Domslut: Orättvisa

Kichwafolket i Ecuador lovar att överklaga domslutet gällande den värsta oljeläckan på 15 år.

Oljeproduktionen i ecuadorianska Amazons stoppades den 7:e april efter att rörledningarna SOTE och OCP gått sönder. Läckan inträffade till följd av vårdslöshet både från regeringen och aktiva oljeföretag. Båda misslyckades med att vidta förebyggande åtgärder och mildra effekten av erosion vid Coca och Napofloderna, som kraftigt ökat sedan bygget av vattenkraftsdammen Coca Codo Siclair.

Över 15.800 fat råolja och andra miljögifter läckte ut i Amazonas floder och påverkade cirka 120.000 människor som lever nära flodbanker. 27.000 av de drabbade är urfolk från 105 olika urfolksgrupper. Livet för Kichwafolket blev direkt påverkat eftersom floden är deras enda källa till vatten att dricka, bada i och för att fiska, samt en viktig del i deras lokala ekonomi. Intensivt regn efter läckan översvämmade deras samhällen och förorenade deras grödor med råolja.

De trasiga rörledningarna och dess utsläpp har nekat de drabbade områdena deras rätt till vatten, hälsa, kollektiva urfolksrättigheter och deras rätt till naturen. Alla rättigheter finns skrivna i den ecuadorianska konstitutionen. Miljökatastrofen förvärrade ytterligare den hälsokris som pandemin redan orsakat, eftersom rent vatten för handtvätt är viktigt för att förhindra spridning av viruset.

På grund av kränkningar av rättigheterna har de drabbade samhällena sökt hjälp från organisationer inom mänskliga rättigheter, urfolk och religion för att tillsammans inleda en rättsprocess som kräver en rad åtgärder garanterade av konstitutionen. Målet var att ställa den ecuadorianska regeringen och de oljebolag som arbetar i området med rörledningarna, OCP och Ep Petroecuador ansvariga. Skadan hade gått att förebygga och nu krävs istället sanering och återställande åtgärder för att rensa upp och återupprätta de förlora rättigheterna.

“Som en kvinna från Kichwafoket, kommer jag fortsätta kämpa för mina medmänniskors liv och rättigheter. Vi kräver rättvisa. Våra familjer lider fortfarande av de katastrofala effekterna av utsläppet och vi har fortfarande inte rent vatten eller mat. Vårt samhället är förenade för att försvara våra floder och våra framtida generationer””

— Veronica Grefa, Toyocasamhället

Den rättsliga processen i domstolarna i Orellana-provinsen, där utsläppet ägde rum, varade i 125 dagar. Under tiden samhällena sökte akut hjälp och försökte handskas med föroreningen så fördröjde domstolen processen. Efter att domaren blev diagnostiserad med Covid-19 misslyckades domstolen tillsätta en ny domare till fallet och processen blev uppskjuten medan människors akuta behov av upprättelse och hjälp förbisågs. Först efter internationell påtryckning av en koalition mellan miljö och mänskliga rättighetsorganisationer b.la Amazon Watch blev målet åter uppsatt till prövning. Den 4:e augusti presenterade de drabbade samhällena ytterligare en mängd krav om försiktighetsåtgärder för domstolen. Kravet är att rörledningarna stängs ner med tanke på att marken fortsätter att erodera runt Coca-floden och riskerar att skapa nya läckor och översvämningar.

Under rättegången la den ecuadorianska regeringen och olika oljebolag fram absurda och missvisande fakta. Kanske mot bakgrund av deras tveksamma eller obefintliga saneringsplan hävdades det att “naturen fyller på sig själv” och tonar ner den långsiktiga föroreningen och skadan som utsläppen försakat vattenbeståndet och livsmedelskedjan för lokala samhällen. Företagen visade upp hur de hade hjälp samhällena med mat och 3 liter vatten per person och dag, något som inte ens är i närheten av de minst 15 liter WHO rekommenderar under pandemin. Enligt människorna i samhällena pressade företagen de som mottagit akut hjälp att ge upp sin rätt till rättsliga åtgärder. Åtgärderna återspeglar branschens straffrihet och förakt mot urfolket.

