Raphael Hoetmer föddes i Nederländerna men har bott i Latin Amerika i över 20 år. Under den tiden har han rest längs Amazonas floder tillsammans med urfolk och småskaliga jordbrukare som kämpar för att skydda sin mark och naturen. Men varje gång han återvänder till Amazonas – i Peru, Colombia eller Ecuador – är det grävmaskinerna som fastnar i hans tankar. Hur kan det här få fortsätta? Det känns helt absurt, tycker han. Han berättar att han känner sig maktlös, men det är verkligheten.
Varje gång han återvänder till samma platser, till samma floder, har grävmaskinerna blivit fler. Resa efter resa — som när han går in i naturreservatet Tambopata i Peru och ser hur maskinerna öppet suger upp guld ur floden, mitt i Amazonas, inför allas ögon. Ofta precis vid kanten av reservatet — ibland till och med inne i det. Det är olagligt. Myndigheterna och säkerhetsstyrkorna ser det, men ändå sprider det sig som en giftig fläck.
Och bakom det hela finns mycket mer än bara beväpnade grupper, säger han. Det finns en global marknad för guld. Det finns regeringar, en politisk elit och gruvbolag som verkar helt lagligt.
Vad händer just nu med den olagliga gruvdriften i västra Amazonas?
Raphael Hoetmer är chef för Western Amazon Program på Amazon Watch, en internationell organisation som arbetar för att skydda regnskogen och människorna som lever där. Han är forskare och utbildare och har jobbat länge med frågor som rör natur, makt och urfolks rättigheter. Han bor i Peru, men hans arbete sträcker sig också till Amazonas i Ecuador och Colombia.
Både hans resor till olika områden och de studier han gjort visar att läget just nu är väldigt allvarligt. Olaglig gruvdrift har ökat kraftigt, bland annat för att priset på guld är så högt. Under de senaste fem åren — särskilt sedan pandemin — har fattigdomen ökat, många områden har förstörts, och kriminella grupper har utvecklat mer organiserade och aggressiva metoder. Resultatet är att gruvdriften spridit sig snabbt till delar av Amazonas där det tidigare inte förekom alls.
Det finns platser där guldutvinning har pågått länge, som i Madre de Dios i Peru. Men nu börjar man se samma sak hända i stora delar av hela Amazonas. Det handlar inte bara om att aktiviteten ökar, utan också om att kriminella grupper tar över mer makt och kontroll över områdena. De påverkar till och med samhällena på plats — även bland urfolk som tidigare lyckats stå emot både stora gruvbolag och oljeutvinning.
Det är ett förödande läge. Olaglig gruvdrift tränger sig in i några av de mest värdefulla och känsliga delarna av Amazonas, områden som är fulla av biologisk mångfald och där urfolk har en stark tradition av självbestämmande. Till exempel i territorier som tillhör Wampis och Awajún i Peru, och Shuar och Napo i Ecuador.
Hur påverkar det stigande guldpriset Amazonas?
När priset på guld har skjutit i höjden internationellt, har det fått stora konsekvenser för Amazonas. Det har gjort guldutvinning ännu mer attraktivt – särskilt för kriminella nätverk. De använder gruvdrift som ett sätt att både tjäna pengar och tvätta pengar från andra brott, till exempel narkotikahandel. I länder som Peru tjänar vissa grupper idag mer pengar på olaglig gruvdrift än på droger.
Guldet har alltså blivit en central del i den organiserade brottsligheten – både som inkomst och som sätt att gömma var pengarna egentligen kommer ifrån.
Hur hänger pengatvätt ihop med gruvdriften?
Kriminella grupper investerar pengar från exempelvis droghandel i guldgruvor – eller använder handeln med guld för att "tvätta" pengarna så de ser lagliga ut. Det gör att gruvdriften blir en viktig länk i kedjan av organiserad brottslighet.
Är det bara stora kriminella gäng som håller på med olaglig gruvdrift?
Nej, verkligheten är mer komplicerad än så. Det är viktigt att förstå att situationen ser olika ut i olika delar av Amazonas.
Vissa som arbetar i gruvorna är lokalbefolkning – till exempel människor som vandrat ner från Anderna för att jobba en period. Det har de gjort i generationer. Sen finns det större aktörer som etablerat sig mer permanent och har ett helt system kring utvinning och försäljning av guld.
Men det farliga är att allt oftare ser man att organiserade, våldsamma grupper börjar ta kontroll över gruvverksamheten. De ser till att allt går genom dem – med hot, mutor och ibland rena våldsdåd. Och de är betydligt starkare idag än de var för tio år sen.
Hur går det till när de här grupperna tar över?
Det sker ofta genom våld. I exempelvis nationalparken Podocarpus i Ecuador har det brutit ut strider mellan olika grupper. Vissa gruvarbetare vill inte kontrolleras av det kriminella gänget Los Lobos, men de möts av våld.
