Ferrogrão: En genväg till kollaps

Ferrogrão-järnvägen porträtteras som en logisk lösning, men i verkligheten är det bara en genväg till kollaps som orsakar miljöförstörelse, invasioner av land och avskogning.

Fiskar i Tapajósfloden dör av soja och mineraler som sliter sig igenom fisknäten. Bland annat har Munduruku folket påverkats av detta eftersom föroreningarna har begränsat möjligheten att fiska.  Detta är ett problem som riskerar att öka på grund av Ferrogrão - ett järnvägsprojekt i Brasilien som sträcker sig mellan Sinop och Miritituba.

De som stödjer Ferrogrão menar att järnvägsprojektet kan reducera utsläppen eftersom vägtransporter släpper ut mer föroreningar. Kritiker menar dock att det inte går ihop eftersom att de kumulativa konsekvenserna som kommer med projektet visar att det inte är ett tillräckligt påstående. 9,8 miljoner hektar av savanner och skogar riskerar att omvandlas till jordbruksmark enligt studier av Federal University of Minas Gerais (UFMG). Detta kan störa balansen i Xingu och Tapajos och leda till olika former av miljöförstöring.

Även om man bara tittar på pengarna eller den ekonomiska vinsten är Ferrogrão-projektet en dålig idé. Forskning från Amazônia 2030 visar att avkastningen - vinsten på en investering - är sju gånger lägre än vad man har beräknat. Detta innebär att skattebetalarna behöver betala subventioner för att projektet ska kunna gå runt, vilket i sin tur betyder att jordbruksjättarna som Cargill, Bunge och Amaggi är de riktiga vinnarna i det hela. Bortsett från detta finns det internationella krav på att miljöförstöring som avskogning inte förekommer när varorna produceras. Detta är något som också kan påverka försäljningen av varorna.

Brasilien har ett nationellt privatiseringsprogram där Madeira-, Tocantins- och Tapajós-floderna inkluderades. Detta är något som gör det möjligt för stora företag att omvandla dem till industriella vattenvägar. I Tocantins finns det planer om att spränga upp en plats som är rik på fiskar och andra unika arter, vilket också bryter mot ILO Convention 169.

Detta visar de allvarliga konsekvenserna av Ferrogrão-projektet som kan leda till olika former av miljöförstöring. Men det finns andra alternativ som både kan garantera regnskogens välmående och stärka den lokala ekonomin istället för att ge vinst till storföretag. Till exempel genom att ge ägandebevis till de som bor på marken. Ferrogrão är inte den rätta vägen.

Urfolk-grupper kritiserar Ecuadors plan för att utöka oljeproduktionen i Amazonas med 47 miljarder dollar

Ecuador planerar att expandera sin oljeindustri med 47 miljarder dollar i Amazonas regnskog, ett beslut som kritiseras av urfolk-grupper

Ministeriet för energi och gruvor i Ecuador har planer om att erbjuda stora ytor av land för oljeutvinning. Planen kritiserades av sju olika urfolk-grupper som menar att det går emot konstitutionella skydd.

Ecuadors tjänstemän menar att planen kan modernisera oljeindustrin och öka produktionen i landet, samt attrahera utländsk kapital. De menar också att planerna följer rättsliga ramar.

Ledare från urfolk-grupper som Andwa, Shuar, Achuar, Kichwa, Sapara, Shiwiar och Waorani säger att de inte konsulterades av staten kring planerna. De nämner också att regeringen sedan tidigare har ignorerat beslut av domstolen som menar att regeringens konsultationer var olagliga.

Utan att ha pratat med urfolken jobbar regeringen i Ecuador med en plan att sälja rättigheter till 18 olika oljeområden som ligger på urfolkens territorier, vilket är ett hot mot urfolken som bor i dessa områden. Waorani ledaren Nemo Guiquita menar att staten kränker konstitutionella och internationella rättigheter.

Ecuadors president Noboas senaste ageranden oroar miljöaktivister och urfolk-grupper

Noboa avvecklade Miljöministeriet som sattes ihop med Ministriet för energi och gruvor, han har även visat sitt stöd för en lag som tillåter utländska och privata företag att få delar av områden med skyddad natur. Regeringen har även börjat öppna nya licensomgångar - de säljer rättigheter att leta efter olja i regnskogen i specifika geografiska områden.

Samtidigt pågår det även en nationell strejk i landet på grund av höga bränslepriser, projekt som är miljöfarliga och för att regeringen har brutit sitt löfte om att skydda Yasuni National Park från oljeborrning. Genom en folkomröstning röstade 59% på att skydda nationalparken, men trots det har regeringen inte stått för sitt löfte. Bönder, urfolk-grupper och fackföreningar har protesterat runt om landet och har hamnat i konflikt med polisen.

Trots en minskning på oljeproduktionen i Ecuador är oljan landets största exportvara som under vissa år står för en tredjedel av landets intäkter. Landet har försökt locka utländsk kapital till Amazonas men har mötts med motstånd av urfolken som bland annat har startat rättsliga strider. Här kan vi se att denna strid fortsätter där planen för att expandera oljeindustrin kritiseras starkt av urfolken.

I Ecuador är miljöaktivister oroliga över att Noboa minskar nationens torvärdighet för deras miljöarbete

Noboas senaste ageranden i Ecuador minskar landets trovärdighet för deras miljöarbete och hotar urfolkens rättigheter.

För två år sedan röstade Ecuadors folk för att blockera oljeborrning i Yasuni National Park. Det blev en seger för miljöaktivister som aktivt försökt skydda ett av de ställen på jorden med mest biologisk mångfald. President Daniel Noboas senaste ageranden har dock oroat miljöaktivister och urfolk-ledare, de menar att landets trovärdighet minskar.

Noboas regering har agerat för att lägga ner landets självständiga miljödepartement för att istället slå ihop den med departementet för energi och gruvor. Syftet är att motverka olaglig gruvdrift, men kritiker menar att det istället kommer att påverka ideella verksamheter. Miljöaktivisten Natalia Greene säger att det kommer att öka gruvdriften, samtidigt som landet har problem med den olagliga gruvverksamheten kopplat till organiserad brottslighet. Nationalförsamlingen i Ecuador godkände också en lag som tillåter privata- och utländska aktörer att gemensamt förvalta skyddade områden, vilket hotar urfolkens rättigheter och markområden. Ecuador skrev även på ett nytt oljeavtal tillsammans med Peru.

Noboa stödjer agerandet och menar att det kan hjälpa Ecuadors finansiella kris genom att minska på kostnaderna och byråkratin.

Hot mot urfolkens rättigheter

Ecuador och Peru signerade ett gemensamt avtal som innebär att Ecuadors statliga oljebolag ska sälja råolja direkt till Petroperu - Perus statliga oljebolag. De vill också sammankoppla Ecuadors Amazonas-reserver till Perus Norperuano rörledning. Miljögrupper menar att det kan leda till borrningar på känsliga områden som bör skyddas. De menar att det förstör ekosystemet, leder till avskogning och är ett hot mot urfolkens skyddade mark och rättigheter.

Oro om att ett lagförslag kommer att skada ideella organisationer

Lagförslaget som oroar ideella organisationer (icke-statliga organisationer) är den så kallade “Organic law for the control of irregular capital flows”, vilket aktivister menar kan orsaka problem som lägger tunga bördor på ideella organisationer och kan tvinga många av dem att stänga ner. De kallar även lagen för anti-NGO lagen.

Mobiliserat motstånd

De regressiva reformerna är ett hot mot grundläggande fri- och rättigheter som yttrandefrihet och kränker även urfolkens rättigheter enligt Kevin Koenig. Det pågår också liknande utvecklingar i Brasilien, El Salvador och Peru där regeringarna inte har tillsyn för miljön vilket är en oroande utveckling.

