När beskyddandet av ens land blir ett brott

En artikel om hur juridiska - och polisiära system i Amazonas och i Latinamerika kriminaliserar miljöaktivister och ursprungsbefolkningar - och rättfärdigar attacker mot dem... i vissa fall för kvinnliga aktivister till och med hot om våldtäkt. 

Berta Cáceres från Honduras, skjuten till döds i sitt eget hem i mars år 2016, är bara en av hundratals latinamerikanska miljöaktivister som angripits de senaste åren. Minst 577 människorättskämpar (Environmental Human Rights Defenders - EHRD) dödades i Latinamerika mellan 2010 och 2015 - mer än i någon annan region. Förutom våldet, drabbas EHRD av juridiska hot och trakasserier, som ständigt allvarligt sätter käppar i hjulet för deras arbete. Innan Cáceres mördades, drabbades hon av falska anklagelser på grund av hennes motstånd mot konstruktionen av dammar på hennes och hennes folks mark.

Från en demonstration på grund av Berta Cáceres mord.

Från en demonstration på grund av Berta Cáceres mord.

Anklagelser för hot mot brott mot rättsväsendet genomförs dagligen för att försöka skrämma EHRD till tystnad. Sådan kriminalisering omvandlar aktivism till brottslighet för att undvika blodigare taktiker som tenderar att generera större sympati och offentlighet till de som motsätter sig miljöförstöring. Kriminaliseringen har visat sig vara ett effektivt verktyg för att tysta aktivister vilket tvingar dem att ägna tid, energi och ekonomiska resurser till rättsligt försvar.

Latinamerikas många ursprungsbefolkningar står ofta i konfliktens frontlinje i kampen mot industriellt utnyttjande av naturresurser. EHRD kämpar för att skydda marken, vattnet, skogarna, djuren och de lokala samhällenas territoriella rättigheter att agera förvaltare av resurser och områden. De organiserar sig och står emot storskaliga gruvor, oljeborrning, dammar, biobränsleplantager, boskapsrancher, nya motor – och järnvägar, loggningsverksamhet och många andra typer av destruktiv industriell utveckling.

Nästan alla länder i Latinamerika har godkänt den Internationella Arbetsorganisationskonventionen 169, enligt vilken regeringar skall samråda med inhemska samhällen som kan komma att påverkas av industriella projekt inom deras markgränser. Men i praktiken tenderar dessa projekt att ignorera de samhälleliga rättigheterna, för att gynna egna intressen. När stater prioriterar sina affärsintressen över medborgarnas rättigheter ser de dem som irriterande hinder i stället för som medborgare.

 

Rättssystemet används som vapen emot EHRD

Att de latinamerikanska regeringarna lätt tillgodoser sina ekonomiska intressen kommer inte som någon överraskning för Gustavo Castro, en mexikansk socialrörelseledare och det enda ögonvittnet till Cáceres mord. Han bevittnar även ofta regeringarnas försök att effektivisera utländska investeringar genom att ändra sina lokala lagar, inklusive de som garanterar yttrandefrihet.

För att undvika exempelvis handelstvister, förbjuder regeringar protester och kriminaliserar aktivism. "Det är billigare för regeringarna att kasta några människorättskämpar i fängelse än att betala för rättegång som skulle kosta någon miljon dollar", säger han.

År 2008 organiserade samhällena Awajún och Wampis, vars ursprungsterritorium sträcker sig över norra peruanska Amazonas, massiva protester mot lagstiftningsdekret för att göra peruansk lag förenlig med frihandelsavtalet. Dessa dekret skulle ha gjort det möjligt för företagen att utnyttja Amazonas regnskog för skadlig resursexploatering. Protesterna fortsatte även 2009 och spänningarna eskalerades till en våldsam konfrontation med polisen i provinsen Bagua, vilket resulterade i 33 dödsfall.

Efter massakern i Bagua belastades 54 överlevande demonstranter med brottsanklagelser så som mord och uppror där åklagaren sökte de mest allvarliga av straff. Som ett exempel på åtalens absurditet, dömdes ledaren för en nationell inhemsk federation AIDESEP, 35 år gammal, till dödstraff för "anstiftan", trots att han var i Lima när konfrontationen ägde rum.

År 2016 befriades äntligen de tilltalade (inklusive en som dog under rättegångstiden) från alla anklagelser. Flera av de dekret som de hade protesterat emot betraktades också som författningsstridiga eftersom de inte hade skrivits i samråd med urfolkssamhällena och deras rättigheter.