“Återigen har vi känt av orättvisan från rättsväsendet, eftersom vi tydligt ser att den ecuadorianska regeringen bryr sig mer om sina inkomster än om invånarnas hälsa, åtminstone för oss Kichwas. I årtionden har vi stöttat och upprätthållit hela landet och det är orättvist att de behandlar oss på detta sätt. Det finns tydliga bevis på att det var en läcka, floden har blivit privatiserad och våra rättigheter har blivit kränkta”

— Veronica Grefa, Toyocasamhället

De drabbade samhällena presenterade deras bevis genom förstahands vittnesmål. Offrena och över ett dussin social, miljö och industriexperter la fram 60 olika bevismaterial för att påvisa regeringen och oljeföretagens vetskap om de möjliga riskerna med erosion. Trots detta misslyckades man att vidta säkerhetsåtgärder som skulle garantera säkerheten för samhällena vid läcka. Trots alla tydliga bevis föll domen till fördel för oljeindustrin och regeringen vilket resulterade i att samhällena blev nekade akut hjälp och skyddande åtgärder.

Domaren läste upp juryns utslag och godtog argumenten från regeringen och företagen som hävdade att det fanns andra sätt att reparera de fel som uppstått i detta fall, miljöförstöringarna inkluderat. Domaren la därefter skulden på offren och ansträngde sig för att anklaga de drabbade samhällena som väckte talan om att missbruka rättssystemet genom att utöva deras legitima rätt till verkställbarhet, reparation och icke-upprepning. Domstolens beslut var chockerande, med tanke på att Ecuador är ett av de länder som har mänskliga rättigheter och naturskydd inskrivet i konstitutionen.

Enligt Amazons Watchs samordnare Carlos Mazabanda visar “Dagens dom visar att Ecuadors rättssystem återigen har visat att oljeföretagens intressen väger tyngre än urfolkens och naturens rättigheter. Bevisen av miljöföroreningarna och påverkan på Kichwafolkets liv som lever vid Coca och Napofloderna var omtumlande under förhören. Trots detta, utan lagstöd eller logik, nekade domaren urfolkens rätt till åtgärder och sanering av skadan som de väntat på i månader. Under tiden har floden och livet längs den förändrats, kanske för alltid. "

På ett ögonblick blev ett fall som behandlar en av de svåraste miljöföroreningarna i Ecuador på 15 år blivit nekat. Ett beslut som återigen ifrågasätter rättsväsendet och huruvida oljeintressen någonsin kan ställas till svars. Till sist avslutade domaren förhandlingen abrupt utan att låta samhällen uttrycka sin överklagan. På FCUNAEs huvudkontor höll de drabbade samhällena efter domen en presskonferens där ledare hävdade att nekandet av rättvisa var i sig ett nytt brott. Där ifrågasattes domarens beslut och institutionernas roll som egentligen ska säkra folkets rättigheter. De reflekterade över hur regeringen har misslyckats med att förbättra levnadsförhållandena efter 50 år av oljeutvinning och istället bidragit med föroreningar. De avslutade presskonferensen med ett starkt uttalande om att kampen inte är över, den kommer fortsätta till att rättvisa är uppnådd.

“Trots en överväldigande mängd bevismaterial har vi idag blivit ignorerade. Liksom FCUNAE förkastar vi domarens tillvägagångssätt. Vi kommer inte att ge upp. Vi kommer fortsätta vår kamp. Vi uppmanar alla våra bröder att sluta samman och fortsätta kampen mot oljebolagen. Vi har fått nog av resursplundring, nog av vad extraktivism har gett oss och nog av föroreningar”

— Carlos Jipa, ledare av FCUNAE.

Fallet är början, inte slutet. Meddelandet från Kichwafolket är tydligt: Nu räcker det. De har förpliktigat sig att kämpa tills att oljebolagen står skyldiga - för detta specifika fall men också för det historiskt förgiftade arvet av oljeindustrin i ecuadorianska Amazonas.

Carlos Mazabanda och Sofía Jarrín