av miljöförstöring.

Även om man bara tittar på pengarna eller den ekonomiska vinsten är Ferrogrão-projektet en dålig idé. Forskning från Amazônia 2030 visar att avkastningen - vinsten på en investering - är sju gånger lägre än vad man har beräknat. Detta innebär att skattebetalarna behöver betala subventioner för att projektet ska kunna gå runt, vilket i sin tur betyder att jordbruksjättarna som Cargill, Bunge och Amaggi är de riktiga vinnarna i det hela. Bortsett från detta finns det internationella krav på att miljöförstöring som avskogning inte förekommer när varorna produceras. Detta är något som också kan påverka försäljningen av varorna.

Brasilien har ett nationellt privatiseringsprogram där Madeira-, Tocantins- och Tapajós-floderna inkluderades. Detta är något som gör det möjligt för stora företag att omvandla dem till industriella vattenvägar. I Tocantins finns det planer om att spränga upp en plats som är rik på fiskar och andra unika arter, vilket också bryter mot ILO Convention 169.

Detta visar de allvarliga konsekvenserna av Ferrogrão-projektet som kan leda till olika former av miljöförstöring. Men det finns andra alternativ som både kan garantera regnskogens välmående och stärka den lokala ekonomin istället för att ge vinst till storföretag. Till exempel genom att ge ägandebevis till de som bor på marken. Ferrogrão är inte den rätta vägen.

Urfolk-grupper kritiserar Ecuadors plan för att utöka oljeproduktionen i Amazonas med 47 miljarder dollar

Ecuador planerar att expandera sin oljeindustri med 47 miljarder dollar i Amazonas regnskog, ett beslut som kritiseras av urfolk-grupper

Ministeriet för energi och gruvor i Ecuador har planer om att erbjuda stora ytor av land för oljeutvinning. Planen kritiserades av sju olika urfolk-grupper som menar att det går emot konstitutionella skydd.

Ecuadors tjänstemän menar att planen kan modernisera oljeindustrin och öka produktionen i landet, samt attrahera utländsk kapital. De menar också att planerna följer rättsliga ramar.

Ledare från urfolk-grupper som Andwa, Shuar, Achuar, Kichwa, Sapara, Shiwiar och Waorani säger att de inte konsulterades av staten kring planerna. De nämner också att regeringen sedan tidigare har ignorerat beslut av domstolen som menar att regeringens konsultationer var olagliga.

Utan att ha pratat med urfolken jobbar regeringen i Ecuador med en plan att sälja rättigheter till 18 olika oljeområden som ligger på urfolkens territorier, vilket är ett hot mot urfolken som bor i dessa områden. Waorani ledaren Nemo Guiquita menar att staten kränker konstitutionella och internationella rättigheter.

Ecuadors president Noboas senaste ageranden oroar miljöaktivister och urfolk-grupper

Noboa avvecklade Miljöministeriet som sattes ihop med Ministriet för energi och gruvor, han har även visat sitt stöd för en lag som tillåter utländska och privata företag att få delar av områden med skyddad natur. Regeringen har även börjat öppna nya licensomgångar - de säljer rättigheter att leta efter olja i regnskogen i specifika geografiska områden.

Samtidigt pågår det även en nationell strejk i landet på grund av höga bränslepriser, projekt som är miljöfarliga och för att regeringen har brutit sitt löfte om att skydda Yasuni National Park från oljeborrning. Genom en folkomröstning röstade 59% på att skydda nationalparken, men trots det har regeringen inte stått för sitt löfte. Bönder, urfolk-grupper och fackföreningar har protesterat runt om landet och har hamnat i konflikt med polisen.

Trots en minskning på oljeproduktionen i Ecuador är oljan landets största exportvara som under vissa år står för en tredjedel av landets intäkter. Landet har försökt locka utländsk kapital till Amazonas men har mötts med motstånd av urfolken som bland annat har startat rättsliga strider. Här kan vi se att denna strid fortsätter där planen för att expandera oljeindustrin kritiseras starkt av urfolken.