Svajandet av regeringens politik för att gynna industrins behov är även tydlig i Ecuador, trots att dess tidigare president, Rafael Correa, allmänt betraktats som ”vänsterhängare”. Under sin tjänstgöring beviljade han många gruv- och oljekoncessioner till utländska företag på urfolkens territorier samt miljömässigt känsliga områden i Amazonas. När EHRD och inhemska samhällen protesterade, blev de stigmatiserade och fängslade och i vissa fall stängdes hela deras organisationer ned.

Även om Ecuadors nuvarande president Lenin Morenos styrplan lyder: "Naturen ligger över ekonomin och är ovärderlig", har även han gjort klart att han planerar att fortsätta de projekt som planeras eller pågår i områden med hög biologisk mångfald. Paradoxalt lovar han dock att "återgröna" marken med hjälp av intäkterna från olje- och gruvprojekt.

Denna dubbelmoral framgår även av stater som är hemort för företag som ligger bakom många av de naturresursutnyttjande projekt som kämpas emot av latinamerikanska EHRD. År 2016 inbjöds miljökämpen Lolita Chávez att stå upp inför Europaparlamentet och tala om de företag som verkar i Guatemala. "Men när jag började tala om destruktiva dammar, slutade EU surmulet att lyssna. Våra resurser är ju trots allt eftertraktade av världsmakterna".

Den evinnerliga jakten på industriell utveckling och exploatering av naturresurser för ekonomisk vinning involverar även internationella finansiella institutioner, både privata så som officiella.  Finansieringen av de peruanska guldgruveprojekten i områdena Yanacocha och Conga, som länge har kriminaliserat lokal opposition, finansieras exempelvis av International Finance Corporation (IFC), den privata utlåningsarmen från Världsbanken. Liksom de många utvinningsindustriprojekt i Latinamerika är dessa gruvor ett gemensamt projekt mellan IFC; ett amerikanskt företag vid namn Newmont Mining Corporation och ett peruanskt gruvföretag; Minas Buenaventura (http://www.buenaventura.com/en/).

I april år 2013 deltog lokala småbönder (campensinos) i ett möte gällande gruvarbetet i Conga, Peru som organiserades av regionguvernören. Eftersom den mötesplats som valts av guvernören inte skulle rymma alla de samhällsdeltagare som vill delta i mötet, föreslog dessa att guvernören skulle flytta mötet till det centrala plazat. Under mötet lade samhällsledamöterna ut sitt avslag på projektet och guvernören försvarade det, som sig bör. Efter mötet dock, lämnade guvernören in ett klagomål mot samhällsmedlemmarna och påstod att de hotat honom med kidnappning samt att han hade tvingats delta i mötet med fysiskt våld. Det tog nästan fyra år för detta ärende att avskrivas.

 

Stigmatisering och Förtal: Nedtystandens verktyg

Stigmatisering och förtal är särskilt användbart när det finns en mängd bevis för att stödja de rättsliga kraven för EHRD. Om ERHD är så pass demoniserade att de förlorar samhällsstöd, blir det svårare för dem att försvara sig själva i domstol. I många fall utövar statliga tjänstemän eller företag reklamkampanjer för att förtala EHRD innan rättsväsendet ens har granskat deras ärende, eftersom de vet att medierna kommer att sprida dessa stigmatiserande budskap.

"När de första anklagelserna mot mig offentliggjordes" säger Lolita Chávez i vår intervju i maj 2017 "antog medierna att anklagelsen var sanningsenlig och jag fick ingen chans att bevisa min oskuld". Medieförstärkning ökar emotionell slagkraft som orsakas av falska anklagelser. Även om den anklagade inte är skyldig kan skadorna på denne vara tillräckliga för att strängt begränsa eller till och med omöjliggöra det framtida miljökämpearbetet.

Lolita Chávez.

Lolita Chávez.

Under hela sin tid som försvarare av området K'iche i Guatamala har Chávez mottagit flertalet dödshot, överlevt ett mordförsök år 2012, fallit offer för smutsiga kampanjer och kriminellanklagats. "De har anklagat mig för olaglig förening, plagiering, kidnappning, komplott ... för att jag motsatte mig de multinationella företagen, huvudsakligen när det kom till gruv – och dammprojekt", säger hon. Under årens lopp har Chávez varit tvungen att konfrontera minst 25 rättsfall mot sig. Det är svårt att veta exakt antal och inte minst naturen av dessa anklagelser eftersom myndigheterna inte gärna avslöjar sådan information.