Civila organiserar sig för att göra motstånd mot dessa förändringar. Asamblea Nacional Socioambiental - en koalition av sociala rörelser - har aktivierats av organisationer där man planerar demonstrationer och rättsliga utmaningar.

Med detta kan vi se att agerandet i Ecuador är ett hot mot både miljön och urfolkens rättigheter, samt mot ideella organisationer som har en viktig roll och jobbar för att göra skillnad. Många organisationer fortsätter dock med att göra motstånd och kampen fortsätter.

5 Amazonas-apor med unika och lustiga utseenden

Amazonas regnskog är också rik på djurliv som påverkas av klimatet och miljön. I den här korta artikeln får du lära känna fem apor i Amazonas med unika eller lustiga utseenden.

Kejsartamarin

Kejsartamarinen (Emperor Tamarin) har en tjusig vit mustasch som får den att se ut som en liten kejsare. Arten befinner sig i Brasilien, Bolivia och Peru.

Rödhandad tamarin

Den söta rödhandade tamarinen (Golden handed tamarin) har ett väldigt unikt utseende med gula händer och fötter.

Bommulshuvud-tamarin

Bommulshuvud-tamarinen (Cotton-top tamarin) har en tjusig vit frisyr som liknar den populära mullet-stilen på 80-talet. Arten här hotad och finns i Colombia.

Titiapa

Titiapan (Titi monkey) kan ha olika utseenden men just denna är känd för sitt färgglada skägg i röd/orange färg. Arten är inte bra på att simma och har svårt att ta sig igenom fjällterränger, därför befinner de sig oftast på samma plats.

Sakiapa med vitt ansikte

Den här sakiapans hane har ett lustigt utseende med svart päls och vitt ansikte. Honan har ett annat utseende med en mer brun-grå färg. Sakiapan äter oftast frukt men även frön, nötter, insekter och blad och är viktiga för fröspridning.

Foto: Jacob Moseholt, Pexels

Bild: Pexels/Flickr

Foto: Flickr, Pexels

Foto: Gundula Vogel, Pexels

Foto: Vanessa Escher, Pexels

Foto: Ed Alfonso, Pexels

Många av dessa apor blir bland annat påverkade av avskogningen i Amazonas där deras hem huggs ner. Detta visar hur viktigt det är med arbetet för att skydda Amazonas regnskog med dess livsuppehållande system och biologiska mångfald.

Källor: National Geographic, Smithsonian's National Zoo and Conservation Biology Institute.

Intervju med urfolk-ledaren Raoni: "Kongressledamöten tänker bara på förstörelse, inte på framtida generationer”

Urfolk-ledaren säger att farliga projekt som Marco Temporal och Destruction bill går framåt under Lulas administration, han är även skeptiskt kring hur praktiska effekterna av COP30 är.


Foto: Mídia Ninja

Raoni Metuktire är en av Brasiliens mest respekterade urfolk-ledare och är en symbol för kampen att skydda Amazonas regnskog. Ledaren intervjuades av O Globo två månader innan COP30 - En FN konferens om klimatförändringar som kommer att hållas i November 2025 i Belém.

Raoni varnar att både den nuvarande regeringen och den Brasilianska kongressen förespråkar för farliga projekt som “Devestation Bill” och “Marco Temporal” för att begränsa erkännandet av urfolkens mark, dra järnvägar genom regnskogen och genomdriva oljeprospektering - processen att leta efter olja - längst Amazonas kust.

Brasilien representerar COP30 som en sorts milstolpe för klimatdiplomatin, men Raoni menar att samma regering också stödjer politiska initiativ som hotar skogen, floden och självaste överlevnaden av urfolken.

I januari 2023 fick han ett löfte av den brasilianske presidenten Luiz Inácio Lula da Silva om att urfolken skulle inkluderas mer inom den nya regeringens diskussioner som har att göra med dem. Men Raoni menar att presidenten inte har uppfyllt sitt löfte tre år senare.

På grund av dessa brutna löften menar urfolk-ledaren att COP30 mötet inte kommer att ha någon större påverkan för klimatet. Han anser att det inte kommer vara tillräckligt för att hindra avskogningen i Brasilien och är besviken över att kongressen bland annat också har sänkt kraven på miljötillstånd - tillstånd som man behöver få för att driva en verksamhet som är miljöfarlig. Raoni nämner även hur Lula har lagt veto på många viktiga poäng som miljövetare anser är viktiga.

Kontext:

Det har blivit många fördröjningar inom regeringens interna diskussioner, vilket ledde till ett dödläge. Nu väntar de på ett beslut från Högsta domstolen för att kunna fortsätta med Ferrogrão projektet - en järnväg som går igenom Amazonas regnskog och som har i syfte att exportera soja och majs.

Miljöaktivister oroar sig för en ökning av monokultur - odlingen av endast en enda växtart - på stränderna av urfolkens mark. De är också bekymrade över hur användningen av bekämpningsmedel ökar, vilket redan idag förorenar fiskar och floder, samt fastighetsspekulation - att man köper en fastighet och sedan säljer den för ett högre pris i vinstsyfte -, försvarares förföljelse, avskogning och markofferi.

Ferrogrão järnvägen är ett av projekten inom Growth Acceleration Program (PAC). Järnvägen är 933 kilometer lång och kommer att sträcka sig mellan Sinop - en av de största producenterna av spannmål i landet - och Itaituba. Järnvägens rutt i projektet gick igenom det federala reservatet Jamanxim National Park och överklagades därför i Högsta domstolen. Enligt regeringen löstes frågan efter att rutten omdesignades, men det finns fortfarande motstånd inom miljöministriet. 

År 2024 lämnade urfolksledaren Raoni över ett domslut mot Ferrogrão projektet till Brasiliens president Lula och Frankrikes president Emmanuel Macron. I anklagelsen menar man att projektet har underskattat hur miljön kommer att påverkas, samt att urfolkens rätt att bli konsulterade och vara med i planeringarna har vägrats.

Miljöministriet kontaktades av O Globo, de förklarade att man behöver granska och analysera projektets socio- och miljömässiga konsekvenser för att mildra på de möjliga konsekvenserna. De förklarar sedan att IBAMA (Brasilianska institutet för miljö och förnybara resurser) kommer att utföra analysen. Utöver detta pågår bland annat också arbeten för att motverka avskogningen.

Detta visar att Amazonas-ländernas ledare behöver stå för sina löften och göra mer för att undvika miljöförstörelse i regnskogen, samt inkludera urfolken i sina planeringar och samarbeta för att skydda urfolkens rättigheter. I det här fallet behöver urfolken få vara med i diskussionerna kring Ferrogrão projektet för att se till så att järnvägsprojektet påbörjas på ett säkert sätt som inte är på bekostnad av miljön och ursprungsfolket.


Lagstiftare i Kalifornien försöker att hindra importering av olja från Amazonas regnskog

Den kaliforniska senaten har tagit ett steg i rätt riktning genom att godkänna ett beslut om att granska importeringen av olja från Amazonas regnskog.

Urfolk-grupper i Sydamerika har länge varit i opposition till oljeindustrin i Amazonas.  Till följd av detta har nu senaten i Kalifornien godkänt ett beslut om att granska importeringen av olja från regnskogen i Amazonas, med en möjlighet till avveckling. Mycket av bensinen som tillverkas med denna olja säljs i Kalifornien, men exporteras även till närliggande delstater.

Ryktet som den kaliforniska senaten har som ledare för klimatfrågor försvagas på grund av oljeimporten enligt klimataktivister. De förklarar hur oljeborrningen i Amazonas regnskog leder till avskogning, förstör den biologiska mångfalden och kränker urfolkens rättigheter.

Beslutet Senate Resolution 51 (SR 51) introducerad av demokraternas senator Josh Becker godkändes av senaten och riktar nu senatorerna i Kalifornien till att undersöka delstatens roll i att importera råolja från Amazonas regnskog, samt försöka hitta en väg ut ur importeringen långsiktigt.