I Ecuador är miljöaktivister oroliga över att Noboa minskar nationens torvärdighet för deras miljöarbete

Noboas senaste ageranden i Ecuador minskar landets trovärdighet för deras miljöarbete och hotar urfolkens rättigheter.

För två år sedan röstade Ecuadors folk för att blockera oljeborrning i Yasuni National Park. Det blev en seger för miljöaktivister som aktivt försökt skydda ett av de ställen på jorden med mest biologisk mångfald. President Daniel Noboas senaste ageranden har dock oroat miljöaktivister och urfolk-ledare, de menar att landets trovärdighet minskar.

Noboas regering har agerat för att lägga ner landets självständiga miljödepartement för att istället slå ihop den med departementet för energi och gruvor. Syftet är att motverka olaglig gruvdrift, men kritiker menar att det istället kommer att påverka ideella verksamheter. Miljöaktivisten Natalia Greene säger att det kommer att öka gruvdriften, samtidigt som landet har problem med den olagliga gruvverksamheten kopplat till organiserad brottslighet. Nationalförsamlingen i Ecuador godkände också en lag som tillåter privata- och utländska aktörer att gemensamt förvalta skyddade områden, vilket hotar urfolkens rättigheter och markområden. Ecuador skrev även på ett nytt oljeavtal tillsammans med Peru.

Noboa stödjer agerandet och menar att det kan hjälpa Ecuadors finansiella kris genom att minska på kostnaderna och byråkratin.

Hot mot urfolkens rättigheter

Ecuador och Peru signerade ett gemensamt avtal som innebär att Ecuadors statliga oljebolag ska sälja råolja direkt till Petroperu - Perus statliga oljebolag. De vill också sammankoppla Ecuadors Amazonas-reserver till Perus Norperuano rörledning. Miljögrupper menar att det kan leda till borrningar på känsliga områden som bör skyddas. De menar att det förstör ekosystemet, leder till avskogning och är ett hot mot urfolkens skyddade mark och rättigheter.

Oro om att ett lagförslag kommer att skada ideella organisationer

Lagförslaget som oroar ideella organisationer (icke-statliga organisationer) är den så kallade “Organic law for the control of irregular capital flows”, vilket aktivister menar kan orsaka problem som lägger tunga bördor på ideella organisationer och kan tvinga många av dem att stänga ner. De kallar även lagen för anti-NGO lagen.

Mobiliserat motstånd

De regressiva reformerna är ett hot mot grundläggande fri- och rättigheter som yttrandefrihet och kränker även urfolkens rättigheter enligt Kevin Koenig. Det pågår också liknande utvecklingar i Brasilien, El Salvador och Peru där regeringarna inte har tillsyn för miljön vilket är en oroande utveckling.

Civila organiserar sig för att göra motstånd mot dessa förändringar. Asamblea Nacional Socioambiental - en koalition av sociala rörelser - har aktivierats av organisationer där man planerar demonstrationer och rättsliga utmaningar.

Med detta kan vi se att agerandet i Ecuador är ett hot mot både miljön och urfolkens rättigheter, samt mot ideella organisationer som har en viktig roll och jobbar för att göra skillnad. Många organisationer fortsätter dock med att göra motstånd och kampen fortsätter.

5 Amazonas-apor med unika och lustiga utseenden

Amazonas regnskog är också rik på djurliv som påverkas av klimatet och miljön. I den här korta artikeln får du lära känna fem apor i Amazonas med unika eller lustiga utseenden.

Kejsartamarin

Kejsartamarinen (Emperor Tamarin) har en tjusig vit mustasch som får den att se ut som en liten kejsare. Arten befinner sig i Brasilien, Bolivia och Peru.

Rödhandad tamarin

Den söta rödhandade tamarinen (Golden handed tamarin) har ett väldigt unikt utseende med gula händer och fötter.