Chávez har även hamnat i fallgropen på ett sexualiserat sätt, liksom många andra kvinnliga EHRD. "Som kvinnor påverkas vi inte av kriminalisering på samma sätt som män. När de hotar mig med fängelse, säger de till mig att hemska saker kommer att hända mig där. De säger att de kommer att våldta mig, både på vägen till fängelset och när jag är där."

"Att leva med falska anklagelser är att leva med konstant psykisk tortyr" menar hon. "Det har påverkat mitt liv och min vardag. Jag har blivit betraktad som ett hot mot nationell säkerhet. Sättet jag behandlades på påverkar mitt sociala liv, mitt familjeliv och min ekonomiska situation."

För att klara pressen fysiskt och känslomässigt förklarar Chávez att hon har bildat ett stöd-nät tillsammans med andra kvinnor för att erbjuda emotionell, själslig och organisatorisk hjälp. "Att skapa denna gemenskap är vad som har hjälpt mig”.

 

Vi kommer att fortsätta kämpa!

Kriminalisering har ofta en allvarligt skrämmande effekt på arbetet med ERHD i hela Latinamerika. Men inte alltid. I norra Chiapas i Mexico har arresteringen av en protestarrangör inspirerat en rörelse mot den federala regeringens planer på att auktionera oljekoncessioner i ett område som överlappar stammen Zoques marker. "Kommunen arresterade henne för att tysta ned rörelsen men i och med det så skapades bara än mer medvetenhet och motstånd. Det var dumt av dem" säger en demonstrant på plats. Som Gustavo Castro observerade: "I slutändan är det en etisk kamp. Det är en kamp som vi måste ta. Kampen är en princip för rättvisa, särskilt när vi ser att människor lider." Lolita Chávez håller med. "Vi lever och frodas fortfarande här. Så länge vi fortsätter anse att en samexistens med Moder Jord innebär ett ansvar och ett livslångt engagemang, så fortsätter vi att kämpa."

Jag uppmanar alla som läser den här artikeln att kämpa med Amazon Watch Sverige och alla våra samarbetspartners. Det här är vårt hopp för livet!

Kampen för att rädda regnskogen är en kamp för männskliga rättigheter.

Skriven av Moira Briss 5 Oktober 2017, översatt av Amanda Berglund 11 Oktober 2017

 

Sluta finansiera förstörelsen av regnskogen

JPMorgan Chase och BlackRock finansierar förstörelsen av Amazonas och kränker urfolkens rättigheter. Vi kräver att deras VD slutar finansiera olja och gasproducenter som opererar i Amazonas.

stop

Att borra efter olja i Amazonas förstör urfolkssamhällen och det ekosystem som är mest viktigt när det gäller att undvika ett klimatkaos. Urfolkssamhällena vet om detta och kämpar aktivt mot dessa projekt. 

Företaget Geopark fick nyligen koncession (ett av en statsmakt meddelat tillstånd att bedriva en verksamhet eller näring) att leta efter olja på Achuar folkets territorier i den peruvianska Amazonas. Ett annat företag, Andes Petroleum, planerar att borra efter olja på Sápara folkets territorier i den ecuadorianska Amazonas.

Stöd deras kamp att skydda deras hem, och därmed skydda regnskogen.

Gå till vår engelskspråkiga kampanjsida och skriv på:

Kampen i Toronto mot Chevron

Toronto, Kanada - Amazon Watch befinner sig just nu i Toronto för att stå med urfolken från Ecuador som fallit offer för oljebolaget Chevrons giftiga avfall i över fem decennier. Vi fördömer Chevrons missbruk av rättssystemet för att skrämma och trakassera sina offer; journalister, miljö- och människorättsorganisationer och till och med berörda aktieägare har uttryckt sitt stöd för en rättvis lösning på en av de värsta oljerelaterade miljökatastroferna i vår historia.

