Amazonas unika djur- och växtliv: vrålapan

Svart vrålapa. Foto: Unsplash/Dimitry B.

Det finns 15 olika arter vrålapor, och alla bor i Amazonas regnskog. De är svarta, röda eller ljust beigea i pälsen och blir ungefär 40-70 centimeter stora. De håller till högt upp i trädkronorna, där de äter av blad och frukt, och rör sig sällan ner till marken.

Precis som för många apor lever vrålaporna i grupp, och de lever efter en strikt social struktur. Grupperna är mellan 15-20 individer stora, och det är hanarna som tar ledningen i vrålapornas värld. Gruppen leds av en äldre alfahane, som bestämmer och skyddar den övriga gruppen. Hanarna slåss mot andra grupper som vill göra intrång på deras revir, medan honorna ägnar sig åt ungarna. Det är alfahanen som bestämmer hur gruppen ska röra sig, och tillsammans med de andra hanarna startar denna beslutandeprocess tidigt på morgonen, vid gryning.

Det är då som hanarna startar sin morgonkonsert, eller sina morgonvrål. Ledda av alfahanen vrålar de ut över regnskogen för att berätta om vart de befinner sig. Eftersom vrålapor rör sig efter vart det finns gott om mat så har aporna inget fast revir. De har istället temporära revir, som skiftar allteftersom de rör sig, och vid gryningen vrålas dagens revir ut över trädtaken så att alla andra grupper vet att de ska hålla sig borta. Mindre grupper av vrålapor väljer då att söka mat någon annan stans för att undvika konflikt. Skulle konflikt mellan grupper ändå uppstå kommer hanarna lägga stor energi på att slåss för sin grupp och sitt tillfälliga revir, och det är energi som aporna inte gärna gör sig av med. Deras diet är nämligen näringsfattig, och de behöver ta vara på den energi de har. Därför är det varnande vrålet ett effektivt och energisparande alternativ.

En röd vrålapa med sin unge springer över taken i Iquitos, en stad i regnskogen i västra Peru. Foto: Deb Dowd.

Vrålet som aporna skriker ut är bland det högsta ljud som något landlevande djur kan producera. Vrålet kan färdas upp till 5 km genom regnskogen, trots tät växtlighet eller skyfall. Det är tack vare ett stort tungben och en bred strupe som vrålaporna producerar sina höga läten. Till och med apornas hjärna har skjutits uppåt för att ge aporna en så stor strupe (och därmed ett så bra högtalarsystem) som möjligt!

Här hittar du ett klipp där du kan höra vrålaporna i mörkret under tidiga gryningen. Det är lätt att förstå varför andra gärna vill hålla sig borta!

- Isabella Hjorth

Källor: Britannica, Smithsonians National Zoo & Conservation Biology Institute.