Bommulshuvud-tamarin

Bommulshuvud-tamarinen (Cotton-top tamarin) har en tjusig vit frisyr som liknar den populära mullet-stilen på 80-talet. Arten här hotad och finns i Colombia.

Titiapa

Titiapan (Titi monkey) kan ha olika utseenden men just denna är känd för sitt färgglada skägg i röd/orange färg. Arten är inte bra på att simma och har svårt att ta sig igenom fjällterränger, därför befinner de sig oftast på samma plats.

Sakiapa med vitt ansikte

Den här sakiapans hane har ett lustigt utseende med svart päls och vitt ansikte. Honan har ett annat utseende med en mer brun-grå färg. Sakiapan äter oftast frukt men även frön, nötter, insekter och blad och är viktiga för fröspridning.

Foto: Jacob Moseholt, Pexels

Foto: Flickr, Pexels

Foto: Gundula Vogel, Pexels

Foto: Vanessa Escher, Pexels

Foto: Ed Alfonso, Pexels

Många av dessa apor blir bland annat påverkade av avskogningen i Amazonas där deras hem huggs ner. Detta visar hur viktigt det är med arbetet för att skydda Amazonas regnskog med dess livsuppehållande system och biologiska mångfald.

Källor: National Geographic, Smithsonian's National Zoo and Conservation Biology Institute.

Intervju med urfolk-ledaren Raoni: "Kongressledamöten tänker bara på förstörelse, inte på framtida generationer”

Urfolk-ledaren säger att farliga projekt som Marco Temporal och Destruction bill går framåt under Lulas administration, han är även skeptiskt kring hur praktiska effekterna av COP30 är.

Foto: Mídia Ninja

Raoni Metuktire är en av Brasiliens mest respekterade urfolk-ledare och är en symbol för kampen att skydda Amazonas regnskog. Ledaren intervjuades av O Globo två månader innan COP30 - En FN konferens om klimatförändringar som kommer att hållas i November 2025 i Belém.

Raoni varnar att både den nuvarande regeringen och den Brasilianska kongressen förespråkar för farliga projekt som “Devestation Bill” och “Marco Temporal” för att begränsa erkännandet av urfolkens mark, dra järnvägar genom regnskogen och genomdriva oljeprospektering - processen att leta efter olja - längst Amazonas kust.

Brasilien representerar COP30 som en sorts milstolpe för klimatdiplomatin, men Raoni menar att samma regering också stödjer politiska initiativ som hotar skogen, floden och självaste överlevnaden av urfolken.

I januari 2023 fick han ett löfte av den brasilianske presidenten Luiz Inácio Lula da Silva om att urfolken skulle inkluderas mer inom den nya regeringens diskussioner som har att göra med dem. Men Raoni menar att presidenten inte har uppfyllt sitt löfte tre år senare.

På grund av dessa brutna löften menar urfolk-ledaren att COP30 mötet inte kommer att ha någon större påverkan för klimatet. Han anser att det inte kommer vara tillräckligt för att hindra avskogningen i Brasilien och är besviken över att kongressen bland annat också har sänkt kraven på miljötillstånd - tillstånd som man behöver få för att driva en verksamhet som är miljöfarlig. Raoni nämner även hur Lula har lagt veto på många viktiga poäng som miljövetare anser är viktiga.

Kontext:

Det har blivit många fördröjningar inom regeringens interna diskussioner, vilket ledde till ett dödläge. Nu väntar de på ett beslut från Högsta domstolen för att kunna fortsätta med Ferrogrão projektet - en järnväg som går igenom Amazonas regnskog och som har i syfte att exportera soja och majs.

Miljöaktivister oroar sig för en ökning av monokultur - odlingen av endast en enda växtart - på stränderna av urfolkens mark. De är också bekymrade över hur användningen av bekämpningsmedel ökar, vilket redan idag förorenar fiskar och floder, samt fastighetsspekulation - att man köper en fastighet och sedan säljer den för ett högre pris i vinstsyfte -, försvarares förföljelse, avskogning och markofferi.