År 2013 fann Chevron sig skyldig i ecuadorianska domstolar för avsiktlig miljöförorening från Texacos verksamhet mellan 1964 och 1992 i den ecuadoriska delen av Amazonas. Trots Amazon Watchs varningar till Chevron-förvaltningen, köpte oljegiganten upp Texaco år 2001 och ärvde därmed det rättsliga ansvaret. Chevron valde då att pröva fallet i Ecuador och lovade en "livslång rättegång" och att bekämpa Ecuador "until hell freezes over".

oil

Texaco dumpade här över 60 miljoner liter olja och flera miljarder liter giftigt avloppsvatten samt lämnade efter sig tusentals ojämna gropar fyllda med borravfall, tungmetaller och andra cancerframkallande ämnen. Föga överraskande fortsätter de människor som bor där, att drabbas av hälsoeffekterna av att dricka, bada och fiska i sedan länge förorenade floder. Tusentals människor och djur har dött på grund av de bevis som Chevron lämnat efter sig. De ecuadorianska domstolarna beordrade Chevron att betala över 9,5 miljarder dollar för att finansiera sanering och hälsovård.

 
 

Istället för att respektera domen, bestämde sig Chevron, under ledning av VD John Watson (som nyligen hoppat av, läs mer här), för att attackera och kriminalisera de människor som under årtionden förgiftats. Svårt är det att finna ett tydligare exempel på hur ett företag löper hård amok mot de som söker sin rättvisa. Faktum är att Chevron faktiskt har spenderat två miljarder dollar i kampen mot detta fall sedan 1993, istället för att bara betala för att rensa upp den giftiga röra som de redan medvetet skapat.

När Chevron lanserade sin vedergällande SLAPP-stämning (Strategic Lawsuit against Public Participation) gentemot ecuadorianerna och advokaterna i USA, hävdade de sig utsatta för en omfattande konspiration av advokater, aktivister, icke-statliga miljöorganisationer, till och med journalister och vissa regeringstjänstemän.

Självklart visade det sig att detta fall inte var något annat än falskt då det kom fram att oljebolagets högsta vittne tagit emot miljontals dollar för att vittna för Chevron och ge falska bevis. Chevron missbrukade alltså här USA:s federala domstolssystem och mutade ett vittne vilket stred med federal amerikansk lag. De använde samma taktik för att trakassera och skrämma miljöorganisationer, inklusive Amazon Watch. Denna kränkande "taktik" har kallats den "nya boken" för företag att använda mot icke-statliga miljöorganisationer. Idag står Greenpeace inför liknande attacker från Energy Transfer Partners, företaget som bygger Dakota Access Pipeline.

Kanada har nu alltså blivit den senaste platsen i denna episka strävan efter rättvisa, eftersom Chevron har flytt från brottsplatsen. Chevron sålde sina tillgångar i Ecuador för att undvika betalning av skulden på 9,5 miljarder dollar, men har dock nära 15 miljarder dollar i skulder i sitt dotterbolag Chevron-Canada. Många kanadensiska miljöorganisationer har redan fördömt Chevrons handlingar och stöttat Ecuador, organisationer som bland annat Friends of the Earth Canada, Greenpeace Canada, Idle No More Canada, Solidarity Network MiningWatch Canada, RightsAction, Sierra Club British Columbia (BC), Sierra Club Canada Foundation, Unifor, och United Steelworkers.

amazon
amazon

Amazon Watch står bakom samhällen över de båda amerikanska kontinenter som kräver ett slut på oljeborrning och rörledningar, särskilt farlig sådan är exempelvis råolja från Amazonas (läs mer om råolja från Amazonas här).

Chevrons tidigare handlingar har inte bara förstört miljön, det är också den absolut största raffinören av råolja från Amazonas i Kalifornien (där majoriteten av Amazonas olja raffineras).

"Chevrons nuvarande verksamhet utgör ett hot mot alla levande ting på planeten, och de får bara inte tillåtas att undgå rättvisa för sina brott i Ecuador eller dess skador på vårt klimat" säger Paul Paz y Miño, Amazon Watch Associate Director, som har arbetat med denna kampanj i över ett decennium.

Relaterad artikel: Tack Roger

Dela gärna vidare och stöd vårt viktiga arbete.

Tack Roger Waters

2013, dömdes Chevron att betala 9,5 miljarder dollar för att rensa den giftiga röra de hade skapat, på den tiden de hette Texaco. Chevron förlorade rättegången efter år av att försöka fördröja den. Den mängd giftigt avfall de dumpat motsvarar över 117 stycken Globen i Stockholm fylld till toppen.

Tänk om samma mängd dumpats i skärgården, eller på Gotland. Precis som i det drabbade område i Ecuador, så hade dessa platser också blivit en katastrof zon. Om vi inte skulle acceptera att det skedde här kan vi inte acceptera att det hände där.

Den skada Chevron orsakade var inte bara på miljön utan även människor drabbades. 