Det här är inte något som händer över en natt. Men vi ser en tydlig trend i hela Amazonas – från Peru till Venezuela: det blir mer vapen, mer våld, mer rädsla. Flera kända kriminella nätverk – som Kommandona vid gränsen, PSC, Comité Vermelho, Los Lobos och ELN – är idag aktiva i regionen.
Det innebär att de småskaliga, mer lokala gruvverksamheterna ofta blir styrda eller helt tagna över av dessa grupper. Lokala samhällen har allt svårare att stå emot.
Hur jobbar ni i de här områdena?
Vårt arbete handlar både om att påverka internationellt och stötta människor direkt på plats. Vi forskar, driver kampanjer och samarbetar med lokala grupper – men vi behöver inte alltid vara fysiskt närvarande i området som många lokala organisationer är.
Det gör att vi själva inte är i lika stor fara. Däremot hör vi allt oftare från våra samarbetspartners att de är oroliga för sin säkerhet. Många lokala ledare kan inte längre bo kvar i sina hemtrakter på grund av hot och våld. Det är en växande oro.
Indigenous-organisationer, alltså organisationer som företräder ursprungsbefolkningar, spelar en avgörande roll i kampen mot olaglig gruvdrift. Men deras arbete blir allt farligare. Regeringar gör inte tillräckligt för att stoppa de kriminella nätverken – och flera ledare har mördats runt om i Amazonas. Vi ser också att fler tvingas fly för att de vågar säga ifrån mot gruvor och narkotikahandel.
Är olaglig gruvdrift det största hotet mot Amazonas just nu?
Det är ett av de stora hoten – men vi behöver se helheten. Vi ser inte längre på olaglig gruvdrift och droghandel som två skilda problem. De hänger ihop. Det vi ser växa fram är ett slags kriminellt styre – där olika brottsliga verksamheter samverkar: guld, droger, vapen, människohandel. Och de här grupperna har inte bara makt i skuggvärlden – de har också politiskt inflytande och kontakter inom lagliga system.
Så det största hotet är inte en enskild verksamhet – utan att de kriminella ekonomierna växer, får makt och blir mer våldsamma. I vissa länder är regeringen mer inblandad än i andra, men mönstret är tydligt.
En annan viktig sak: vi vill inte att kampen mot olaglig gruvdrift ska leda till att laglig gruvdrift framställs som lösningen. För även den lagliga gruvindustrin är skadlig för Amazonas. Den kanske inte är lika våldsam, men den orsakar fortfarande stor förorening, förstör naturen och bidrar till konflikter. Vi tycker att hela Amazonas borde vara en zon där gruvdrift – oavsett form – inte är tillåten.
Hur fungerar den lagliga gruvdriften i Amazonas?
Det är vanligt att laglig och olaglig gruvdrift sker sida vid sida – eller till och med hänger ihop. Ofta förs guldet ut ur landet genom samma kanaler, oavsett om det är lagligt eller inte.
Och personligen tycker jag att guldutvinning inte ens är nödvändig i dagens värld. Särskilt inte i Amazonas – ett område så rikt på liv och så viktigt för klimatet. Där borde guld inte få kosta oss naturens framtid.
Hur fungerar de tre "armarna" av kriminella grupper: den politiska, den lagliga och den kriminella?
Olaglig gruvdrift är inte en isolerad företeelse – den är ofta stödd och möjliggjord av regeringar och globala marknader. Realiteterna ser olika ut beroende på land. I Brasilien och Colombia har nuvarande regeringar en mer kritisk hållning mot olaglig gruvdrift och har tagit fram initiativ för att stoppa den. I Brasilien har situationen förbättrats jämfört med under Jair Bolsonaro, men det räcker inte. I Venezuela, där oljekrisen har förvärrat läget, är olaglig gruvdrift en huvudinkomstkälla för landets politiska elit, vilket gör att regeringen, militären och kriminella grupper samarbetar för att driva på gruvdriften.
I Bolivia har gruvkooperativ starka band med regeringen, och i Peru ser vi att gruvdrift har politiska representanter på alla nivåer – från lokalt till nationellt. I framtida val kommer de kriminella ekonomierna sannolikt att få större politiskt inflytande.
Tyvärr ser vi att lokala och regionala regeringar korruptionsmässigt tillåter att markrättigheter ges till gruvdrift på mark som egentligen tillhör ursprungsbefolkningar. Myndigheter som borde skydda miljön och försvara människorättsaktivister får inte tillräckligt med resurser och stöd för att göra sitt jobb. Och när människor försöker stoppa olaglig gruvdrift, får de sällan hjälp av regeringar. I Peru har till exempel skyddet av människorättsaktivister nästan helt stoppat, och i Ecuador finns det inte ens ett skyddssystem.
Med minskad hjälp från USA, EU och Storbritannien, kommer stödet till ursprungsfolk och miljöorganisationer att minska ännu mer, vilket gör att de som kämpar mot olaglig gruvdrift står ännu mer ensamma.
Är lösningen att använda militär eller polis för att stoppa gruvdriften i Amazonas?