Röstningen kom efter ett besök av urfolk-gruppernas ledare från CONFENIAE (Confederation of Indigenous Nationalities of the Ecuadorian Amazon), de mötte lagstiftare och arrangerade en protest med kajaker nära ett oljeraffinaderi i Richmond - en del av internationella Anti-Chevron Day.

Beslutet fattas samtidigt som Ecuador och Peru försöker att expandera borrningen.

Ecuador har planer om att auktionera 20.000 kvadratmeter, vilket även inkluderar urfolkens territorier. De statliga oljeföretagen i både Peru och Ecuador har trots motstånd från urfolken också fattat beslut om att bygga en binationell rörledning som sträcker sig till Peru.

Stödjare för beslutet av den kaliforniska senaten menar att Kalifornien kan sluta använda råolja från Amazon utan att behöva höja priserna för förare av fordon. De menar att reffinaderierna, istället för att exportera oljan, kan använda den för lokalt bruk.

Beslutet är inte bindande men enligt aktivister kan det leda till förändringar i rätt rikting. Åtgärden som tagits passar även in i delstatens mål gällande klimatet och urfolk.

Detta visar att senatet i Kalifornien har agerat för att skydda regnskogen och urfolken i Amazonas, men att det fortfarande är långt ifrån att vara tillräckligt. Även när en bra åtgärd har tagits gällande oljefrågan så kan vi se att det på samma gång har fattats beslut i fel riktning i Ecuador och Peru. Många problem kvarstår och kräver åtgärder, vilket visar hur viktig klimataktivisternas och urfolkens kamp är för klimatet.

I toppmötet kräver urfolken att sydamerikanska ledare bör agera

De sydamerikanska ledarna från Amazonas-länderna behöver stå fast vid sina tidigare löften om att skydda regnskogen och urfolksrättigheter.

Sydamerikanska ledare samlades i Colombias huvudstad Bogota inför ACTO (Amazon Cooperation Treaty Organisation) toppmötet i Augusti för att diskutera viktiga frågor rörande regnskogen, urfolken och miljöfrågor tillsammans med vetare och representanter för urfolken. Urfolksgrupperna uppmanade de sydamerikanska ledarna att börja agera på sina tidigare löften om att skydda regnskogen, vilket de inte har gjort sedan 2023 Belem Declarations - ett gemensamt löfte och samarbete mellan Amazon-nationerna för att skydda regnskogen.

Urfolken i Amazon uttalade sig om vikten av regnskogens roll i världen med att förse koldioxid, samt dess bidragande till att en stor del av världen får rent vatten. De förklarade hur bland annat avskogning i decennier, gruvindustrin, storskaligt jordbruk och fossila bränslen har drivit området mot en “point of no return”, vilket innebär en nivå där återhämtning blir omöjligt. De redovisade också nya förslag om att förbjuda nyare projekt med olja, gas och gruvdrift i regnskogen som är skadliga och vill även se en omvandling från kol, olja och naturgas till ren energi.

Bland kraven framförde även urfolken begäran om att erkännas som officiella beslutsfattare för att ha mer säg och att få juridiskt skydd av urfolksmark. De hoppas på att kunna göra mer skillnad med tillfället de får i toppmötet där de kan möta de åtta sydamerikanska ledarna från Bolivia, Brasilien, Colombia, Ecuador, Guyana, Peru, Suriname och Venezuela  face to face, samt uttrycker oro över det ökande våldet mot aktivister i Amazon.

Detta visar hur viktigt det är att urfolken får juridiskt stöd av de sydamerikanska staterna. De sydamerikanska ledarna behöver agera på sina löften för att skydda regnskogen och urfolkens rättigheter, särskilt vid en miljömässig situation i Amazon som befinner sig nära en point of no return. Ett starkare juridiskt skydd kan även bidra till att kämpa emot det ökande våldet mot Amazon-aktivisterna som försöker göra skillnad.

När kriminella styr Amazonas och tiden håller på att rinna ut

Krisen kring säkerhet, miljöbrott och mänskliga rättigheter måste stå på dagordningen vid toppmötet för Amazonas-länderna.

I hjärtat av den colombianska Amazonas har kriminella grupper tagit över statens roll som högsta auktoritet. När vi nyligen besökte La Paya nationalpark i Putumayo – vid gränsen till Peru och Ecuador – var det tydligt att den orörda naturen inte längre täckte hela parken. Kokaplantager bredde ut sig längs vattendragen, och gömda bränsletunnor vid flodbankar avslöjade närvaron av hemliga droglaboratorier.

Sedan 2019 har parkmyndigheter och andra statliga institutioner hindrats från att komma in i La Paya. Samtidigt som den globala efterfrågan på kokain ökar och guldpriserna når rekordnivåer, har den organiserade brottsligheten blivit ett direkt hot mot Amazonas natur.

Den 22 augusti möts presidenter och delegationer från åtta Amazonas-länder. Då måste den sammanflätade krisen av säkerhet, miljöbrott, klimatförändringar och mänskliga rättigheter stå högst på agendan. Redan vid toppmötet i Belém för två år sedan lovade man att bekämpa organiserad brottslighet – men framstegen har varit små.

Gränsområdena mellan Colombia, Ecuador och Peru visar kanske den mest extrema bilden av utvecklingen: väpnade grupper tar över kontrollen av både djungeln och dess naturresurser. I Putumayo har det sedan 2020 skett mer än 20 massakrer och flera mord på sociala ledare. I Ecuador har våldet mot staten ökat, och i Peru har statens frånvaro gett kriminella fritt spelrum. Samtidigt gör just denna situation att området skulle kunna användas som testplats för regionalt samarbete om säkerhet.

Bakom utvecklingen ligger statens försummelse, bristen på hållbara arbetstillfällen och riklig tillgång till naturresurser – perfekta förutsättningar för väpnade grupper att växa. Tillfälliga militära insatser och hårda metoder har inte lyckats skapa trygghet, utan ofta bidragit till nya våldsspiraler.

I dag dominerar Comandos de la Frontera (CDF) området där Colombia, Ecuador och Peru möts. Gruppen består av före detta FARC-soldater, paramilitärer och unga rekryter – många från Amazonas samhällen. De betalar ungdomar för att ansluta sig, styr kokainhandeln och pressar illegala gruvarbetare i alla tre länderna.

CDF och andra grupper styr över kokaplantager, kokainproduktion, smuggling och illegal guldgruvdrift. De bryr sig inte om nationsgränser – bara om att maximera vinsterna. Samtidigt har kriminella från Ecuador, som Los Choneros och Los Lobos, också trängt in i Amazonas. Två andra FARC-avhoppade grupper slåss dessutom om kontrollen.

Den ekologiska förstörelsen är enorm: kokaplantager, olaglig gruvdrift och okontrollerad boskapsskötsel river sönder Amazonas hjärta. Deforestation och kvicksilverföroreningar sprider sig snabbt. Här bestämmer kriminella hur marken används – alltid utifrån vinst, aldrig naturvård.

I vardagen innebär det ett systematiskt förtryck. Barn och ungdomar tvingas in i grupperna. Urfolksledare som gör motstånd mördas. Byar tvingas bygga infrastruktur för narkotikahandel eller delta i möten under hot. Beväpnade män övervakar WhatsApp-grupper, kollar mobiltelefoner och kontrollerar rörelser. Det är inte ett ”laglöst område” – det är en alternativ stat.

I vissa områden upprätthåller de en sorts ”ordning”: de straffar tjuvar och bygger vägar. Men priset är högt. Våra samtal med urfolksrepresentanter, lokala ledare, CDF-medlemmar, tjänstemän och miljöförsvarare visar en mörk verklighet.

