Sociala och politiska hot

Urfolken och miljön är beroende av det sociala och politiska området. Allt från åtaganden, lagstiftning och handlingar till språkbruket av de regeringar och myndigheter som påverkar deras livsuppehälle, hälsa och livsmiljö. Det står klart att årtionden av bortprioritering och kriminalisering av urfolken har drabbat dem hårt. Skyddet för deras rättigheter är minimalt och attackeras dagligen runt om i Amazonas till följd av politik, policys och prioriteringar. 

Bakgrund 

Amazonas sträcker sig över nio länder, och alla dessa länder har sina egna regeringar, lagstiftningar och sedvänjor. I och med att regnskogen är så stor och gränsar över till olika länder, är hoten varierande och olika stora beroende på vilken del av Amazonas det handlar om. Urfolken, miljön och den biologiska mångfalden påverkas av föroreningar, brist på tillgång till grundläggande behov, såsom mat, sjukvård och dricksvatten. Dessa hot är alla resultat av politiska policys, avvägningar och resursfördelningar.  

Förövarna kan vara allt från lagliga företag, regeringar och myndigheter till olagliga utvinningsarbetare som grilheiros och garimpeiros. Oavsett landsgränser och politik så har urfolken som bor i eller vid denna fantastiska regnskog och miljön, gjort det i flera generationer och vi anser att de har rätt till att bibehålla deras kulturella traditioner och rätt till självbestämmande. Det finns även internationella bindande överenskommelser som kallas för konventioner, som stater har skrivit på och därför måste följa.  

Urfolkens och naturens rättigheter 

Majoriteten av länderna som Amazonas gränsar över till har ratificerat alla de internationella konventionerna och deklarationerna som rör urfolk och miljöfrågor. Länderna som skrivit på måste följa konventionen och alla de rättigheter som tas upp i den, annars bryter de mot en internationell överenskommelse som blev bindande så fort regeringarna skrev på. 

KONVENTIONER 

ILO 169-konventionen: Denna konvention innehåller 44 artiklar som bland annat skyddar urfolks rätt till självbestämmande och behållande av sina politiska och kulturella identiteter, hindrande av diskriminering mot urfolk, samt att de länder som har skrivit på konventionen ska se till att urfolk och stamfolk ska ha samma möjligheter som den nationella lagstiftningen ger den övriga befolkningen. Den erkänner även urfolks behov att få behålla och utveckla sin religion, språk och identitet och att regeringar ska samråda med urfolk gällande insatser och aktioner som direkt kan påverka dem och de ska även få delta i beslutsfattande i valda institutioner. Äganderätt och besittningsrätt ska erkännas av det land som urfolk traditionellt bebor, de har rätt till att de naturtillgångar som hör till deras land ska skyddas etc.  

FN:s urfolksdeklaration (UNDRIP), är inte är juridiskt bindande utan mer som riktlinjer. Detta ska vara som ett verktyg för kampen mot diskriminering, marginalisering och kränkningar mot mänskliga rättigheter mot världens urfolk. Deklarationen erkänner urfolkens mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, men också att urfolk har samma värde och samma rättigheter som alla andra. Där framkommer det tydliga erkännandet om rätten till självbestämmande som är central i deklarationen, vilket urfolk har rätt att fritt besluta om sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling, likaså kontrollera och besluta över sina egna naturresurser och politiska institutioner. Skillnaden mellan ILO-169 och UNDRIP är att UNDRIP anger minimistandarder för hur frågor gällande urfolk ska skötas i de olika länderna. 

FN:s kvinnokonvention, oftast förkortat till CEDAW, innehåller 30 artiklar som berör kvinnors rättigheter, så som exempelvis utbildning, hälsovård, rätten till att bestämma över sin egen kropp, och avskaffandet av all slags diskriminering mot kvinnor inom alla områden och även exempelvis könsroller, skydd från människohandel och prostitution. Och de länder som har skrivit på ska garantera att både kvinnor och män har samma rättigheter. Dock har en del kritik framkommit från urfolkskvinnor som anser att konventionen inte är tillräckligt tydlig för att skydda och erkänna deras kollektiva och individuella rättigheter.

FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, denna konvention gäller avskaffandet av alla diskriminering på grund av ras, hudfärg, härkomst eller etnisk ursprung. Målet med denna konvention är att se till att alla som diskrimineras på dessa grunder ska ha samma rättigheter som alla andra. Staterna ska förhindra rasism i samhället och framfört allt att kriminalisera rasdiskriminering och hets mot folkgrupp. Konventionen innehåller bland annat rätten till lika behandling inför domstolar och rättsliga organ, rätten till personlig säkerhet och skydd från våld, rätten till allmän hälsovård, social trygghet och sociala förmåner.

Amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter: De flesta amazoniska länderna har skrivit på denna konvention som är ett multilateral fördrag som inrättar demokratiska institutioner gällande grundläggande mänskliga rättigheter för länder som ligger på det västra halvklotet. Den är juridisk bindande och innefattar allt från rätten till human behandling, rätten till personlig frihet och rätt till egendom till att vissa organ tillsätts och ska godkännas såsom interamerikanska domstolen.