Ferrogrão järnvägen är ett av projekten inom Growth Acceleration Program (PAC). Järnvägen är 933 kilometer lång och kommer att sträcka sig mellan Sinop - en av de största producenterna av spannmål i landet - och Itaituba. Järnvägens rutt i projektet gick igenom det federala reservatet Jamanxim National Park och överklagades därför i Högsta domstolen. Enligt regeringen löstes frågan efter att rutten omdesignades, men det finns fortfarande motstånd inom miljöministriet. 

År 2024 lämnade urfolksledaren Raoni över ett domslut mot Ferrogrão projektet till Brasiliens president Lula och Frankrikes president Emmanuel Macron. I anklagelsen menar man att projektet har underskattat hur miljön kommer att påverkas, samt att urfolkens rätt att bli konsulterade och vara med i planeringarna har vägrats.

Miljöministriet kontaktades av O Globo, de förklarade att man behöver granska och analysera projektets socio- och miljömässiga konsekvenser för att mildra på de möjliga konsekvenserna. De förklarar sedan att IBAMA (Brasilianska institutet för miljö och förnybara resurser) kommer att utföra analysen. Utöver detta pågår bland annat också arbeten för att motverka avskogningen.

Detta visar att Amazonas-ländernas ledare behöver stå för sina löften och göra mer för att undvika miljöförstörelse i regnskogen, samt inkludera urfolken i sina planeringar och samarbeta för att skydda urfolkens rättigheter. I det här fallet behöver urfolken få vara med i diskussionerna kring Ferrogrão projektet för att se till så att järnvägsprojektet påbörjas på ett säkert sätt som inte är på bekostnad av miljön och ursprungsfolket.

Lagstiftare i Kalifornien försöker att hindra importering av olja från Amazonas regnskog

Den kaliforniska senaten har tagit ett steg i rätt riktning genom att godkänna ett beslut om att granska importeringen av olja från Amazonas regnskog.

Urfolk-grupper i Sydamerika har länge varit i opposition till oljeindustrin i Amazonas.  Till följd av detta har nu senaten i Kalifornien godkänt ett beslut om att granska importeringen av olja från regnskogen i Amazonas, med en möjlighet till avveckling. Mycket av bensinen som tillverkas med denna olja säljs i Kalifornien, men exporteras även till närliggande delstater.

Ryktet som den kaliforniska senaten har som ledare för klimatfrågor försvagas på grund av oljeimporten enligt klimataktivister. De förklarar hur oljeborrningen i Amazonas regnskog leder till avskogning, förstör den biologiska mångfalden och kränker urfolkens rättigheter.

Beslutet Senate Resolution 51 (SR 51) introducerad av demokraternas senator Josh Becker godkändes av senaten och riktar nu senatorerna i Kalifornien till att undersöka delstatens roll i att importera råolja från Amazonas regnskog, samt försöka hitta en väg ut ur importeringen långsiktigt.

Röstningen kom efter ett besök av urfolk-gruppernas ledare från CONFENIAE (Confederation of Indigenous Nationalities of the Ecuadorian Amazon), de mötte lagstiftare och arrangerade en protest med kajaker nära ett oljeraffinaderi i Richmond - en del av internationella Anti-Chevron Day.

Beslutet fattas samtidigt som Ecuador och Peru försöker att expandera borrningen.

Ecuador har planer om att auktionera 20.000 kvadratmeter, vilket även inkluderar urfolkens territorier. De statliga oljeföretagen i både Peru och Ecuador har trots motstånd från urfolken också fattat beslut om att bygga en binationell rörledning som sträcker sig till Peru.

Stödjare för beslutet av den kaliforniska senaten menar att Kalifornien kan sluta använda råolja från Amazon utan att behöva höja priserna för förare av fordon. De menar att reffinaderierna, istället för att exportera oljan, kan använda den för lokalt bruk.