Pengar från narkotika tvättas genom illegal guldhandel, eftersom ”smutsigt guld” enkelt kan säljas vidare som lagligt med falska papper. De väpnade grupperna har mer pengar än någonsin för att muta tjänstemän, rekrytera ungdomar och köpa vapen. Samhällena blir resurser att utnyttja – som mänskliga sköldar, billig arbetskraft och verktyg för politisk legitimitet.

Samtidigt är statens tystnad och passivitet öronbedövande. Utveckling och säkerhet finns knappt på agendan. Många tjänstemän säger att de känner sig maktlösa – vissa misstänker att deras chefer samarbetar med kriminella. Andra menar att lokalbefolkningen inte ens pratar med dem längre, eftersom förtroendet för staten är helt borta.

Det här gränsområdet är nu en geopolitisk blind fläck – men också en nyckelplats i den globala kampen mot klimatförändringar, narkotikahandel och auktoritärt styre.

Amazonas står vid ett vägskäl. Presidenter som Brasiliens Lula da Silva och Colombias Gustavo Petro driver på för en grön agenda, men deras handlingsutrymme krymper inför valen 2026. Peru har tvärtom infört lagar som underlättar brott, och Ecuador satsar på hård militär linje som inte löser grundproblemen.

Vår forskning visar att det finns fyra konkreta steg som kan vända utvecklingen. För det första behöver Amazonas-länderna genomföra Belém-deklarationen och samarbeta mer över gränserna – både när det gäller informationsutbyte och insatser mot finansiella och miljörelaterade brott – alltid med principen att inte orsaka mer skada. För det andra måste styrningen och de lokala ekonomierna stärkas och bli själva grunden för säkerhetsarbetet, med tydliga garantier för både mänskliga rättigheter och skydd av miljön. För det tredje måste Colombias program för att ersätta kokaplantager sluta stanna vid löften. Bönderna behöver verkliga markrättigheter och tillgång till marknader för sina produkter. För det fjärde bör fredsförhandlingar med grupper som CDF föras vidare, men bara under strikta villkor som respekterar mänskliga rättigheter, med lokalt deltagande och med särskilt skydd för miljöförsvarare och samhällsledare.

Om inte dessa åtgärder samordnas och lokala röster verkligen får höras, riskerar regionen att dras in i ännu mer våld och att Amazonas – en av världens viktigaste ekosystem – skadas oåterkalleligt.

Urfolk i frontlinjen mot Kaliforniens oljeberoende

Urfolksledare från Amazonas besöker Kalifornien för att skapa solidaritet och kräva ansvar för delstatens konsumtion av olja från regnskogen.

"Vårt folk har fått bära den största bördan av oljeutvinningen – föroreningar, hälsoproblem och förlorade territorier. Men idag för vi våra röster hit för att uppmärksamma den miljö- och människorättskris vi lever med," säger Jhajayra Machoa, ungdomsledare inom urfolksorganisationen CONFENIAE och medlem av A’i Cofán-folket.
"Våra ledare och familjer har hotats, förföljts och dödats för att de stått emot oljeutvinning. Vi vill att Kalifornien tar sitt ansvar som klimatledare och vidtar konkreta åtgärder."

Förra veckan organiserade Amazon Watch en stark delegation av urfolksledare från Ecuadors Amazonas som reste till Kalifornien för att framföra ett budskap som inte längre kan ignoreras. De representerar några av världens mest hotade och artrika områden och kom för att kräva ansvar och bygga solidaritet med en av världens största ekonomier – och en av de största konsumenterna av olja från Amazonas: Kalifornien.

I ett historiskt ögonblick uppmärksammade Kaliforniens delstatssenat delegationen och lade fram resolution SR 51, som uppmanar delstaten att "undersöka vilken roll Kalifornien spelar i konsumtionen av råolja från Amazonas och att ta fram sätt att genom politiska och praktiska förändringar bidra till att bevara och skydda regnskogen." Resolutionen, som introducerades av senator Josh Becker, är inte bara en symbolisk handling – det är första gången Kalifornien officiellt erkänner sitt ansvar i förstörelsen av Amazonas. Det är också en uppmaning att byta riktning.

"Dessa samhällen står i frontlinjen och försvarar sina rättigheter och sina marker mot oljeutvinning. De skyddar en levande regnskog som lagrar kol, reglerar klimatet och ger liv," sa senator Becker. "Kalifornien kan – och måste – göra bättre."

Se händelserna här

Chevrons raffinaderi i Richmond, knappt 11 mil från delstatens huvudstad, är en av de anläggningar som importerar olja från Amazonas. Här raffineras olja som pumpas upp från urfolksterritorier som Yasuní och norra Ecuador – områden som redan är svårt skadade av Chevrons tidigare avsiktliga dumpning av giftigt avfall. Delegationens besök – bestående av tre ledare från A’i Cofán-, Kichwa- och Waorani-nationerna samt regionala urfolksorganisationer – satte fokus på hur denna handel kränker urfolks rättigheter och påskyndar klimatkollapsen.

I samband med besöket publicerade Amazon Watch en ny rapport: "Drilling Toward Disaster: Amazon Crude and Ecuador’s Oil Gamble", som visar hur Ecuadors plan att auktionera ut 14 nya oljeblock i södra Amazonas utgör ett direkt hot mot urfolkens territorier och bryter mot både nationell och internationell lag. Rapporten lyfter fram de ekologiska riskerna i dessa områden och visar hur Kaliforniens fortsatta efterfrågan på olja från Amazonas driver denna utveckling. Rapporten, delegationens besök och erkännandet av urfolksledarna i Kaliforniens senat uppmärksammades brett av medier som Associated Press, LA Times och NBC News.

"Den här rapporten blottlägger de juridiska och moraliska misslyckandena bakom oljeutvinningen i Amazonas," säger Nathaly Yepez, juridisk rådgivare på Amazon Watch i Ecuador, som följde med delegationen och medförfattade rapporten. "Det som står på spel är inte bara råolja eller pengar – utan systematiska kränkningar av urfolks rättigheter, förstörelse av förfäders territorier och den klimatstabilitet som hela världen är beroende av. Kalifornien – och alla samhällen som förbrukar denna olja – måste inse sin del i detta och agera omedelbart: kräva rättvisa för urfolken, stoppa utbyggnaden i regnskogen och sätta stopp för plundringen av vårt gemensamma hem."

I centrum av krisen står Yasuní Nationalpark – ett av de mest artrika områdena på planeten. År 2023 röstade Ecuadors befolkning i en folkomröstning för att stoppa oljeutvinning i block 43. Men president Noboa och hans regering har inte bara vägrat att avbryta verksamheten – de driver istället på för nya oljeauktioner.

Rapporten varnar för allvarliga hot mot både biologisk mångfald, urfolks rättigheter och de så kallade "flygande floderna" – enorma luftströmmar som för med sig fukt över Sydamerika, motverkar torka och spelar en avgörande roll i att stabilisera det globala klimatet. Utan dem riskerar vi att naturkatastrofer som bränderna i Los Angeles i januari blir allt vanligare.

Delegationen mötte även lokala aktivister vid Chevrons raffinaderi vid San Francisco-bukten. Tillsammans paddlade de kajaker nära oljetankfartygen för att vittna om de lokala frontlinjekamperna i Kalifornien och hur de hänger ihop med situationen i Amazonas. För delegationen var det första gången de såg var den råolja som utvinns på deras marker hamnar – och vilka som tjänar på den.

"Kalifornien är medskyldiga till kränkningar av våra rättigheter genom att fortsätta förbruka olja som våra domstolar och medborgare har sagt måste stanna i marken," säger Juan Bay, president för Waorani-nationen i Ecuador (NAWE). "Vi uppmanar Kalifornien att agera och fasa ut importen av olja som har kostat våra skogar, vårt folk och vårt klimat så mycket."