FN:s konvention om biologisk mångfald (CBD), som syftar till främjandet av hållbar utveckling, och ska vara ett verktyg för handlingsprogrammet Agenda 21, som antogs i FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992. Denna konvention ska tolka de principerna från Agenda 21 till verklighet, de stater som har skrivit under eller ratificerat ska bidra till ett gemensamt arbete för bevarandet av arter, hållbart nyttja resurser och dela upp vinster från genetiska resurser rättvist. I samma veva, undertecknades även Klimatkonventionen (UNFCCC), som är ett ramverk för att förhindra klimatförändringar. Till konventionen tillkommer Parisavtalet som beslutades år 2015, som förtydligar och konkretiserar klimatkonventionen, ett av de viktigaste målen är att länderna ska hålla den globala uppvärmningen under två grader, men helst under 1,5 grader. De ska även försöka öka sina ansträngningar för att kunna gemensamt nå Parisavtalets mål. 

KONSTITUTIONER 

- Ecuador har en av de mest progressiva konstitutionerna i hela Sydamerika. Konstitutionen benämner landet som en mångnationell stat, i erkännandet av Ecuadors etniska mångfald av urfolk. Det ger urfolken rätt till självständighet och självbestämmande och även rätten att få bevara och utveckla deras sätt för social organisation och styrning. Men i själva praktiken så garanteras inte dessa konstitutionella rättigheterna alls, enligt FN:s särskilda rapportör för urfolk, efter ett statsbesök under år 2018. Det existerar också en ledande syn i landet, som kallas för Sumak Kawsay eller så kallad Buen Vivir, vilket är ett urfolkskoncept om ett sätt att leva väl, då en balanserar förhållandet mellan utveckling, samhälle, en själv och naturen främst. Ecuador är även en av de första länderna att införa en sektion och erkänna naturens rättigheter i en konstitution, som istället för en egendom eller objekt erkänner artiklarna naturen i alla livsformer har en rätt att få existera, kvarstå, bevara och förnya sina cykler. Och folket har ett rättslig stöd att få genomföra de här rättigheterna å ekosystemens vägnar, så ekosystemen kan anges som svarande i rättslig tvist. 

- Colombias konstitution från 1991 erkänner och skyddar landets etniska och kulturella mångfald. Den förklarar även jämlikhet och värdighet för alla kulturer som fundamentala i landet. Den erkänner även etniska, minoriteters, kulturella och territoriella rättigheter, likaså rätten till autonomi och deltagande. Den innehåller även rätten till tvåspråkig och etnisk utbildning för alla minoritetsgrupper, rätten till politiskt deltagande, rätten till territorium och egendom m.fl. 

- Venezuelas konstitution erkänner staten som multietnisk, mångfaldig och flerspråkig. De har även uppfört en samling av lagar för utvecklandet av urfolks rättigheter i konstitutionen bland annat lagen om gränsdragning och garanti för livsmiljö och land för urfolk. Statens nyttjande av naturresurser i urfolkens livsmiljöer ska ske utan att skada deras kulturella, sociala eller ekonomiska integritet. De har även rätt till information i förhand och samråd, rätt till hälsa, rätt att bevara och utveckla sin etniska och kulturella identitet osv. Konstitutionen har även en sektion gällande miljörättigheter, där staten har en fundamental skyldighet att skydda och bevara miljön och att alla har både en individuell och kollektiv rätt att njuta av ett liv och en säker, hälsosam och ekologisk miljö.

- Perus konstitution skapades under en auktoritär regering, vilket baseras på en ideologisk syn och har mer neoliberala reformer gällande ekonomi. Konstitutionen erkänner staten som ett multietniskt och multikulturellt land och har integrerat de internationella konventionerna i landets konstitution.Urfolken har rätt till autonomi, rätt till land och territorium, rätt till politiskt, ekonomiskt och socialt deltagande, rätt till samråd och beslutsfattande gällande frågor som kan påverka dem. Staten bestämmer den nationella miljöpolitiken och de främjar en hållbar användning av landets naturresurser. Staten är skyldig att främja bevarande av den biologiska mångfalden och skyddade områden. De viktigaste miljölagarna och principerna finns i konstitutionen, vilka styr miljöskyddet i landet. Såsom den allmänna miljölagen, som fastställer alla människors rätt att leva i en balanserad och adekvat miljö för deras livsutveckling och den allmänna skyldigheten att bidra till ett effektivt miljöskydd. Men också att naturresurser är en del av landets förmögenhet och staten kan godkänna rättigheter till tredje parter för skötseln av naturresurserna genom att övervaka deras utföranden. Den fastställer även rättigheterna för hållbar utveckling, tillgång till information i tid, deltagande i miljöförvaltning och beslutsprocesser och tillgång till miljörätt. Peru är även bunden till internationella avtal som har ratificerats.  

- Brasiliens konstitution innehåller ett särskilt kapitel som formulerar och erkänner urfolks rättigheter såsom att leva i sina traditionella territorier, och enligt deras livsstil. Staten är även skyldig att avgränsa urfolks land och har ansvaret att erbjuda tvåspråkig utbildning och hälsovård som är anpassad till urfolks behov och tro. Urfolken, deras samhällen och organisationer, såsom vilken enskild eller företagsenhet som helst, har rätten att anmäla en rättsprocess i domstol för att försvara deras rättigheter och intressen.   

- Bolivia har en konstitution som erkänner landet som en plurinationell stat och erkänt 36 olika grupper och deras rätt till självstyrande. Den ska även garantera efterlevnaden av alla de principer, värderingar, rättigheter och skyldigheter som erkänns och som uttrycks i konstitutionen. Främja och garantera ansvarsfull och planerad användning av naturresurserna och främja industrialisering genom utveckling i olika nivåer såsom bevarande av miljön. Den innefattar även statens förbjudande av alla slags former av diskriminering, allas rätt till tillgång till vatten och mat, rätten till liv och ingen utsättas eller drabbas för tortyr eller grym omänsklig eller förnedrande behandling. Alla har rätt till bland annat en adekvat livsmiljö och bostad, statens garanti för tillgång till hälsa för alla personer, rätten till sin identitet allt från kulturellt till sedvänjor, rätten till självbestämmande och territorialitet, skydd för deras heliga platser och rätten att leva i en hälsosam miljö med korrekt hantering och användning av ekosystemen.