Beslutet är inte bindande men enligt aktivister kan det leda till förändringar i rätt rikting. Åtgärden som tagits passar även in i delstatens mål gällande klimatet och urfolk.

Detta visar att senatet i Kalifornien har agerat för att skydda regnskogen och urfolken i Amazonas, men att det fortfarande är långt ifrån att vara tillräckligt. Även när en bra åtgärd har tagits gällande oljefrågan så kan vi se att det på samma gång har fattats beslut i fel riktning i Ecuador och Peru. Många problem kvarstår och kräver åtgärder, vilket visar hur viktig klimataktivisternas och urfolkens kamp är för klimatet.

Årsrapport 2024 är ute!

Vi presenterar stolt vår verksamhetsrapport för 2024 – ett år fyllt av kamp, framsteg och solidaritet för Amazonas regnskog och dess urfolk. I denna rapport delar vi hur ditt stöd har bidragit till att skydda mänskliga rättigheter, bevara biologisk mångfald och motverka destruktiva krafter i en av världens mest hotade ekosystem.

Tillsammans gör vi skillnad för en hållbar framtid.

Välkommen att ta del av vårt arbete och våra segrar!

Läs den här: Årsrapport 2024

Urfolkens markrättigheter hotas: Brasiliens nya kamp för Amazonas och kulturell överlevnad

Kampen för urfolkens rättigheter i Brasilien har nått nya höjder när angreppen på deras marker eskalerar. I slutet av 2023 fattade Brasiliens Högsta domstol beslutet att den juridiska avhandlingen Marco Temporal stred mot landets grundlag. Denna kontroversiella tes hävdar att urfolk som inte befann sig på sina marker den 5 oktober 1988 då lagen utfärdades inte har rätt till sina landområden.

Trots Högsta domstolens beslut arbetar fortfarande olika grupper för att avhandlingen ska drivas igenom. Med stöd av jordbruks- och gruvindustrin har dessa grupper bland annat lagt fram ett förslag att ändra grundlagen för att gynna deras intressen. Detta är en attack som äventyrar urfolkens överlevnad, både kulturellt och fysiskt. Samtidigt påverkas regnskogen Amazonas negativt –tillsammans med resten av jordklotet eftersom skogen är väsentlig för det globala klimatet.

Högsta domstolens beslut angående Marco Temporal var en viktig seger för urfolkens rörelse som kämpat för det i över ett decennium. De senaste månaderna har dock nya offensiver mot deras markrättigheter inletts: en från senaten och en annan från Högsta domstolen – fastän den tidigare var till stort stöd när det gällde att försvara demokratin och urfolkens rättigheter under Bolsonaro-tiden.

Ett angrepp från den brasilianska lagstiftningen: en ändring i grundlagen?

I juli 2024 sammanträdde ett utskott från den brasilianska senaten för att rösta om ett förslag att ändra på grundlagen. Syftet var att skriva om artikel 231 för att lägga till Marco Temporal-tesen och därmed ifrågasätta alla befintliga markavgränsningar och deras rättsliga status.

Tack vare en intensiv mobilisering av APIB (Association of Brazil's Indigenous Peoples) i Brasilien och på sociala medier tvingades Lula-administrationen garantera en avgränsning av urfolkens landområden. Till följd av detta har omröstningen skjutits fram till den 30 oktober.

Juridiska attacker: Högsta domstolens roll i krisen

Att omröstningen dröjer är delvist en seger för urfolksrörelsen som får mer tid på sig att organisera sitt motstånd. Det räcker dock inte för att lösa det stora problemet kring markrättigheterna.

Senaten inväntar nu resultatet av en så kallad försoningsprocess som inrättades av Högsta domstolens justitieråd Gilmar Mendes. Urfolksrörelsen har kallat till en nationell mobiliseringsdag i huvudstaden Brasília den 5 augusti då det första mötet ska äga rum.