Kalifornien är fortfarande en av de största konsumenterna av olja från Amazonas. Det ger delstaten en unik möjlighet att påverka situationen. Att fasa ut importen skulle inte bara slå mot den ekonomiska logiken bakom oljeutvinningen, utan också sätta en global standard för miljörättvisa och klimatledarskap.

Studier visar att Kalifornien kan sluta använda olja från Amazonas och samtidigt följa de lagar som ska skydda samhällen nära raffinaderier och oljeutvinningsplatser – utan att det drabbar konsumenterna ekonomiskt. Detta skulle vara möjligt om raffinaderierna faktiskt producerade den bensin som behövs inom Kalifornien, istället för att exportera den för vinst till grannstater som Arizona och Nevada.

Amazon Watch driver nu kampanjen “End Amazon Crude”, som fokuserar på att mobilisera gräsrotsstöd över hela Kalifornien. Aktivister uppmanar delstatens politiker att anta resolution SR 51 och kräver att guvernör Newsom vidtar åtgärder för att avsluta beroendet av regnskogsförstörande olja och sätta stopp för de “fria” raffinaderier som exporterar olja för vinst, på bekostnad av samhällen som bor intill dessa anläggningar. Samtidigt skickas krav till Ecuadors regering att respektera folkomröstningen från 2023, erkänna urfolkens rättigheter och avbryta den kommande oljeauktionen i södra Amazonas.

Agera för att hålla Amazonas-oljan kvar i marken!

"Ecuadors nya oljeauktion är ett direkt hot mot våra territorier. Efter 60 år av utvinning har vi bara sett död och förstörelse – inte utveckling," säger Nadino Calapucha från Kichwa-organisationen PAKKIRU. "Vi är här för att bygga solidaritet med Kalifornienbor som påverkas av samma olja, och uppmana staten att sluta driva på efterfrågan och stödja en rättvis omställning som skyddar samhällen i båda ändar av leveranskedjan."

Insatserna har aldrig varit högre. Amazonas närmar sig ekologisk kollaps, och klimatkatastrofer blir allt mer frekventa och allvarliga. Vägen framåt kräver mod från regeringar, solidaritet från allmänheten och ledarskap från dem som har försvarat regnskogen i generationer. Delegationens besök i Kalifornien markerar ett historiskt ögonblick – ett som kan sätta igång den gränsöverskridande förändring vår framtid är beroende av.

Nu står Kalifornien inför ett val: Ska delstaten fortsätta tjäna pengar på förstörelsen av Amazonas, eller ta ledningen för att hålla oljan kvar i marken?

Murafolket reser sig mot gruvinvasionen i Brasilien

En stark ny allians växer fram för att bekämpa exploatering av urfolks marker

Foto: Paulo Bastos/APIAM

"Svaret är vi!" – Murafolket reser sig mot gruvinvasion i Brasilien

Över 300 ledare, ungdomar och äldre från Murafolket samlades i maj under den åttonde Mura-församlingen på Lago do Soares – ett traditionellt område för Murafolket, cirka 11 mil från Manaus. Amazon Watch deltog i solidaritet.

Under mötet visade Murafolket en stark enighet och sa tydligt nej till det enorma gruvprojektet som företaget Brazil Potash vill bygga på deras marker. De krävde också att området erkänns som deras – något som är en rättighet enligt Brasiliens grundlag.

Årets församling var historisk. För första gången deltog representanter från Munduruku-folket, vilket visade att flera urfolk nu förenas i kampen mot gruvindustrin. Tillsammans försvarar de sina rättigheter, sin kultur och sina områden.

Murafolket, med stöd från nationella och regionala urfolksorganisationer, anklagade Brazil Potash för att försöka kontrollera möten, sudda ut deras identitet och bryta mot lagen. Inför klimattoppmötet COP30 vill Murafolket lyfta sin kamp internationellt.

Murafolket har i hundratals år levt vid floderna Madeira, Purus och Amazonas. I över tio år har de kämpat mot Brazil Potash – ett stort gruvbolag som vill bryta mineralen sylvinit i deras område. Projektet har lett till splittring och tystat de urfolk som säger emot.

Men Murafolket vägrar vara tysta. Församlingen i maj samlade flera organisationer som arbetar med urfolks rättigheter, däribland APIB och COIAB. Den ses som en vändpunkt.

Urfolksaktivisten Gersem Baniwa sa:
"Det här mötet handlade inte bara om Murafolket – utan om alla urfolk i Brasilien. Det här är en gemensam kamp."

Murafolket kräver respekt och erkännande:
"Vi är ett traditionellt urfolk som har bott här i hundratals år. Våra äldre berättar vår historia. Forskare bekräftar den. Ändå vill ett företag ta vår mark som om vi inte fanns. Vi kommer kämpa på alla sätt vi kan," säger Gabriel Mura, ledare för byn Lago do Soares.

Efter tre dagar av samtal, måltider, danser och ceremonier avslutades mötet med ett tydligt budskap:

"Vi accepterar inte gruvor på våra marker – under några omständigheter. Att våra marker erkänns är en rättighet. Vi kommer stå emot alla attacker från jordbruksindustrin, gruvföretag och regeringar som inte tar sitt ansvar. Vi är ett levande folk – organiserade och beslutsamma."

Hur Brazil Potash försöker sudda ut Murafolket

Enligt Brasiliens grundlag är gruvdrift förbjudet på urfolks marker. Ändå ligger Brazil Potashs planerade gruva mitt i Murafolkets traditionella område.

För att kunna bygga försöker företaget låtsas som att Murafolket inte finns där. I sina miljörapporter beskriver de området som ett "lantbrukssamhälle" eller ett "urbant centrum" – inte som ett urfolksområde. Det gör att Murafolkets rätt till information, samråd och mark ignoreras.

Trots att Murafolket krävt att området ska erkännas officiellt, har myndigheterna inte agerat. Det gör dem ännu mer sårbara för gruvbolag.

Enligt juristen João Lisboa är det som sker en form av institutionellt våld:
"Att förneka ett urfolks existens är ett sätt att ta ifrån dem deras rättigheter."

Företaget har också försökt påverka vissa ledare inom Murafolket, för att försvaga deras beslutsfattande. År 2023 genomförde de ett samråd som exkluderade Lago do Soares och bröt mot det samrådsprotokoll som Murafolket själva tagit fram.

Redan 2018 började Murafolket en egen markering av sitt område. Först 2023 tog myndigheten FUNAI ett första steg mot att erkänna området – men processen går långsamt. Murafolket varnar för att mer skada kan ske om inget görs snart.

Enad kamp – Murafolket mobiliserar internationellt

De senaste 15 åren har Murafolket anmält Brazil Potash flera gånger – men myndigheter och domstolar har inte agerat. Därför tar de nu sin kamp vidare till den internationella scenen, med start på klimattoppmötet COP30.

I en gemensam resolution sa de:

"COP30 blir ett strategiskt ögonblick för vår mobilisering."

Murafolket har också byggt ett starkt nätverk med andra organisationer – både urfolk och icke-urfolk – som stödjer deras kamp. På mötet deltog bland annat APIB, COIAB och Munduruku-rörelsen från Tapajós och Xingu.

Tillsammans kräver de att gruvdrift på urfolks marker stoppas, och att företagens övergrepp inte normaliseras.

Som Gersem Baniwa uttryckte det:

"Vi lämnar mötet med styrka och tillit. Vi bygger en bred front. Nästa samling kommer bli ännu kraftfullare. Vår kamp har bara börjat."

Miljardlån och oljeutsläpp från Perus statliga oljebolag hotar regnskogen och urfolkens liv

I en region känd för politisk instabilitet är Peru ett extremt exempel

I slutet av december förra året utlyste Perus regering ett 90 dagar långt "miljönödläge" efter att landets statliga oljebolag Petroperú hade orsakat ett oljeutsläpp i havet vid sitt största oljeraffinaderi på Stillahavskusten.

