Segrar för urfolks rättigheter i Ecuadors Högsta domstol slår hårt mot regeringens planer på att utöka olje- och gruvdrift

Ecuadors planer på att kraftigt utöka olje- och gasutvinningen i Amazonas möttes av ett stort problem förra veckan då landets författningsdomstol fattat flera beslut som erkänner urfolks rättigheter och begränsar utvinning. 

I en stor seger för urfolks rättigheter både i och utanför Ecuador, har domstolen skapat ett nytt rättsligt prejudikat som garanterar urfolk rätten till samtycke över utvinningsprojekt på deras land. Medan landets konstitution ger urfolk en lagstadgad rätt till fritt och informerat förhandssamtycke, har Ecuador i nuläget ingen lag som reglerar konsultationsprocessen. Beslutet, som är en milstolpe, tydliggör att resultaten av alla samrådsprocesser med urfolk måste leda till samtycke innan ett projekt kan fortskrida.

Fallet togs upp av A’i Kofansamhället i Sinangoe, som utmanade den guldbrytningsverksamhet som var på väg att starta i deras territorium utan deras samtycke. Domen ger de 14 urfolksnationaliteter som återfinns i ecuadorianska Amazonas vetorätt i alla projekt som planeras i deras territorier. Än mer viktigt är att beslutet erkänner urfolkssamhällens rätt till liv och kultur. Beslutet garanterar deras rätt att leva i sina territorier, utan resursutvinning och hoten mot deras liv som utvinningen för med sig. 

Amazon Watch har stöttat fallet med kommunikationsstöd och två “amicus curiae” genom koalitionen för Ecuadors Allians för Mänskliga Rättigheter, som togs fram och leddes av Amazon Frontlines. Vi välkomnar dessa vinster för urfolkssamhällen, som läggs till på den långa listan av vinster för deras rätt till självbestämmande och rättvisa gentemot utvinningsindustrier. Ecuador har haft ett giftigt arv som härrör från årtionden av borrning och dumpning från olika oljeföretag i landet och den straffrihet som industrin även har åtnjutit. Den 14:e februari i år var datumet för den elfte årsdagen av den dom som fann Chevron skyldiga att betala 9.5 miljarder dollar i skadestånd för sina föroreningar och rättighetskränkningar, vilket företaget fortfarande vägrar betala, och som lämnat samhällen att själva hantera detta giftiga arv i generationer. Den domen har förblivit ett stort nederlag för oljeindustrin och de senaste vinsterna visar att ecuadoriansk lag erkänner den påverkan som råolja från Amazonas har och dess ansvar att garantera urfolkssamhällens rättigheter. 

Innan beslutet om Sinangoe hade urfolk inte meningsfulla mekanismer för att utöva sin rätt till samråd, än mindre samtycke. I decennier har projekt tvingats på samhällen mot deras vilja och därmed kränkt deras rättigheter i enlighet med FN:s urfolksdeklaration.

I en era av företagsansvar och åtaganden gällande miljömässiga- sociala- och styrningsriktlinjer (ESG) var regeringen angelägen om att pracka på intressentköpt och sociala licenser för att bedriva sin verksamhet. Regeringen genomförde bluffkonsultationer, bland annat genom att “konsultera” folk som inte påverkades, kanske på ett språk som inte är deras modersmål eller bara genom att visa en PowerPoint-presentation till samhällen och sedan pekat på närvarolistan som ett bevis på samtycke till projektet. Nu när Sinangoebeslutet är landets lag borde det sätta ett stopp för regeringens försök att fabricera samtycke för utvinningsprojekt. Nu har samhällen en röst gällande alla planerade projekt och om projekten avvisas kan de inte fortlöpa. 

Detta är en enorm förändring i maktbalansen för urfolk, som innehar äganderätten till nästan 70% av landets Amazonskog, där oppositionen mot utvinning också är utbredd. Även om domen tillät undantag för vissa sällsynta fall så tydliggör den att det “under inga omständigheter kan genomföras projekt som genererar allt för stora uppoffringar för samhällenas och naturens kollektiva rättigheter.”

Landets Högsta domstol beslutade dessutom att Dekret 751 var oförenligt med konstitutionen, vilket permanent förbjuder borrning i Yasuníparkens buffertzoner. Detta görs som en benådning för de urfolk som lever i isolering i Ecuadors nationalpark. Domstolen avvisade dekretet, som utfärdades av den tidigare presidenten Lenin Moreno år 2019, i en omröstning med 6 mot 1. Dekretet tillätt borrning i den buffertzon som omger ett skyddat område, en så kallad “no-go zone” inuti nationalparken Yasuní, som etablerats för de två urfolksnomaderna Tagaeri-Taromenane som lever i frivillig isolering. 

Tillsammans utgör dessa beslut ett stort bakslag för oljeindustrin, som redan har byggt en väg till buffertzonens gräns. Beslutet gällande Dekret 751 förbjuder specifikt konstruktionen av sju planerade oljeplattformar, en uppskattning av 250 brunnar och utvecklingen av ungefär 80% av Yasunís största oljefält. Beslutet understryker också att en inte kan få samtycke från Ecuadors sista isolerade urfolk utan att även kränka deras rätt att leva i frivillig isolering och att borrning därför inte kan förekomma här. 

Dekretet härrör från en folkomröstning år 2018, där väljarna visade sitt stöd för en utökning av det skyddade området. I ett svek mot väljarna ritade Moreno om zonens gränser, vilket utökade dess storlek, men vilket också gav grönt ljus till borrning i området. Beslutet i fallet som väcktes av gräsrotskollektivet Yasunidos baserades på procedurfrågor snarare än hotet som borrningen innebär för Tagaeri-Taromenane. Men Ecuadors konstitution har specifika skyddsmekanismer för båda folken, vilket påverkade beslutet. 