Nej, det är inte lösningen. När man ser på tidigare historiska exempel, som i Madre de Dios, ser man att det bara ledde till att gruvdrift flyttade till andra områden. Visst, det finns ett behov av skydd och säkerhet. Men om detta inte kopplas till en långsiktig plan för att skapa hållbar ekonomisk verksamhet för ursprungsfolk och bönder, kommer inget polisarbete att hjälpa. Dessutom finns det problem med korruption. Ett känt exempel är när Wampis-indianerna grep personer som var involverade i olaglig gruvdrift på sitt territorium – fyra av dem visade sig vara poliser.
Att tro att våld och makt är lösningen är en illusion. Vi behöver en heltäckande lösning som fokuserar på både regeringens politik och lokala, hållbara ekonomiska lösningar. Men ett bättre samarbete mellan polisens styrkor i olika länder är också avgörande – de måste samarbeta med lokalsamhällen, konsultera dem om vad som pågår och skydda människorättsaktivister.
Är det möjligt att lösa detta med gemensamma politiska insatser från alla Amazon-länder?
Ja, det borde vara möjligt. Men det är svårt att få det att fungera effektivt eftersom länderna har olika politiska inriktningar. Vissa regeringar är till och med positiva till den här typen av aktiviteter. Det är positivt att OTCA (Amazon Cooperation Treaty Organization) har fått en ny ledning som förstår problemet – det kan skapa fler möjligheter till samordning och gemensam analys. Men deras mandat är inte tillräckligt starkt för att driva igenom förändringar om regeringarna inte är beredda att samarbeta.
Det viktigaste är att samordningen sker med de som verkligen förstår situationen och kämpar för att skydda sitt territorium, till exempel ursprungsfolk och bönder. Lokala civilsamhällesorganisationer, journalister och politiska ledare som vågar ta kritiska ställningstaganden är också avgörande. Men utan ett starkt gränsöverskridande samarbete kommer vi fortsätta se att olaglig gruvdrift flyttar över gränserna – som när gruvverksamhet på den colombianska sidan av gränsen bara försvinner och dyker upp igen på den peruanska sidan, för att senare återvända. Detta är ett tydligt tecken på den kriminella maktstrukturen i Amazonas – det handlar om ett gränsöverskridande problem.
Hur påverkas lokalsamhällen av olaglig gruvdrift förutom genom hot och tvångsförflyttning?
Olaglig gruvdrift skapar stora problem på flera sätt. Förutom de direkta hoten mot människor leder den till stora miljöskador och allvarliga hälsoeffekter för lokalsamhällen. Till exempel har kvicksilver, som används i gruvdrift, en förödande påverkan på floder och deras ekosystem. När kvicksilver hamnar i fisken och människorna äter fisken, får det allvarliga konsekvenser för deras hälsa. Flera studier har visat på detta i olika länder.
Allt fler av Amazonas territorier förstörs, och de kan inte längre ge samma hållbara och värdiga liv som de gjorde tidigare. Det beror på trycket från olika verksamheter som olja och framför allt olaglig gruvdrift. Den här förstörelsen gör att människor blir fattigare, och då blir olaglig gruvdrift och droghandel mer lockande. Så vi ser en ökad fattigdom, en försämrad hälsa, och allvarliga effekter på biodiversiteten. Det finns också tecken på att minderåriga utnyttjas, människohandel och sexuellt våld mot kvinnor ökar.
I många fall ser vi att lokalsamhällena själva dras in i de här aktiviteterna eftersom det inte finns några andra ekonomiska alternativ. Det skapar mycket konflikter och spänningar inom samhällena.
Är barn och kvinnor särskilt utsatta?
Ja, både barn och kvinnor påverkas på olika sätt. Morden som sker är oftast riktade mot män, även om det finns fall där kvinnor som försvarar sina samhällen har blivit mördade – men det är en minoritet. Däremot utsätts kvinnor för andra typer av påverkan. Till exempel kan det hända att männen tvingas lämna området för att skydda sig, vilket lämnar kvinnorna med ansvaret för att hantera situationen.
Människohandel drabbar framför allt kvinnor, likaså sexuellt våld. Kvinnor är även de som får ta på sig ansvaret för att hitta nya vattenkällor för att förse samhället med vatten när floder och vattendrag förorenas. Så kvinnor får ofta en mycket starkare roll i att hantera de negativa konsekvenserna av olaglig gruvdrift eftersom de ser de långsiktiga effekterna på hela livet.
Trots detta är det vanligt att de ekonomiska fördelarna av dessa aktiviteter till största delen hamnar hos män. Till exempel ser vi att olaglig gruvdrift och gruvverksamhet i vissa områden leder till ökad spridning av HIV och andra sexuellt överförbara sjukdomar. Män som jobbar inom gruvdriften spenderar sina pengar på alkohol och på sexuella tjänster. Det är kvinnorna och lokalsamhället som får ta smällen av dessa negativa effekter, utan att själva dra nytta av de pengar som genereras.