Det här var bara det senaste problemet kopplat till raffinaderiet i Talara – ett projekt som har pågått i över tio år och kostat 6,5 miljarder dollar. Renoveringen av det gamla raffinaderiet blev både försenad och betydligt dyrare än planerat, vilket har lett till enorma skulder för företaget.

Regeringen i Lima har flera gånger gått in med ekonomisk hjälp – bara under förra året med två räddningspaket på över 1 miljard dollar. Under andra halvan av året tog staten även över betalningen av företagets skulder. Då hade hela styrelsen avgått och kallat företaget för “bankrutt” och “ohållbart”, samtidigt som man kritiserade regeringen för att inte agera tillräckligt snabbt.

Trots detta har Petroperú fortsatt locka till sig internationella investerare som är ute efter högriskobligationer – många tror nämligen att staten kommer fortsätta rädda företaget om det behövs. I Latinamerika, där utländska aktörer historiskt sett ofta har försökt ta kontroll över naturresurser, är det vanligt att regeringar vill skydda sina nationella bolag.

“Jag tror inte att Peru skulle låta sitt statliga oljebolag gå under,” säger Schreiner Parker från energiföretaget Rystad Energy. “Men med tanke på hur det politiska läget ser ut just nu i Peru kan man aldrig vara helt säker.”

Peru är ett extremfall i en redan instabil region. Sedan 2016 har landet haft sju olika presidenter. Det politiska systemet är splittrat – i presidentvalet 2021 ställde hela 18 kandidater upp, och en okänd politiker vid namn Pedro Castillo vann. Han sitter nu i fängelse efter att ha försökt upplösa kongressen och ta makten själv. Hans efterträdare, nuvarande president Dina Boluarte, har mycket lågt stöd bland befolkningen och har varit inblandad i flera korruptionsskandaler.

Även om det inte verkar troligt att Peru kommer ställa in sina betalningar (s.k. default), så finns det enligt Parker många olika möjliga scenarier. Det skulle kunna påverka hur Petroperú styrs och vem som får makten över företaget.

“Det kan komma någon ny som säger ‘vi ska göra allt på ett helt annat sätt än tidigare’.”

Problemet är att politisk oro gör det svårt att få långsiktig stabilitet – något som är avgörande när det gäller oljeprojekt.

“Oljeindustrin kräver långsiktig planering,” säger Parker. “Men det är svårt i ett land där regeringar byts ut i snabb takt.”

Petroperú säger att de hoppas gå med vinst igen år 2025 tack vare den nya kapaciteten vid Talara-raffinaderiet. I december förra året rapporterade företaget att de kunde bearbeta 90 000 fat olja per dag – en stor ökning från tidigare 60 000. Den nya anläggningen kan även hantera tyngre olja som transporteras genom en oljeledning från Amazonas.

Men just den här oljeledningen – Norperuano – har haft flera läckor genom åren. Det har lett till starkt motstånd från urfolk och lokala samhällen. Miljöorganisationer varnar för att Perus försök att rädda Petroperú gör att landet satsar ännu mer på fossila bränslen – trots klimatkrisen.

“Skuldkrisen gör att Petroperú försöker öka oljeproduktionen i områden där det redan finns stort motstånd,” säger organisationen Amazon Watch.

De menar att banker och investerare som finansierar Petroperús skulder spelar en avgörande roll:

“De sitter på makten att påverka både företaget och landets förmåga att ställa om till förnybar energi – men i stället pumpar de in pengar i en verksamhet som bidrar till förstörelsen av Amazonas regnskog.”

Ta kontroll över din hälsa med Medisera – hälsokontroller via blodprov online

Medisera erbjuder ett enkelt och tryggt sätt att genomföra hälsokontroller via blodprov, helt utan krav på remiss eller fysisk läkarbesök. Genom vår digitala plattform kan du snabbt och smidigt beställa ett blodprov som hjälper dig få insikt i din hälsostatus och upptäcka eventuella obalanser i ett tidigt skede.

Så här fungerar det: du beställer önskat blodprov på Medisera.se, väljer en av deras provtagningsenheter runt om i landet, och lämnar blodprov när det passar dig. Dina provsvar granskas av en legitimerad läkare och levereras digitalt tillsammans med en professionell kommentar – tryggt och säkert inom några dagar.

En hälsokontroll via blodprov kan ge information om exempelvis vitamin- och mineralnivåer, sköldkörtelns funktion, hjärt-kärlhälsa, blodsockernivåer och mycket mer. Genom att följa sina värden regelbundet kan du ta ett proaktivt grepp om ditt välmående och förebygga hälsoproblem innan de utvecklas.

Medisera samarbetar med några av Sveriges ledande laboratorier för att säkerställa högsta kvalitet och tillförlitlighet i varje analys. De erbjuder ett av marknadens bredaste utbud av blodprovstester, från breda hälsokontroller till mer specifika tester, anpassade efter individuella behov.

Mediseras arbete handlar om att göra hälsodata mer tillgänglig för alla, så att du kan ta välgrundade beslut om din hälsa på dina egna villkor.

Läs mer och beställ din hälsokontroll på: www.Medisera.se!

Detta är ett betalt inlägg från Medisera.

Illegal Gruvdrift i Amazonas: “Kriminella grupper tar över och blir alltmer våldsamma”

Foto: Bruno Kelly / Amazônia Real

Raphael Hoetmer föddes i Nederländerna men har bott i Latin Amerika i över 20 år. Under den tiden har han rest längs Amazonas floder tillsammans med urfolk och småskaliga jordbrukare som kämpar för att skydda sin mark och naturen. Men varje gång han återvänder till Amazonas – i Peru, Colombia eller Ecuador – är det grävmaskinerna som fastnar i hans tankar. Hur kan det här få fortsätta? Det känns helt absurt, tycker han. Han berättar att han känner sig maktlös, men det är verkligheten. 

Varje gång han återvänder till samma platser, till samma floder, har grävmaskinerna blivit fler. Resa efter resa — som när han går in i naturreservatet Tambopata i Peru och ser hur maskinerna öppet suger upp guld ur floden, mitt i Amazonas, inför allas ögon. Ofta precis vid kanten av reservatet — ibland till och med inne i det. Det är olagligt. Myndigheterna och säkerhetsstyrkorna ser det, men ändå sprider det sig som en giftig fläck.

Och bakom det hela finns mycket mer än bara beväpnade grupper, säger han. Det finns en global marknad för guld. Det finns regeringar, en politisk elit och gruvbolag som verkar helt lagligt.

Vad händer just nu med den olagliga gruvdriften i västra Amazonas?

Raphael Hoetmer är chef för Western Amazon Program på Amazon Watch, en internationell organisation som arbetar för att skydda regnskogen och människorna som lever där. Han är forskare och utbildare och har jobbat länge med frågor som rör natur, makt och urfolks rättigheter. Han bor i Peru, men hans arbete sträcker sig också till Amazonas i Ecuador och Colombia.

Både hans resor till olika områden och de studier han gjort visar att läget just nu är väldigt allvarligt. Olaglig gruvdrift har ökat kraftigt, bland annat för att priset på guld är så högt. Under de senaste fem åren — särskilt sedan pandemin — har fattigdomen ökat, många områden har förstörts, och kriminella grupper har utvecklat mer organiserade och aggressiva metoder. Resultatet är att gruvdriften spridit sig snabbt till delar av Amazonas där det tidigare inte förekom alls.

Det finns platser där guldutvinning har pågått länge, som i Madre de Dios i Peru. Men nu börjar man se samma sak hända i stora delar av hela Amazonas. Det handlar inte bara om att aktiviteten ökar, utan också om att kriminella grupper tar över mer makt och kontroll över områdena. De påverkar till och med samhällena på plats — även bland urfolk som tidigare lyckats stå emot både stora gruvbolag och oljeutvinning.