"Det går inte att förhandla om våra rättigheter!"

Gilmar Mendes är känd för sitt förakt för urfolken. Hans beslut tyder på att Brasiliens Högsta domstol söker en kompromiss mellan jordbruksindustrin och urfolken för att "dämpa" kraven på markavgränsningar. För att uppnå detta har Mendes skapat en "särskild kommission" som består av representanter från jordbruksindustrin, den brasilianska regeringen, delstaterna, kommunerna och urfolken. Målet är att tillsammans utforma urfolkens rättigheter på det sättet som tillfredsställer de flesta. Samtidigt har Mendes avbrutit behandlingen av de fem rättsliga åtgärder som utmanar Marco Temporal-tesens grundlagsenlighet.

Mendes beslut är på många sätt kontroversiellt. Den särskilda kommissionen samlar grupper med starkt motsatta intressen, inklusive jordbruksindustrin som är en av de mest inflytelserika sektorerna i Brasilien. Att förvänta sig att kommissionen ska kunna komma överens är att bortse från de historiskt våldsamma attackerna jordbruksindustrins har lett mot urfolken. I samma veva negligeras den stora maktasymmetrin mellan en ekonomiskt stark industri och en gräsrotsrörelse som kämpar för sina grundläggande rättigheter. Med tanke på dessa enorma skillnader verkar en försoning mellan parterna osannolik.

Ur ett juridiskt perspektiv är urfolkens markrättigheter dessutom grundläggande och icke förhandlingsbara. APIB:s juridiska team understryker också att Mendes har förbisett flera av de kritiska frågorna som urfolksrörelsen har tagit upp och att dessa punkter bör behandlas innan ett beslut fattas. Slutligen tillfrågades urfolksrörelsen inte när det gällde att utveckla kommissionens arbetsmetod.

Ett akut hot mot regnskogen Amazonas

Justitierådet Gilmar Mendes beslut har även ett annat mål: att gynna ekonomiska sektorer som ofta orsakat konflikter på urfolkens marker, såsom gruvindustrin som under många år pressat Högsta domstolen att öppna markerna för mineralutvinning. I samband med att Marco Temporal diskuterades i december 2023 tog justicierådet Dias Toffoli oväntat upp ämnet. Mendes upprepade detta i sitt senaste beslut då han betonade vikten av att reglera prospekteringen av mineraler på urfolkens marker.

APIB:s juridiska avdelning svarade med detta uttalande:

"I denna förhandling är det inte bara Marco Temporal-tesen, som redan har förklarats strida mot grundlagen enligt Högsta domstolen, som står på spel. Den centrala frågan i diskussionsprocessen, som inleddes mot urfolkens vilja, är godkännandet av en ekonomisk exploatering av deras mark av gruvbrytning eller jordbruksföretag. APIB ser med stor oro på denna process och anser att Mendes föreslagna förhandling – om den genomförs – kommer att utgöra en av de mest betydande kränkningarna av urfolkens rättigheter i modern tid."

FN:s särskilda rapportör för urfolkens rättigheter José Francisco Calí Tzay markerade att Brasilien måste skydda urfolkens marker och resurser med följande kommentar:

"Jag påminner den brasilianska regeringen om att de landområden och territorier som traditionellt ägs eller ockuperas av urfolken är avgörande delar av deras identitet, kultur och relation till förgångna och framtida generationer. Att öppna vägen för utvinning enbart för affärsintressen legitimerar våld mot urfolken och kränker deras rättigheter till traditionella landområden, territorier och naturresurser."

Urfolkens mobilisering: motstånd och påverkansarbete

APIB:s samordnare överväger för närvarande om de ska delta i den särskilda kommissionen som eventuellt kommer att förhandla om, eller till och med försvaga, urfolkens grundläggande rättigheter. Om APIB bestämmer sig för att delta har Mendes fastställt att en av de sju urfolksrepresentanterna ska tala inför den nationella organisationen. De övriga sex representanterna ska företräda de olika institutionerna inom APIB.