Två amazoniska länder som inte har skrivit under ILO 169-konventionen är Guyana och Surinam. Guyanas konstitution erkänner i dess inledning “den speciella platsen i vår nation av urfolken’’ och erkänner deras rätt som medborgare till land och säkerhet och tillkännagivande av policys för deras samhällen’’. Många av urfolken har nu en laglig titel till deras kollektivt ägda marker. I Surinam så bygger lagstiftningssystemet på ett kolonialt perspektiv, och landet har ingen lagstiftning som bestämmer urfolks områden eller andra rättigheter. Staten erkänner inte urfolken eller deras mark, som gör att de inte får något skydd från hot alls, dock så godkände staten FN:s deklaration om urfolks rättigheter. Så urfolken i landet saknar erkännande av status, närvaro och rättigheter och även de kollektiva rättigheterna till mark. I konstitutionen står det också att naturresurserna tillhör landet i helhet och erkänner inga gemensamma markrättigheter.

Politiska intressen 

Det är många olika områden och variabler som resulterar i hoten mot både naturen och urfolken i Amazonas. Men den främsta variabeln som innebär att hoten kan förverkligas och genomföras, sker genom politiska handlingar, lagstiftning såsom motioner, nya lagar, ändringar av lagar och nedmonteringar av myndigheter. 

Urfolk har under åren blivit viktiga sociala, ekonomiska och politiska aktörer, genom samlade aktioner av deras olika organisationer, och den politiska inkluderingen har ökat. Som i Bolivia med MAS-rörelsen och Evo Morales, den första urfolkspresidenten i landet. Eller som i Ecuador, där det politiska urfolkspartiet Pachakutik existerar. Men den fulla politiska inkluderingen för urfolken i Amazonas är inte nådd än. Såsom Peru, där har urfolken inte haft ett så stort politiskt inflytande eller en kraftig och inflytelserik urfolksrörelse på nationell nivå, även när de hade en urfolkspresident, som nu sitter i fängelse i USA. Dessutom finns det inte någon urfolksmedlem som sitter på någon av de 130 platserna i den peruanska kongressen. 

LÄTTANDE OCH ÄNDRINGAR AV LAGAR OCH POLICYS

Såsom Peru med sin konstitution har redan lättade lagar, då dess syfte är att ha minskad kontroll av myndigheterna och nedskurna sociala rättigheter för att kunna verka för utvinningsaktiviteter på flera sätt, vilket ett av dem är att begränsa det rättsliga skyddet för urfolks egendomar och även småbönder för att främja utvinningstillstånd (koncessioner). 2018 införde den peruanska regeringen en motion som var utformad för att attrahera nya storskaliga investeringar, med mindre stränga miljöregleringar, utöka årsspannet av koncessionskontrakterna och upprätta mer gynnsamma villkor för företag som förhandlar om statliga pengar. 

Ecuadors konstitution säger i artikel 1 att staten har suveräna rättigheter till alla mineraler under jord och andra resurser. Detta gör att staten har rätt att utnyttja alla resurser under mark oavsett om det inom urfolks territorier eller ej. Dessutom tog presidenten bort subventionerna gällande bränsle som var en del av det sparpaket som skulle utföras, vilket skapade ett ramaskri bland urfolk och andra grupper. Då borttagande av subventionerna höjde och i vissa fall fördubblade priset på bränsle och påverkade priserna på andra varor och tjänster, vilket drabbade särskilt de fattiga, och urfolk. Presidenten återinförde subventioneringen efter två veckor av massiva protester i Quito, som leddes av urfolksorganisationen CONAIE.

Brasilien har varit på nyheterna mycket gällande kontroversiella ageranden från Bolsonaro, med sin åsikt om att öppna skyddade områden och urfolks territorier för exploatering och gruvdrift, lantbruk osv. Nu när han är president har kontroversiella lagförslag och motioner kommit upp i den brasilianska kongressen, där lagar röstas fram, nekas eller skjuts upp. Ett exempel är lagförslag MP910, som sköts upp, men som skulle kunna utvidga möjligheterna för olagliga markbeslag att “regleras” genom ett enkelt uttalande av en individ som gör anspråk på ett område utan några som helst inspektioner från myndigheter, oavsett om markbeslagen sker inom urfolk eller traditionella samhällsområden. Detta lagförslag och liknande som har kommit till kongressen, signalerar till grileiros som inriktar sig på olagliga markövertaganden att deras illegala verksamhet kommer att senare bli laglig, vilket redan ger en förfärlig konsekvens i form av ökade landskonflikter. Ändringar av policys för myndigheter sker även i Brasilien, som på FUNAI, som är landets urfolksbyrå. Byråns omformning av en av deras policys banar väg för legitimering av markanspråk av utomstående inom urfolks territorier som fortfarande håller på att få ett officiellt erkännande av staten. Den öppnar även 237 icke-erkända urfolksområden, som är lika stort som delstaten Indiana i USA, och vilket mycket av området är täckt av regnskog.