”Vi bodde i ett hus cirka 18 meter från en oljebrunn… jag förlorade [min son] Pedro när han var 19 år. Han had tre tumörer, i lungorna, levern och i sitt ben,” berättar en kvinna från en ort i Sacha.

Chevron har sedan domen försökt göra allt för att undvika att betala dessa böter. Det beräknas att Chevron spenderat två miljarder dollar för att undvika betala böterna. 

Senaste försöket att mygla sig undan är att de vill att urfolken från Ecuador ska betala en miljon dollar i deposition, innan Chevron själva anser sig kunna överklaga. Detta är uppenbarligen bara ett sätt för dem att sakta ned processen.

Roger Waters, mitten, med den kanadensiska urfolksledaren Phil Fontaine, vänster, och Paul Paz y Mino från Amazon Watch till höger. (CHRIS YOUNG / THE CANADIAN PRESS)   www.thestar.com/business/2017/10/10/roger-waters-lends-star-power-to-ecuadorians-95b-chevron-fight.html

Roger Waters, mitten, med den kanadensiska urfolksledaren Phil Fontaine, vänster, och Paul Paz y Mino från Amazon Watch till höger. (CHRIS YOUNG / THE CANADIAN PRESS)  

www.thestar.com/business/2017/10/10/roger-waters-lends-star-power-to-ecuadorians-95b-chevron-fight.html

Roger Waters, mest känd som medlem i det legendariska rockbandet Pink Floyd, sammanslöt med Amazon Watch egen Paul Paz y Mino utanför domstolen i Toronto. Lyssna på Roger nedan.

Tillsammans måste vi fortsätta kämpa. Vi kan inte låta Chevron komma undan. Vi måste visa alla dessa företag att de inte kan bete sig hur de vill utan konsekvenser.

Tack för att du delar vidare.

Urfolk i Peru mordhotade

I Ucayali regionen, i den peruvianska amazonas, stjäls marken från urfoken, regnskogen skövlas och urfolken själva dödas när de försöker stoppa förstörelsen av deras hem, vilket är naturen de bor i. 

Första september i år mördades sex personer som vägrade sälja sin mark i syfte att göra om den till palmoljeplantage (kort om palmolja lägre ned). Detta skedde nära Shipibo samhället Santa Clara de Uchunya. Det har nyligen kommit rapporter om att ytterligare två personer blivit mordhotade så sent som 1 oktober i år. Båda har nu flytt till Lima för deras egen säkerhet.

Amazon Watch tillsammans med FECONAU (Federation of Native Communities of the Ucayali River and Tributaries) har skriftligt begärt att Peru's president, premiärminister och en mängd andra individer som har en maktposition, skall agera snabbt.

Shipibo folket, och Ucayali, ska inte förstöras på grund av att företag vill odla palmolja... och människor ska inte mördas för att de säger nej till detta.

Kampen att rädda regnskogen är också en kamp för männskliga rättigheter. Det är inte två olika saker, utan allt sitter ihop.

Tack all ni som står bakom vårt viktiga arbete att stödja urfolken och skydda regnskogen.

Photo credit: Mathias Rittgerott / Rainforest Rescue.

Photo credit: Mathias Rittgerott / Rainforest Rescue.


Kort of Palmolja

Palmolja är ett vegetabiliskt fett tillverkat från oljepalmen, Elaeis guineensis. Palmolja kan användas både som livsmedel och som råvara för bränslen, till exempel biodiesel. Det förekommer i många margariner.

Palmolja används för egenskaperna och eftersom den är billig att framställa. Den är fast i rumstemperatur, likt smör och kokosfett, och kräver inte härdning. Användning av palmolja för bränsleproduktion kritiseras ofta av miljöskäl, då avverkning av regnskog sker i stor skala för att anlägga oljepalmsplantager.

Källa: sv.wikipedia.org/wiki/Palmolja

Chevron VD hoppar av

watson

VD För Chevron, John Watson lämnar nu ansvaret och en skuld på $9,5 miljarder till någon annan. 

Efter sju år meddelade nu John Watson – VD för det amerikanska oljebolaget Chevron som köpte upp Texaco, ett företag som släppt ut otroliga mängder olja i Ecuadorianska Amazonas – att han nu till slut hoppar av sin post och lämnar efter sig katastrofala effekter av de val han gjort. 