Som svar på denna nya attack har urfolksrörelsen inlett protester som pågår fram till den 5 augusti. Gräsrotsorganisationer, ledare, ungdomar från urfolken och allierade har också kallats till Brasília i början av augusti för att protestera mot Mendes föreslag.

Marco Temporal-hotet

Rent konkret innebär Marco Temporal-tesen att markrättigheterna blir beroende av att urfolken ockuperar de områden som de gjorde anspråk på när Brasiliens grundlag antogs 1988. Detta bortser från det allvarliga våldet som urfolk historiskt utsatts för innan det datumet. Om tesen godkänns legaliseras alltså de facto århundraden av etno- och folkmord mot brasilianskt urfolk vars fysiska och kulturella existens härstammar från traditionellt ägda landområden.

Dessutom skulle Marco Temporal öppna för ekonomisk verksamhet såsom militärbaser, vägar och energiprojekt på urfolkens mark – ofta utan deras samtycke eller till och med emot deras vilja. Eftersom urfolkens marker till stor del är skyddade är detta även ett allvarligt hot mot miljön. Att markerna preserveras är extremt viktigt för att bevara regnskogens ekosystem, resurser och biologisk mångfald.

Internationell solidaritet krävs!

Attackerna från Brasiliens olika rättsväsen är tydliga tecken på att både urfolkens rättigheter och miljöskyddet i landet är i fara. Om Marco Temporal – eller andra lagar som underlättar utvinningen i regnskogen – drivs igenom försvinner årtionden av framsteg. Urfolken, deras allierade samt ideella organisationer som Amazon Watch kämpar för att motarbeta dessa hot och strävar efter ett starkare skydd för och ett erkännande av urfolkens marker.

När Brasilien nu står inför ett avgörande val är det särskilt viktigt att internationella organisationer stödjer urfolken, vakar över att deras rättigheter upprätthålls och ser till att Amazonas bevaras för kommande generationer. 

2023 publicerade Amazon Watch en tvärvetenskaplig rapport om de risker som förknippas med Marco Temporal-tesen.

Wall Street bankerna ligger bakom förstörelsen av urfolkens mark i Amazonas

I norra peruanska Amazonas lever urfolk i en av jordens mest biologiskt mångfaldiga och välbevarade ytor. Trots att denna är avgörande för mänsklighetens framtid bestämde sig den peruanska regeringen 1995 för att auktionera ut oljeblocket Block 64 som ligger i närheten av gränsen till Ecuador – allt utan varken urfolkens kännedom eller deras samtyckande. Under loppet av drygt 30 år har minst fem oljeföretag hindrats från att förstöra Block 64 men idag finns det återigen planer på att exploatera området.

I april 2024 reste en delegation långa vägar för att kräva av Wall Streets största banker att de upphör att låna ut pengar till Perus statliga oljebolag Petroperú. Företagets ständiga jakt efter gas och olja äventyrar de lokala urfolkens försörjning och hotar deras liv. Den oupphörliga exploateringen utgör även en fara för en av jordens viktigaste kolsänkor vars förmåga att lagra koldioxid riskerar att minska avsevärt. Samtidigt flyttas Amazonas allt närmre en oåterkallelig tipping point, det vill säga en kritisk brytpunkt för jordens klimatsystem. Överskrids denna tröskel utlöses självstärkande processer som inte kan begränsas och det blir omöjligt att återvända till klimatets ursprungliga tillstånd.

Delegationen som åkte till USA begärde att få träffa fyra av de banker som aktivt finansierar gas- och oljeutvinningen i Amazonas. Citi och Goldman Sachs var de enda som gick med att mötas. JPMorgan Chase (JPMC) hade från början planerat ett möte men ställde sedan in det ett fåtal dagar innan det skulle äga rum.