NEDMONTERING AV MYNDIGHETER

Brasiliens president har nedmonterat många myndigheter i landet som specialiserar sig på och arbetar med miljö eller urfolk. Det har varit allt från att minska budgeten, begränsa deras befogenheter, sparka eller ersätta högt uppsatta personer såsom cheferna i myndigheterna. Både ersättandet och begränsningen för myndigheternas befogenheter påverkar urfolken och brasilianska Amazonas negativt. Bolsonaro sparkade exempelvis två miljökoordinatorer på IBAMA, Brasilianska Institutet för miljö och förnybara naturresurser, som har en historia av att minska avskogningen avsevärt i urfolks territorier. I de områden vilket dessa två tjänstepersonerna arbetade i, hade de högsta nivåerna av olaglig avskogning.  

Vapenlagar 

I Brasilien skapade Bolsonaro en temporär dekret som skulle gälla i 120 dagar om inte kongressen godkände den att förbli permanent. Dekretet gjorde det lättare för civila att köpa ett vapen och invånare fick ha uppemot 4 st vapen i hemmet, då det var ett av hans kampanjlöften att välta de strikta vapenlagarna. Detta kan refereras till vapenlagen från 2003, som förbjöd civila att bära vapen bland annat. Hans uppfattning är att alla har laglig rätt att försvara sig, då med vapen. Bolsonaro har även utfärdat 8 dekret i syfte att försöka förändra vapenlagarna. Med underlättande av vapenköp, har köpen i brasilianska Amazonas-staterna ökat kolossalt. Amazonas har redan en historik av höga nivåer av mord och denna dekret gör det väldigt farligt för urfolkssamhällen som bor där och för regnskogen, då det kan öka makten hos kriminella grupper som redan verkar i skogen, dessutom redan med hög straffrihet. 

Finansiella intressen

Det stora hotet mot urfolk och miljön är det finansiella intresset, då alla dessa industrier som lantbruk, olja, kött osv. är industrier som får in massiva summor av pengar. Allt från stora industriella internationella och nationella företag till regeringar som verkar lagligt, till en mindre andel personer som bedriver verksamheter olagligt. 

REGERINGAR 

Många gånger så har dessa inkräktanden i urfolks territorier utförts av statliga bolag och dess anställda. Colombia, Bolivia och Brasilien är tre länder som har ekonomiska intressen rörande den industriella lantbruksindustrin, såsom soja och kött, då de är exportörer till andra länder, främst Kina. Länderna får kapital och finansiell säkerhet från de länder de exporterar till och som drar in pengar till deras statsekonomi. I och med ökande efterfrågan av varor, allt från kött, soja till trä, så hålls verksamheterna levande och kan expanderas. Detta orsakar större förstörelse i regnskogen genom bl.a. markövertagande, skogsskövling och bidrar till ännu mer konflikter mellan arbetare och urfolk och kränkningar av rättigheter. Perus och Ecuadors regeringar har finansiellt intresse i olja och vill expandera oljeutvinningsaktiviteterna för att stärka sina staters ekonomi, så statliga företag ska undersöka nya ställen efter rika källor på råolja. 

UTVINNINGSFÖRETAG OCH BOLAG 

Regeringarna är väldigt beroende av att exportera varor såsom olja, trä, kött, för att kunna finansiera statliga program, och dessutom oftast saknar en reglering och tydlig policy som styr hur konsultationerna (rätten till samråd och informerat förhandssamtycke) med urfolken ska se ut eller äga rum. Detta skapar strategier hos företagen hur de ska se till att få samtycke från de urfolk som påverkas, utan att egentligen följa internationella riktlinjer. Denna brist påpekades av FN:s specialrapportör för urfolk när hon hade besökt Ecuador, för att bedöma situationen gällande urfolks rättighet att få en fri, informerad förhandskonsultation. 

Ett exempel på avsaknad av tydlig policy m.m. är Perus motion från 2018 om att attrahera företag och på grund av deras konstitution, är det väldigt enkelt för företag att söka efter godkännande av projekt från staten, och sker oftast nära eller inom urfolks territorier eller skyddade områden eftersom marken är rik på resurser och inte blivit rörd förr. Det leder också till ett bristande ansvar med sina projekt, men även att regeringen gör det lättare med sin politik. 

I och med de finansiella intressen och även ändringar och införande av lagar och policys, så ökar de exploaterande aktiviteterna i urfolks territorier och skyddade områden, och ökar förstörelsen av natur och miljö. Som skövlingen i brasilianska Amazonas, som har slagit nya rekord. På grund av den stora skövlingarna som sker i Amazonas så kan det förväntas att det kommer uppstå rekordstora bränder dessutom under de torraste månaderna. Detta eftersom regeringen har avskedat personal som arbetar inom miljömyndigheter och skurit ned budgeten till dessa för att kunna motverka miljöbrott. I Bolivia har regeringen bestämt att återuppta fracking med ett statligt ägt företag i ett område som kommer att påverka 10 olika urfolkssamhällen. De saknar grundläggande tjänster och har bara tillgång till vatten via brunnar. De fruktar att regeringens frackingprojekt kommer att torka ut deras mark som kommer bli till ödemark, då fracking använder stora mängder av vatten för att kunna utvinna gas och olja, och det gör genom tryck.  