Det är ett förödande läge. Olaglig gruvdrift tränger sig in i några av de mest värdefulla och känsliga delarna av Amazonas, områden som är fulla av biologisk mångfald och där urfolk har en stark tradition av självbestämmande. Till exempel i territorier som tillhör Wampis och Awajún i Peru, och Shuar och Napo i Ecuador. 

Hur påverkar det stigande guldpriset Amazonas?

När priset på guld har skjutit i höjden internationellt, har det fått stora konsekvenser för Amazonas. Det har gjort guldutvinning ännu mer attraktivt – särskilt för kriminella nätverk. De använder gruvdrift som ett sätt att både tjäna pengar och tvätta pengar från andra brott, till exempel narkotikahandel. I länder som Peru tjänar vissa grupper idag mer pengar på olaglig gruvdrift än på droger.

Guldet har alltså blivit en central del i den organiserade brottsligheten – både som inkomst och som sätt att gömma var pengarna egentligen kommer ifrån.

Hur hänger pengatvätt ihop med gruvdriften?

Kriminella grupper investerar pengar från exempelvis droghandel i guldgruvor – eller använder handeln med guld för att "tvätta" pengarna så de ser lagliga ut. Det gör att gruvdriften blir en viktig länk i kedjan av organiserad brottslighet.

Är det bara stora kriminella gäng som håller på med olaglig gruvdrift?

Nej, verkligheten är mer komplicerad än så. Det är viktigt att förstå att situationen ser olika ut i olika delar av Amazonas.

Vissa som arbetar i gruvorna är lokalbefolkning – till exempel människor som vandrat ner från Anderna för att jobba en period. Det har de gjort i generationer. Sen finns det större aktörer som etablerat sig mer permanent och har ett helt system kring utvinning och försäljning av guld.

Men det farliga är att allt oftare ser man att organiserade, våldsamma grupper börjar ta kontroll över gruvverksamheten. De ser till att allt går genom dem – med hot, mutor och ibland rena våldsdåd. Och de är betydligt starkare idag än de var för tio år sen.

Hur går det till när de här grupperna tar över?

Det sker ofta genom våld. I exempelvis nationalparken Podocarpus i Ecuador har det brutit ut strider mellan olika grupper. Vissa gruvarbetare vill inte kontrolleras av det kriminella gänget Los Lobos, men de möts av våld.

Det här är inte något som händer över en natt. Men vi ser en tydlig trend i hela Amazonas – från Peru till Venezuela: det blir mer vapen, mer våld, mer rädsla. Flera kända kriminella nätverk – som Kommandona vid gränsen, PSC, Comité Vermelho, Los Lobos och ELN – är idag aktiva i regionen.

Det innebär att de småskaliga, mer lokala gruvverksamheterna ofta blir styrda eller helt tagna över av dessa grupper. Lokala samhällen har allt svårare att stå emot. 

Hur jobbar ni i de här områdena?

Vårt arbete handlar både om att påverka internationellt och stötta människor direkt på plats. Vi forskar, driver kampanjer och samarbetar med lokala grupper – men vi behöver inte alltid vara fysiskt närvarande i området som många lokala organisationer är.

Det gör att vi själva inte är i lika stor fara. Däremot hör vi allt oftare från våra samarbetspartners att de är oroliga för sin säkerhet. Många lokala ledare kan inte längre bo kvar i sina hemtrakter på grund av hot och våld. Det är en växande oro.

Indigenous-organisationer, alltså organisationer som företräder ursprungsbefolkningar, spelar en avgörande roll i kampen mot olaglig gruvdrift. Men deras arbete blir allt farligare. Regeringar gör inte tillräckligt för att stoppa de kriminella nätverken – och flera ledare har mördats runt om i Amazonas. Vi ser också att fler tvingas fly för att de vågar säga ifrån mot gruvor och narkotikahandel.

Är olaglig gruvdrift det största hotet mot Amazonas just nu?

Det är ett av de stora hoten – men vi behöver se helheten. Vi ser inte längre på olaglig gruvdrift och droghandel som två skilda problem. De hänger ihop. Det vi ser växa fram är ett slags kriminellt styre – där olika brottsliga verksamheter samverkar: guld, droger, vapen, människohandel. Och de här grupperna har inte bara makt i skuggvärlden – de har också politiskt inflytande och kontakter inom lagliga system.

Så det största hotet är inte en enskild verksamhet – utan att de kriminella ekonomierna växer, får makt och blir mer våldsamma. I vissa länder är regeringen mer inblandad än i andra, men mönstret är tydligt.

En annan viktig sak: vi vill inte att kampen mot olaglig gruvdrift ska leda till att laglig gruvdrift framställs som lösningen. För även den lagliga gruvindustrin är skadlig för Amazonas. Den kanske inte är lika våldsam, men den orsakar fortfarande stor förorening, förstör naturen och bidrar till konflikter. Vi tycker att hela Amazonas borde vara en zon där gruvdrift – oavsett form – inte är tillåten.

Hur fungerar den lagliga gruvdriften i Amazonas?

Det är vanligt att laglig och olaglig gruvdrift sker sida vid sida – eller till och med hänger ihop. Ofta förs guldet ut ur landet genom samma kanaler, oavsett om det är lagligt eller inte.

Och personligen tycker jag att guldutvinning inte ens är nödvändig i dagens värld. Särskilt inte i Amazonas – ett område så rikt på liv och så viktigt för klimatet. Där borde guld inte få kosta oss naturens framtid. 

Hur fungerar de tre "armarna" av kriminella grupper: den politiska, den lagliga och den kriminella?

Olaglig gruvdrift är inte en isolerad företeelse – den är ofta stödd och möjliggjord av regeringar och globala marknader. Realiteterna ser olika ut beroende på land. I Brasilien och Colombia har nuvarande regeringar en mer kritisk hållning mot olaglig gruvdrift och har tagit fram initiativ för att stoppa den. I Brasilien har situationen förbättrats jämfört med under Jair Bolsonaro, men det räcker inte. I Venezuela, där oljekrisen har förvärrat läget, är olaglig gruvdrift en huvudinkomstkälla för landets politiska elit, vilket gör att regeringen, militären och kriminella grupper samarbetar för att driva på gruvdriften.

I Bolivia har gruvkooperativ starka band med regeringen, och i Peru ser vi att gruvdrift har politiska representanter på alla nivåer – från lokalt till nationellt. I framtida val kommer de kriminella ekonomierna sannolikt att få större politiskt inflytande.

Tyvärr ser vi att lokala och regionala regeringar korruptionsmässigt tillåter att markrättigheter ges till gruvdrift på mark som egentligen tillhör ursprungsbefolkningar. Myndigheter som borde skydda miljön och försvara människorättsaktivister får inte tillräckligt med resurser och stöd för att göra sitt jobb. Och när människor försöker stoppa olaglig gruvdrift, får de sällan hjälp av regeringar. I Peru har till exempel skyddet av människorättsaktivister nästan helt stoppat, och i Ecuador finns det inte ens ett skyddssystem.

Med minskad hjälp från USA, EU och Storbritannien, kommer stödet till ursprungsfolk och miljöorganisationer att minska ännu mer, vilket gör att de som kämpar mot olaglig gruvdrift står ännu mer ensamma.

Är lösningen att använda militär eller polis för att stoppa gruvdriften i Amazonas?

Nej, det är inte lösningen. När man ser på tidigare historiska exempel, som i Madre de Dios, ser man att det bara ledde till att gruvdrift flyttade till andra områden. Visst, det finns ett behov av skydd och säkerhet. Men om detta inte kopplas till en långsiktig plan för att skapa hållbar ekonomisk verksamhet för ursprungsfolk och bönder, kommer inget polisarbete att hjälpa. Dessutom finns det problem med korruption. Ett känt exempel är när Wampis-indianerna grep personer som var involverade i olaglig gruvdrift på sitt territorium – fyra av dem visade sig vara poliser.