JPMC överväger enligt uppgift att bevilja Petroperú ett lån på 1 miljard dollar. Men banken får inte vilseledas av Petroperús påståenden om att det enbart behöver ekonomiskt stöd för att driva befintliga oljekällor och sköta sin verksamhet. Tvärtom har oljebolaget redan stora skulder till andra banker, inte minst från anläggningen av oljeraffineriet Talara Refinery som är bland de största i södra Stilla havet. Nu står Petroperú inför ett eventuellt finansiellt sammanbrott när dessa lån så småningom måste återbetalas – om inte företaget lyckas expandera oljeproduktionen och säkerställa nya lån.

Petroperú meddelade nyligen att 2.2 miljarder USD behövdes för att säkra företagets överlevnad. I en sådan situation blir oljeborrning enormt viktigt för att motstå det ekonomiska trycket. Bolaget vänder sig nu återigen till privata investerare och menar att det ”under rådande omständigheter” vore ”oansvarigt och omoraliskt att begära ytterligare statlig finansiering” för att skaffa pengar och utvidga oljeproduktionen. En liknande expansion kräver att Petroperú borrar i oljeblocket Block 64, i andra delar av Amazonas samt längs den peruanska kusten. Och detta kräver i sin tur att företaget säkrar finansiering. Petroperú är alltså fast i en ond cirkel där enorma skulder tvingar oljebolaget att öka produktionstakten, vilket innebär att det också ständigt måste skaffa nya lån – och så fortsätter det.

Denna cykel är inte utan följder, inte minst för urfolken som bor i Amazonas. Prospekten kring Block 64 har lett till nya territoriella konflikter som uppmuntras av lokala myndigheter som prioriterar ekonomiska vinster över skogens välmående. Samtidigt hotas ursprungsfolkens ledare i ett försök att hindra människorättsorganisationer från att uttrycka sina krav. Längs den nordperuanska oljeledningen, som ägs av Petroperú, har oljeutsläpp redan förorenat mark som är kritisk för urfolkens försörjning. Och bakom denna förödande industri står banker som omsätter miljardbelopp och förväntar sig att bli återbetalda oavsett konsekvenserna på urfolkens välbefinnande och rätt till självbestämmande.

Förra året investerade världens största banker 632 miljoner USD i gas- och oljeproduktionen i Amazonas. Det är nästan 120 miljoner USD mindre än vad de spenderade på utvinning året innan. Trots allt är varje dollar ett hot mot de samhällen som levt i harmoni med skogen i århundraden. Bank of America, som aldrig svarade på delegationens mötesförfrågan, ordnade fram hela 162 miljoner USD åt oljeföretag med verksamhet i Amazonas. JPMorgan Chase kom på andra plats med 124 miljoner USD, utan att räkna lånet på 1 miljard USD som företaget fortfarande överväger att ordna åt Petroperú.

Sammanlagt har banker ansvaret för 6.9 triljoner USD som gått till att utveckla fossila bränslen i Amazonas – och detta efter att Parisavtalet trädde i kraft 2016. För tre år sedan lovade samma banker att öka sina klimatåtgärder för att anpassa sig till FN:s 1,5 gradersmål. Det finns fortfarande inget tecken på att bankernas ESG-standarder, människorättighets- och klimatpolicyer, och TCFD-rapporter (Task Force on Climate-Related Financial Disclosures) faktiskt hindrar dem från att investera i förstörelsen av Amazonas som äventyrar våra liv.

Denna artikel skrevs av Olivia Bisa Tirko, Senar Irar och Neil Encinas och publicerades på Amazon Watch USA:s webbsida den 20 maj 2024. Olivia Bisa Tirko är den första kvinnliga ledaren för Chapra-folket i Peru. Senar Irar leder Achuar-folket i Peru. Som företrädare för de som drabbas mest av oljeverksamheten kräver författarna att banker förbjuder all finansiering av Petroperú samt hindrar kunder från att öka exploateringen i Amazonas.