Allt detta orsakar redan stora skador och konsekvenser för miljön och hos urfolk som lever av naturen för mat och vatten och blir störda av inkräktarna och deras aktiviteter. Men med avsaknaden av strikta policys och slappa lagar, så tar inte företag det ansvar de bör ta för att underhålla deras projekt, såsom att se till att exempelvis oljeläckor inte sker, byta ut rör om de är gamla, säkra rutiner på hanterandet av giftig avfall osv. Det finns flera exempel på företag som inte tar sitt ansvar, och har orsakat oerhörda katastrofala föroreningar genom att dumpa ex. giftig avfallsvatten och råolja i området de verkat i. Det handlar om dumpningar av miljarder liter farliga ämnen som hamnar i vattnet, miljön och som skadar djur, växter, träd och inte minst urfolken. Även luften förorenas på grund av de maskiner och andra verktyg som krävs för att utvinna deras handelsvaror, då exempelvis bränsle behövs för att hålla igång maskinerna.

Med de slappa reglerna och policys, så utvecklas dessa industrier till stora mångmiljardindustrier och är gynnsamma för de som vill tjäna pengar. Detta gör att giriga individer, kriminella grupper, olagliga företag osv. ger sig in i detta. De bryr sig inte om varken regler, mänskliga rättigheter eller lagstiftning, vilket gör de extra farliga för både miljö och urfolken. De illegala delarna av dessa olika industrier har flera tillvägagångssätt för att verka i de områden de vill och för att ta över mark. Det kan vara allt från hot, misshandel, mordförsök till mord.  

Konflikter av utvinning, exploatering och förorening 

Med det bristande ansvaret hos regeringarna, det finansiella intresset och ökade utvinningsaktiviteter, så ökar konflikterna mellan urfolk och olagliga arbetare och företag.  I och med att regeringar lättar på lagar eller nedmonterar/försvagar myndigheter som rör urfolk eller miljö, till fördel för statens ekonomiska vinst, är det lättare för exempelvis olika olagliga utvinningsföretag och deras arbetare att invadera urfolks territorier och skyddade områden. Såsom i Aruanas, Brasilien, där konflikter uppstår, och dessutom ökar, mellan urfolk som försöker skydda sitt territorium och de olagliga arbetarna som söker efter område att verka. Det kan även vara lagliga företag som är inblandade i de illegala aktiviteterna.

Framför allt har ökningen av konflikter skett i Brasilien efter att Bolsonaro blev president och nu nått sin högsta nivå. Man menar att detta händer på grund av nedmonteringen och den politiska förändringen. I COVID-19-pandemin har den brasilianska regeringen minskat upprätthållande av miljölagar av myndigheterna, och de patruller av urfolk som bevakar sina territorier från olagliga verksamheter har minskat, vilket gynnat grileiros att ta tillfället i akt för att utföra sina olagliga aktiviteter. 

KRIMINALISERING

Den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter anser att det finns ett oroande mönster av kriminalisering mot urfolks- och stamfolksledare som demonstrerar eller deltar i sociala protester. Det sker genom missbruk av straffrätt av aktörer som vill märka dessa protester eller manifestationer som förakt mot myndighet, provokation, brott relaterade till terrorism och uppror och med anklagelserna sker arresteringar och frihetsberövanden, bland annat. Dessa juridiska trakasserier mot aktivister och beskyddare av urfolk och regnskog, är försök att få de och deras krav och åsikter att tystas. Det sker genom exempelvis att åtala aktivisterna med grundlösa kriminella anklagelser. En sådan slags kriminalisering omformar aktivismen istället till en kriminell handling. Detta är en av flera taktiker som används för att förövarna ska få sympati från samhället, och se till att aktivister och beskyddare istället ägnar sin tid till att skaffa ekonomiska resurser till rättsligt försvar, men även att försöka få dessa aktivister att bli stigmatiserade och fjärma personerna från deras stödnätverk.

TVÅNGSFÖRFLYTTNINGAR

Den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter identifierar i sin rapport från 2019 tvångsförflyttningar av urfolk från deras territorier och resurser i hela Amazonas. De konstaterar även att tvångsförflyttningarna sker på grund av organiserad brottslighet, narkotikahandel och våldet som utövas av militära grupper, likväl är de resultat av genomförandet av projekt av staten och privata företag som vill exploatera naturresurser. De hemska konsekvenserna av dessa händelser tvingar urfolken att överge sina territorier och områden, och orsakar förlust av kultur och identitet. 

VÅLD 

Med expansionen av utvinningsaktiviteter så har våldet i Amazonas ökat oerhört. I en studie som utfördes 2019 visade data att runt om i världen har våldet mot urfolk som beskyddar miljön ökat, dock är Brasilien ett av de dödligaste länderna för miljöaktivister, urfolk osv. Den kultur av straffrihet som existerar och Bolsonaros retorik mot urfolk och anklagelser mot icke-statliga organisationer, har gjort att olagliga aktiviteter stigit i Amazonas regnskog. Det påvisades en 50% ökning av mordförsök på miljöbeskyddare, urfolksledare och andra aktivister. Mordförsök och mord på urfolksledare, aktivister och försvarare sker fortfarande tvärs över hela Amazonas, för att de vill skydda sina territorier, sitt folk och sin miljö. De anses vara i störst risk att bli måltavlor för att bli hotade, misshandlade och mördade. I peruanska Amazonas har minst 9 urfolksledare mördats sedan 2013, och i många fall så hittas inte mördarna. Även den generella straffriheten som existerar utgör ett hinder för att åtala och hitta mördarna, då det oftast inte blir några konsekvenser för morden. 

URFOLKSKVINNOR SOM ÄR AKTIVISTER 

Urfolkskvinnorna har en ledande roll i kampen som försvarare mot kränkningar av deras rättigheter och miljön. De har tagit till kamp för att visa sitt missnöje, och avvisande av utvinningsföretag och aktiviteter som sker i deras territorier orsakar det att även dem blir måltavlor för hot, misshandel och mord. Det finns flera fall där kvinnliga urfolksaktivister har utsatts för attacker och hot och till och med mördats.