Att tro att våld och makt är lösningen är en illusion. Vi behöver en heltäckande lösning som fokuserar på både regeringens politik och lokala, hållbara ekonomiska lösningar. Men ett bättre samarbete mellan polisens styrkor i olika länder är också avgörande – de måste samarbeta med lokalsamhällen, konsultera dem om vad som pågår och skydda människorättsaktivister.

Är det möjligt att lösa detta med gemensamma politiska insatser från alla Amazon-länder?

Ja, det borde vara möjligt. Men det är svårt att få det att fungera effektivt eftersom länderna har olika politiska inriktningar. Vissa regeringar är till och med positiva till den här typen av aktiviteter. Det är positivt att OTCA (Amazon Cooperation Treaty Organization) har fått en ny ledning som förstår problemet – det kan skapa fler möjligheter till samordning och gemensam analys. Men deras mandat är inte tillräckligt starkt för att driva igenom förändringar om regeringarna inte är beredda att samarbeta.

Det viktigaste är att samordningen sker med de som verkligen förstår situationen och kämpar för att skydda sitt territorium, till exempel ursprungsfolk och bönder. Lokala civilsamhällesorganisationer, journalister och politiska ledare som vågar ta kritiska ställningstaganden är också avgörande. Men utan ett starkt gränsöverskridande samarbete kommer vi fortsätta se att olaglig gruvdrift flyttar över gränserna – som när gruvverksamhet på den colombianska sidan av gränsen bara försvinner och dyker upp igen på den peruanska sidan, för att senare återvända. Detta är ett tydligt tecken på den kriminella maktstrukturen i Amazonas – det handlar om ett gränsöverskridande problem.

Hur påverkas lokalsamhällen av olaglig gruvdrift förutom genom hot och tvångsförflyttning?

Olaglig gruvdrift skapar stora problem på flera sätt. Förutom de direkta hoten mot människor leder den till stora miljöskador och allvarliga hälsoeffekter för lokalsamhällen. Till exempel har kvicksilver, som används i gruvdrift, en förödande påverkan på floder och deras ekosystem. När kvicksilver hamnar i fisken och människorna äter fisken, får det allvarliga konsekvenser för deras hälsa. Flera studier har visat på detta i olika länder.

Allt fler av Amazonas territorier förstörs, och de kan inte längre ge samma hållbara och värdiga liv som de gjorde tidigare. Det beror på trycket från olika verksamheter som olja och framför allt olaglig gruvdrift. Den här förstörelsen gör att människor blir fattigare, och då blir olaglig gruvdrift och droghandel mer lockande. Så vi ser en ökad fattigdom, en försämrad hälsa, och allvarliga effekter på biodiversiteten. Det finns också tecken på att minderåriga utnyttjas, människohandel och sexuellt våld mot kvinnor ökar.

I många fall ser vi att lokalsamhällena själva dras in i de här aktiviteterna eftersom det inte finns några andra ekonomiska alternativ. Det skapar mycket konflikter och spänningar inom samhällena.

Är barn och kvinnor särskilt utsatta?

Ja, både barn och kvinnor påverkas på olika sätt. Morden som sker är oftast riktade mot män, även om det finns fall där kvinnor som försvarar sina samhällen har blivit mördade – men det är en minoritet. Däremot utsätts kvinnor för andra typer av påverkan. Till exempel kan det hända att männen tvingas lämna området för att skydda sig, vilket lämnar kvinnorna med ansvaret för att hantera situationen.

Människohandel drabbar framför allt kvinnor, likaså sexuellt våld. Kvinnor är även de som får ta på sig ansvaret för att hitta nya vattenkällor för att förse samhället med vatten när floder och vattendrag förorenas. Så kvinnor får ofta en mycket starkare roll i att hantera de negativa konsekvenserna av olaglig gruvdrift eftersom de ser de långsiktiga effekterna på hela livet.

Trots detta är det vanligt att de ekonomiska fördelarna av dessa aktiviteter till största delen hamnar hos män. Till exempel ser vi att olaglig gruvdrift och gruvverksamhet i vissa områden leder till ökad spridning av HIV och andra sexuellt överförbara sjukdomar. Män som jobbar inom gruvdriften spenderar sina pengar på alkohol och på sexuella tjänster. Det är kvinnorna och lokalsamhället som får ta smällen av dessa negativa effekter, utan att själva dra nytta av de pengar som genereras.

Årsrapport 2024 är ute!

Vi presenterar stolt vår verksamhetsrapport för 2024 – ett år fyllt av kamp, framsteg och solidaritet för Amazonas regnskog och dess urfolk. I denna rapport delar vi hur ditt stöd har bidragit till att skydda mänskliga rättigheter, bevara biologisk mångfald och motverka destruktiva krafter i en av världens mest hotade ekosystem.

Tillsammans gör vi skillnad för en hållbar framtid.

Välkommen att ta del av vårt arbete och våra segrar!

Läs den här: Årsrapport 2024

Hållbar soja från Amazonas?

De tropiska skogarna är ovärdeliga för både samhälle och miljö tack vare deras funktion som kolsänkor och som hem åt en betydande andel av jordens arter. Dessutom bor ungefär 800 miljoner människor, varav en del är urfolk, i eller i nära anslutning till sådana områden. Att bevara regnskogarna är därför en förutsättning för att skydda urfolkens traditioner och levnadssätt, den biologiska mångfalden och den klimatreglerande funktionen.

I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i sojaindustrin, som utgör ett av flera hot mot Amazonas regnskog. Vi kommer även att diskutera EU:s kommande avskogningsförordning och certifieringar för hållbar soja, som vi skrivit om i en rapport.

Höj din röst för en fossilfri pension!

Visste du att dina pensionspengar investeras i oljebolag som bl.a. förgiftar Amazonas och förstör världsklimatet?

Läs mer här: AP-fonderna

Sjunde AP-fonden (AP7) är förvalet för de som inte gör ett eget val för sin premiepension (5,5 miljoner svenskar). AP7 investerar i fossila bränslen som förstör Amazonas och klimatet.

Vi har makten att förändra genom att flytta våra pengar och pressa AP7 att göra detsamma. Sen klimatkollektivet Fund Your Mother lanserade kampanjen #FlyttaPengarna har nästan 2 MILJARDER svenska kronor satts i rörelse bort från fonden. Men det räcker inte!

Skriv på upproret: Flytta dina pengar nu!

Läs mer om kampanjen: Fund Your Mother

Amazonas regnskog: Världens största medicinskåp

Amazonas regnskog kallas ibland för världens största medicinskåp. Tack vare den enorma artrikedomen och urfolkens kunskaper och erfarenheter har regnskogen bidragit med flertalet av de mediciner vi använder idag. I den här artikeln kommer vi att titta närmare på några viktiga mediciner från Amazonas och det växande hotet vi nu står inför i takt med att regnskogen förstörs allt mer.

Amazonas brytpunkt: Vad är det och vad kommer att hända?

De senaste åren har forskare och media regelbundet pratat om en ”tipping point”, eller på svenska en ”brytpunkt”, som hotar Amazonas regnskog och kommer att ha förödande lokala och globala konsekvenser. Men vad är egentligen en brytpunkt, vad leder den till och vad kan vi göra för att förhindra de fruktansvärda konsekvenserna?

Munduruku-urfolkets firande av efterlängtad vinst

Året som nu lider mot sitt slut har präglats av stora utmaningar för urfolken och naturen i Amazonas regnskog. I oktober dök däremot en efterlängtad ljusglimt upp när Sawré Muybu, som är ett urfolksområde i det brasilianska Amazonas, nådde fram till slutskedet av sin långa markavgränsningsprocess. Amazon Watch fick äran att dokumentera Munduruku-urfolkets firande av den historiska segern.