Ett tredje beslut från domstolen gav invånare i Quito och det omgivande området rätten till en folkomröstning gällande gruvverksamhet i den andinska Chocoregionen, en erkänt känslig region. En “nej”-röst skulle omintetgöra flera föreslagna projekt och ge fart åt en växande rörelse som vunnit liknande restriktioner i södra Anderna. 

Detta följer efter ett stort beslut som författningsdomstolen tog i december, som återkallade miljötillståndet för gruvprojektet Rio Magdalena i molnskogen Los Cedros, nordväst om Quito. Skogen är en hotspot för biologisk mångfald och bland annat hem till glasögonbjörnar, utrotningshotade grodor, ett dussin sällsynta orkidéearter och den brunhuvade spindelapan. Domen fann att projektet kränkte naturens rättigheter samt rätten till konsultation och deltagande av de omkringliggande samhällena. 

Besluten kom samtidigt som råolja fortsätter att kontaminera Cocafloden och den omkringliggande skogen till följd av en enorm läcka den 28:e januari. Bristningen av OCPs oljeledning färgade Ecuadors regnskogar svarta och skickade en kaskad av råslam forsandes till floden nedanför. Det var den andra stora oljeläckan på två år som återigen kontaminerad vattenkällan för tiotusentals från Kichwafolket, för vilka området intill Cocafloden är deras hem. Samhällen rapporterar nu om föroreningar nedför floden, som kommit in i laguner i skyddade områden och nåt nationalparken Yasuní längs med gränsen till Peru.

Efter flera dagar av tystnad har regeringsmyndigheter äntligen delat med sig av sin data, som visar på att 6 300 fat råolja kontaminerat Cocafloden. Men, den här senaste oljeläckan var både förebyggbar och förutsägbar. Ecuadors oljeinfrastruktur är nämligen byggd för att läcka. Omvänd erosion från det hydroelektriska damkomplexet Coca Coda uppströms har plågat de båda nationella rörledningarna som rör sig längs med flodens kurvor och som för råolja från Amazonas oljefält, över Andernas bergstoppar och ner till hamnarna i Stilla havet som sedan placeras på tankfartyg som tar den till Kalifornien. Rörledningarna korsar 94 stycken seismiska förkastningslinjer längs sin väg och de har omdirigerats uppemot 30 gånger. Trots varningar från geologer gällande att en damm kan orsaka extrem erosion och hota rörledningarna så har konstruktionen hänsynslöst fortsatt. Mellan 2015 och 2021 var det 899 officiellt registrerade oljeläckor i landet. Under 2020 så var genomsnittet ungefär två läckor per vecka, trots att många förblir orapporterade eller oregistrerade. Petroecuador var under de senaste tre åren ensamt ansvariga för 130 av dessa.

Varken läckan eller rättsfallen nämndes under Ecuadors årliga konferens för olja och energi som hölls i Quito förra veckan. Under konferensen bekräftade istället regeringen sina ambitiösa planer på att fördubbla oljeproduktionen till en miljon fat per dag, främst genom att öppna nya brunnar i nationalparken Yasuní och erbjuda nya oljekoncessioner på urfolks territorier i Ecuadors väglösa sydliga regnskog. Utanför eventet samlades ledare för Confederation of Indigenous Nationalities of the Ecuadorian Amazon (CONFENIAE), Confederation of Indigenous Nationalities of Ecuador (CONAIE), och the Coordinating Body of Indigenous Organizations of the Amazon Basin (COICA) för att avvisa alla planer på att utöka utvinningen och auktionen av nya block. 

Dessa lagliga segrar och den förstörelse som den pågående oljeläckan fört med sig kan vara dödsstöten för regeringens planer att fördubbla oljeutvinningen och öka gruvbrytningen. Nordliga aktörer som är medskyldiga i korruptionen, föroreningen och kränkningarna av mänskliga rättigheter och en del av utvinningen av råolja i Amazonas lyssnar nu. Banker ansvariga för 80% av handeln med råolja från ecuadorianska Amazonas har redan dragit tillbaka sin finansiering baserat på kränkningar av urfolks rättigheter, läckor och den klimatpåverkan som orsakas av att borra efter fossila bränslen under skogar som är avgörande för klimatstabiliteten, vilket är oförenligt med Parisavtalet

Vår banbrytande rapport, producerad tillsammans med Stand.earth, avslöjade nyligen att Kalifornien är den allra största slutdestinationen för råolja från Ecuador. Delstatens konsumtion av råolja från Amazonas är en stor drivkraft bakom Ecuadors planer på att utöka oljeutvinningen i Yasuní och utanför och delstaten delar också ansvaret för effekterna av den kroniska kontamineringen från den råolja som var avsedd för dess raffinaderier. 

Våra nästa steg i solidaritet med de urfolkssamhällen som firar dessa stora segrar är att uppmana dessa banker att anta en mer betydelsefull exkluderingspolicy för Amazonas. Vi vill även att dessa utökar sin press på guvernören Gavin Newsom till att gå från ord till handling gällande sina klimatlöften genom att minska användningen av råolja från Amazonas, inhemsk produktion och en snabb reduktion av råraffinering i hela staten. Det vore smart av Kalifornien att vidta snabba och beslutsamma åtgärder för att upphöra med sin konsumtion av råolja från Amazonas, eftersom dessa stora segrar förhoppningsvis kommer göra oljan mycket svårare att få tag på. 

Kevin Koenig 

Översättning: Isabelle Holman