Här kan ni se en dokumentär som följer tre kvinnliga urfolksledare som kämpar för Amazonas:

Strukturella problem

BRISTEN AV FÖRPLIKTELSER FRÅN STATERNA OCH MYNDIGHETER 

Genom konstitutionerna och de internationella konventioner som skrivits på, så har staten en skyldighet att skydda alla sina invånare från hot, våld och kränkningar av mänskliga rättigheter. De MÅSTE alltså se till att alla invånarna får ta del av och får fullt utnyttja de rättigheter som de har. Men det har visat sig att stater och myndigheter har brutit många gånger mot deras lagstiftningar. Den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter i sin rapport 2019, tar upp bland annat den horribla situationen som Amazonas urfolk lever i, föroreningarna från de olika industrierna och deras konsekvenser och staternas skyldigheter i samband med utvinning, exploatering och utvecklingsaktiviteter.

RASISM OCH DISKRIMINERING 

Diskrimineringen av urfolk sker i allt från vardagligt språkbruk och retorik till myndigheternas och regeringarnas synsätt och policys, och inte minst i bristen på följandet av den nationella lagstiftningen. Sydamerikas historia med kolonialismen och dess effekter finns än idag och kan fortfarande ses och höras, allt från presidenter, myndighetspersoner till bönder kan inneha en kolonialistisk syn om urfolk i Amazonas.  

I Bolivia, efter den omskakande regeringsskiftet som skedde hösten 2019, så intog en annan regering plats. Med den nya interimspresidenten som är konservativ och djup troende kristen, så har etniska spänningar ökat mellan den nuvarande regeringen och urfolken i Bolivia. Handlingar som visade att kristendomen skulle vara den fundamentala religionen i landet när denna regim tog över makten och användning av nedlåtande ord och uttryck mot urfolket, har uppdagats. 

I Brasilien har Bolsonaro med sina handlingar och uttryck, också visat en förlegad och rasistisk syn på urfolken såsom att urfolken inte kan språket, inte har någon kultur, de ska integreras och urfolken börjar bli mer mänskliga då de håller på att utvecklas. Även den nya chefen för FUNAI, som tillsattes av Bolsonaro uttryckte sig med en kolonialistisk och rasistisk syn om urfolken, såsom att urfolken måste integreras (men låter mer som assimilering) i det brasilianska samhället. Även tjänstepersoner från myndigheter i Colombia har uttryckt sig nedlåtande och rasistiskt om urfolk och har förlegade synsätt om exempelvis urfolkens beteende. 

BRIST PÅ FUNDAMENTALA RÄTTIGHETER I URFOLKSSAMHÄLLEN 

Regeringarna brister även med sitt ansvar med att förse urfolken med grundläggande rättigheter och behov, såsom tillgång till sjukvård. Man saknar helt eller har brist på grundläggande behov allt från sängar, sjukvårdspersonal, medicin och hjälpmedel för att kunna behandla sjukdomar osv. Det händer att sjukvårdspersonal eller läkare kommer till deras urfolkssamhälle, men de stannar inte där längre än några dagar. Vilket gör att i många fall måste urfolken resa till närliggande städer eller större byar för att få sjukvård och resan kan ta lång tid, det äventyrar dessutom personernas liv då vissa sjukdomar eller olyckshändelser måste tas omhand direkt. I många av urfolkssamhällena har ingen vårdanläggning överhuvudtaget, vilket gör det svårt att få mediciner mot kroniska sjukdomar såsom diabetes, och även sjukdomar såsom HIV existerar i högre grad i vissa urfolkssamhällen än i andra nationella städer. På grund av en större kontakt med utomstående och kommersiellt utbyte, har man sett de första importerade fallen av HIV hos peruanska amazoniska urfolksgrupper, och de lokala rapporterna tyder på att det ökar.

Med utvinningsaktiviteterna och deras stora föroreningar på miljön i området påverkas tillgången till både mat och drickbart vatten, vilket givetvis påverkar urfolkens hälsa till det sämre. Barn lider av kronisk undernäring, särskilt hos barn under 5 år ser man att det ökar. Förutom undernäring och sjukdomar som diabetes, hepatit B, så påverkas de även av de stora föroreningarna orsakade av utvinningsföretag och deras aktiviteter. Det är allt från bekämpningsmedel till giftiga kemikalier som kvicksilver och råolja som har förorenat vattnet och miljön vid deras samhälle. Detta är katastrofalt då urfolken är starkt beroende av deras naturliga miljö, de dricker, badar och tvättar kläder vid vattnet och äter från sina odlingar och växter från området och jagar djur som finns i området. Dessa hälsoproblem som tillkommer av föroreningarna påverkar alla, från bebisen i mammans mage till den äldste i samhället, och problemen kan vara allt från missbildningar, andningsproblem, hudirritationer och cancer. Studier har även visat att urfolk har oroande hög nivå av ex. kvicksilver eller har högre antal fall av cancer än resten av områden där utvinningsaktiviteter inte sker. 

