Växter är det huvudsakliga verktyget för absorbering av kol i luften. Det finns dock olika typer av skogar, och regnskogar är de som bidrar med mest biologisk mångfald och vegetationsdensitet, även om de bara ockuperar 6% av jordens yta. Bland världens regnskogar är tropiska regnskogar de med mest biologisk mångfaldiga landbaserade ekosystem. Amazonas regnskog är världens största regnskog, och har runt 40 000 växtarter och uppskattas ha 400 miljarder träd.

Nya växande plantor absorberar mer kol än gamla, men gamla skogar lagrar kol i biomassa. Adderar man skogens kolupptagning med det lagrat kol blir gamla tropiska regnskogar den största kolsänkan på planeten. Amazonas lagrar i sin biomassa cirka 120 Pg (1.2 x 10^17 g) kol, och årligen bearbetar skogen 18 Pg kol genom fotosyntes och respiration, vilket representerar mer än dubbla mängden fossilgasutsläpp. Detta har hjälpt till att sakta ner takten på mängden koldioxid som samlas i atmosfären, och skogen fungerar därför som en buffert mot klimatförändring.

Läs mer om hur regnskogen fungerar och vad som kan hända om den förstörs här: Hoten mot Amazonas – Ekosystemets Kollaps

Urfolk finns på cirka 20% av planetens yta, och trots att varje grupp har olika kulturer är en gemensam nämnare att de alla har en holistisk åskådning på universum. Till skillnad från det industrialiserade samhället ser de sig själva som del av naturen. De har en djup kontakt med naturen och ser den inte som ett sätt att generera vinst på dess förstörelse. De är inte främmande för naturen – de är en del av den.

Studier har genomförts med olika urfolksgrupper för att se om deras användning av resurser är hållbar, och i de flesta fall är detta sant. Eftersom urfolksgrupper inte förstör naturen, och eftersom de besitter uråldrig kunskap om dess funktioner och mekanismer, borde deras rättigheter till sin mark, utöver att de är erkända mänskliga rättigheter som bör realiseras oavsett allmännyttan, försäkras som ett sätt att skydda skogen. Många av de kvarvarande skogsområdena som ännu inte vidrörts är urfolkens förtjänst, då de är skogens väktare.

Forskning visar att avskogningen faktiskt är lägre i de områden där regeringar formellt har erkänt urfolks kollektiva landrättigheter. Forskning visar även att skyddade områden som styrs utan deltagande från urfolk eller lokalbefolkning har sämre chans att konserveras väl.

Dessutom har det exempelvis visats att urfolksterritorier hindrar avskogning lika effektivt eller till och med mer effektivt än de som inte förvaltas av urfolk. Ett exempel på detta är att avskogningen minskade två gånger så mycket i urfolks territorier som i “vanliga” skyddade områden mellan 2006 och 2011 i peruanska Amazonas och liknande resultat har fåtts i studier från både Brasilien och Mexiko. Urfolksområden har även en lägre risk för skogsbränder är statligt skyddade områden!

En större artikedom återfinns i urfolks territorium i Brasilien än i de områden som endast är skyddade, men inte bebos av urfolk. Forskning visar även att urfolks territorier har en lägre avskogningstakt än vanliga skogar, vilket stämmer för nästan varje land i regionen.

Urfolken och Amazonas regnskog hotas av en rad industrier och intressen, bland annat gruvbrytning, lantbruksnäring och oljeutvinning. Det är framför allt en brist på politiskt engagemang som gör att ekonomiska intressen får gå före klimat och mänskliga rättigheter. Århundraden av diskriminering och kriminalisering av urfolken har drabbat dem hårt. Skyddet för deras rättigheter är minimalt och attackeras dagligen runt om i Amazonas till följd av politik, policys och prioriteringar. 

Du kan läsa om allt detta och mer i vår artikelserie Hoten mot Amazonas

Urfolken vill se internationell solidaritet. Vi måste förstärka deras röster och se till att dessa problem blir åtgärdade, genom att sätta press på världsledare och företag. När du delar våra inlägg, skriver under namninsamlingar eller använder din konsumentkraft bidrar du till urfolkens kamp för sina mänskliga rättigheter och regnskogens beskydd!

Tillsammans är vi starka!