Förutom dålig hälsa och bristande tillgång till sjukvård, så har urfolken i Amazonas låga immunförsvar, vilket också är kopplat till dessa andra faktorer. Med sjukdomar som redan finns i urfolkssamhällen, såsom tuberkulos och hepatit B och anemi, så dör många på grund av det låga immunförsvaret och låg immunitet, exempelvis mot influensa. Detta eftersom urfolk har haft en begränsad eller ingen historisk kontakt med yttervärlden, vilket har lett till en mindre utvecklat immunförsvar. När det kommer till isolerade urfolksgrupper, så kan de riskera att helt dö ut eftersom de aldrig har blivit utsatta för någon yttre sjukdom, som en förkylning till exempel. I och med att utvinningsföretag och inkräktare börjar närma sig deras områden så är det väldigt farligt för dessa urfolk. Kontakten mellan isolerade grupper och folk från ex. byar och olagliga arbetare har ökat, med minskande skogsmängd på grund av skövling och andra aktiviteter, och vilket gör att de isolerade grupperna kan känna sig invaderade och trängda. 

FATTIGDOM

Det har påpekats av Världsbankens rapport från 2016 och som lanserades i Panama, de analyserade 16 olika länder och kom fram till att många urfolk lever i fattigdom i Sydamerika. Och även om framsteg görs i tillgång till utbildning och infrastruktur bland annat, så har ojämlikheten inte minskat. Även om Sydamerika gynnades av en ekonomisk tillväxt under första årtiondet under 2000-talet, så hade den ekonomiska skillnaden mellan urfolk och icke-urfolk antingen förblev detsamma eller till och med fördjupades. En av orsakerna är de demografiska skillnaderna, i många länder är de som bor i landsbygden eller avlägset från städer fattigast, vilket majoriteten av urfolk gör. Men det är inte den enda förklaringen, utan urfolk står inför fler hinder för att komma bort från fattigdomen. Det har betonats av forskare och författare att det behövs mer forskning och statistik för att förstå de utmaningar som urfolk står inför. Och det uppmärksammas att urfolk har en egen förståelse för utveckling och att de har potential att bidra själva säkerhet för mat, medicin osv. och att deras röster måste beaktas.

Coronaviruset belyser den sociala, ekonomiska och politiska ojämlikheten som har existerat länge hos urfolk och resten av befolkningen. Många urfolk har inte tillräckligt med skydd för att kunna gardera sig mot detta virus. I en redan utsatt position med bristande tillgång till mat, vatten, sjukvård och dålig hälsa, så blir urfolken satta i en ännu mer utsatt position. På grund av viruset akuta hot, så har urfolken själva eller regeringarna krävt att allt ska stängas och se till att man håller sig inomhus eller inne i sitt område. Detta gör att det blir en brist på grundläggande behov hos urfolken och många av regeringarnas brist på svar eller handling har lett till ett akut läge hos många urfolkssamhällen. Såsom den dåliga responsen från Brasiliens regering, speciellt med denna viruspandemi, så har det bristande ansvaret om att säkra skydd och åtgärder för förhindrandet av viruset lett till en ödesdigert konsekvens för urfolk i Brasilien. I Manaus,som är huvudstaden i Amazonasområdet, har massgravar för folk som har dött i COVID-19 skapats. En högt antal personer dör varje dag. Marcia Castro, som är en demograf från Harvard och specialiserar sig folkhälsa i brasilianska Amazonas, menar att 43% av invånarna har ingen tillgång till rent vatten för att tvätta händerna, och pandemin lyfter fram och uppmärksammar den ojämlikhet som har existerat väldigt länge.  

VÅLD MOT URFOLKSKVINNOR 

Urfolkskvinnorna blir utsatta för större kränkningar av sina rättigheter än andra kvinnor i länderna. Enligt en undersökning som gjordes i Peru, har 63,2% av kvinnorna som anser sig själva som  urfolk har utsatts för sexuellt, psykologiskt eller fysiskt våld. Även i Colombia har urfolkskvinnor med en rapport  belyst vittnesmål av fall av sexuellt våld som de utsattes för inom omfattningen för väpnad konflikt. De krävde en mobilisering från regeringen och samhället att agera mot att deras kroppar används i tvisterna om territorier, den väpnade konflikten och koloniseringen. Förutom att kvinnorna hotas från yttre krafter, såsom företag och deras arbetare med att bli misshandlade, hotade och mördade, så kan även våld mot urfolkskvinnorna ske i hemmet. I Ecuador har urfolkskvinnor diskriminerats mer än någon annan grupp i landet, 67,8 % anger att de har blivit utsatta för någon slags könsbaserat våld. Vid områdena där problematik kring utvinningsaktiviteter finns, är kvinnorna särskilt utsatta. Många utsätts för sexuellt våld och tvingas in i prostitution, alkoholism och droganvändning efter deras områden har blivit förorenade. I colombianska Amazonas har det rapporterats fall om sexuell förslavning, människohandel och barnprostitution. Det har även rapporterats fall i Amazonas om en ökad sexuell turism med urfolk, där ungdomar och flickor påstås rekryteras av prostitutionsnätverk som också verkar i Peru och Brasilien. 

RELIGIÖSA GRUPPER 

Även religiösa grupper med deras missionärer är ett hot mot urfolken i Amazonas, då de vill ta kontakt med isolerade urfolksgrupper. I och med att dessa urfolksgrupper har en otroligt låg immunitet, så kan dessa missionärer smitta dem med sjukdomar som kan få katastrofala konsekvenser. Detta håller på att hända i Brasilien, då en radikal grupp av missionärer vill konvertera alla de isolerade urfolksgrupper som finns i landet, vilket skapar en stor rädsla då det finns en stor risk att hela urfolksgrupper kan dö, och en ännu högre risk om någon blir smittad med COVID-19 från missionärerna. En stor fara i Brasilien är att urfolksbyrån FUNAI, har en nyinsatt chef som var en före detta missionär från denna grupp. Historiskt sett har missionärer dödat eller orsakat stor lidande för hela urfolksgrupper.  

Urfolkens kamp

AUTONOM NATION 

Wampis-nationen i Peru är den första urfolkregeringen som är territoriellt självstyrande, i vilken flera urfolk i peruanska Amazonas gick samman och skapade Wampis-nationen år 2015, som skydd för att försvara deras livsuppehälle från det ökande trycket från utvinningsindustrier. Det territoriella självstyret täcker ett område som är lika stort som en tredjedel av Nederländerna och nationen inkluderar mer än 15 000 människor.

UTFORMANDE AV EGNA LAGAR OCH REGLER 

Vissa urfolk skriver ner sina egna lagar och regler för genomförandet av informerat förhandssamtycke som verktyg för motstånd, utbildning och stärkandet av självstyre. 

TEKNOLOGI OCH SOCIALA MEDIER

Urfolk tar kampen även med dagens teknologi, vilket kan dokumentera, sprida och förstärka deras krav, överklaganden och även visa de negativa konsekvenserna som orsakas av exempelvis utvinningsindustrier, klimatförändringar och hot från utomstående. Med hjälp av teknik kan urfolk bevaka sin territorier mer effektivt, och snabbare kommunicera med varandra och utomstående. 

MÖTEN

Urfolken mobiliserar ofta och effektivt för att sätta press på sina regeringar och företag. Som det stora urfolksmötet som hålls varje år Free Land Camp (ATL) som ger chansen för tusentals urfolksledare, aktivister, medlemmar och organisationer som arbetar med miljö och urfolk och deras rättigheter, chansen att få dela sina erfarenheter, strategier och tillsammans diskutera olika hot eller problem som sker och existerar i deras respektive territorier eller områden. 

MANIFESTATIONER, RÄTTEGÅNGAR OCH EGNA HJÄLPFONDER 

Med tanke på Coronaviruset och bristen på ansvar och agerande från regeringar och myndigheter så har urfolk skapat en egen fond för att försvara sig och kämpa mot viruset. Denna fond heter Amazon Emergency Fund och organiserades av urfolksorganisationen COICA, för att samla in pengar till urfolken i Amazonas. COVID-19 har slagit hårt mot urfolken i Amazonas och de vill inte vänta längre på regeringarna, då “vi riskerar att utrotas’’, sade Jose Gregorio Diaz Miraba som är generalkoordinatorn för COICA. 

KVINNOGRUPPER 

I centrala delar av motståndet och kampen mot kränkningar av mänskliga rättigheter och invasioner i urfolks territorier står urfolkskvinnor på frontlinjen. Kvinnliga beskyddare har riskerat sina liv för försvarandet av miljön, kvinnors rättigheter och urfolks rättigheter på grund av regeringars bristande agerande och följande av lagstiftning och internationella konventioner.

I Ecuador finns kvinnogruppen Mujeres Amazónicas, som omfattas av ett dussintals medlemmar som försvarar miljön och urfolks rättigheter. De har blivit hotade i sina hem, dödshotade offentligt och attackerade. Urfolkskvinnor tvärs över Amazonas som kämpar mot orättvisorna som sker i deras olika samhällen och deras miljö, visar även offentlig stöd över landsgränser för varandra, i kampen mot de orättvisor som sker mot urfolken i Amazonas. De protesterar och manifesterar mot en regim som för en skadlig politik mot urfolk och miljön, såsom i Brasilien, när ungefär 3 000 urfolkskvinnor från olika urfolksgrupper gick samman i protest mot Bolsonaros politik i huvudstaden Brasilia. I Brasilien har kvinnliga ledarskapet ökat och blivit starkare under 2000-talet. Urfolkskvinnor har lett kampen mot ett system som håller på att döda jorden, de vet att de kommer att drabbas hårdast av “klimatapartheid” som fullföljs av mäktiga världsledare. Urfolkskvinnor har ställt sina kroppar i vägen för exempelvis Bolsonaros projekt för att öppna skyddade områden. Att vara krigare för beskyddandet av miljö och urfolk kan vara väldigt farligt, som exempelvis hoten och attackerna mot urfolkskvinnorna i Ecuador. En urfolkskvinna och krigare har fått ett pris på sitt huvud; hundra gram guld av grileiros och olagliga gruvarbetare.

Här kan ni se ett klipp på Mujeres Amazónicas i Ecuador:

Amazon Watchs arbete

- Vi har en fond kallad Amazon Defenders Fund (ADF), som tillhandahållit miljontals dollar i flexibla mikrobidrag till stöd för akuta och strategiska prioriteringar till våra lokala partners i Amazonas: https://amazonwatch.org/get-involved/amazon-defenders-fund

- Nu med COVID-19-pandemin och urfolkens stora brist på fundamentala behov, samlar vi in pengar med andra medverkande organisationer som stöd för bl.a. brådskande och direkt förebyggande vård, medicinska nödpaket och livsmedel, nödkommunikation och evakuering, skydd för Skogsförsvarare m.m.: https://www.amazonemergencyfund.org/

-  Vi lanserade Power to the Protectors program, som förser urfolkssamhällen med sol-och kommunikationsinfrastruktur, bygger den lokala kapaciteten och expertisen i rena energilösningar, förser radio- och satellitinternet med rena och säkra energikällor. Stödet gör det möjligt för samhällen att övervaka sina territorier och dela information med sina grannar och utomstående partners om exempelvis akuta hot.

https://amazonwatch.org/get-involved/power-to-the-protectors-fund