Amazon Watchs historia med Watson har pågått sedan år 2001 då Chevron slogs ihop med Texaco, och Watson var huvudarkitekt för alliansen. Under ett aktieägarmöte presenterade Amazon Watch en hel del information gällande miljökatastrofen som Texaco låg till grund för.

Vi varnade även att ifall samarbetet gick igenom, skulle Chevron få ta fullt ansvar för att städa upp ett område som utsatts för den värsta oljerelaterade katastrofen någonsin. Detta ignoreade Watson. 

År 2013, i samband med det största miljömässiga utslaget som någonsin vunnits mot ett oljebolag, där Chevron dömdes att betala 9,5 miljarder dollar för att rensa Texacos giftiga röra, blev Watson VD. Chevron förlorade denna rättegång efter år av försök att fördröja den. Efter tusentals sidor av vetenskapliga bevis - varav många som även tillhandahölls av Chevron's egna experter - visade tydligt skadorna som orsakats av Texaco's ohållbara verksamhet. Vid tiden för domen hade nu Watson en andra chans att lyssna på Ecuador's vädjan och äntligen göra det rätta.

dirty oil hand

Inte bara vägrade Watson ta ansvar och städa upp avfallet som fortfarande förgiftar samhällena i fråga. Han fokuserade även all Chevron's PR och juridiska styrka att demonisera de stammar som står upp mot honom, samt deras allierade och advokater. Han motsatte sig även anklagelser om att han skall ha utpressat domare och egna vittnen.

Företaget ansökte till och med $32 miljoner i juridiska avgifter i ett försök att personligen gå på advokat Steven Donziger, en nyckelperson i lagslaget som uppnådde den historiska domen mot Chevron i Ecuador. Även Amazon Watch drogs in i denna Chevron's stämning som medhjälpare då vi stod med de samhällen som krävde Chevronatt städa upp i det hem de förorenat. Det uppskattas att Chevron hittills har spenderat så mycket som $2 miljarder för att undvika att rensa det giftiga avfallet som Texaco dumpat i Ecuador.

Under sin tid som VD godkände Chevron mutor till företagets vittnen för att förfalska bevis och vittnesmål i den amerikanska federala domstolen. Med denna taktik banade VD Watson väg för en ny våg av svindelsprocesser som sedan dess har arkiverats av andra företag emot en mängd miljö- och mänskliga rättigheter organisationer, som till exempel våra vänner på Greenpeace och Sierra Club. I vad som i vissa ögon ses som ett existentiellt hot mot företagsansvar i USA, gjorde Watson och hans team en insats att även trampa på de rättigheter för alla som någonsin vågat kritisera företaget: journalister, bloggare, advokater, förespråkarorganisationer, aktivister, och till och med deras egna aktieägare. 

Under Watsons ledarskap har Chevron utmärkt sig som det absolut värsta amerikanska oljebolaget genom att eliminera sitt förnybara energiprogram och stänga sin avdelning för socialt ansvar.

Så kort sagt, det kan bli svårt för Chevron att prestera värre än vad som redan gjorts och vi är givetvis glada att se att herr Watson avgår. Emellertid står nu företaget inför en insamlingsåtgärd i Kanada för sin skuld på $9,5 miljarder till Ecuadors urfolk.

En ny VD kommer alltså att få möjlighet att slutligen bryta med Chevron's missbrukande förflutna och respektera rättsstatsprincipen och inte minst miljön.

Watson spenderade sin tid som VD att göra det svårare för miljö- och människorättsgemenskapen att utmana företagets makt, men vi står ännu enade och kommer att fortsätta att hålla Chevron till svars, oavsett vem som står vid rodret.

Tillsammans med våra partners och våra givare kommer vi kämpa vidare.

Goda nyheter från Brasilien

Högsta domstolen i Brasilien avvisar regeringens förslag att begränsa markrättigheter för urfolken.

”Detta är en mycket viktig seger för vårt folk och vår familj... som kämpar för hälsa och territorium”, sa Adílio Roine som är en ledare för Guarani Kaiowá folket.

Detta är självklart ett mycket viktigt beslut och ett tydligt budskap till urfolken i Brasilien att deras rättigheter skall respekteras. 

victory

Världskongress för renskötare

Samerna är vårt eget lands ursprungsfolk, och Amazon Watch Sverige står bakom alla urfolks kamp världen över.

Vi anser att ursprungsbefolkningens självbestämmande är av största vikt, och att deras kunskaper, kulturer och traditionella metoder bidrar kraftigt till en hållbar och rättvis förvaltning av jorden.

Den 16-20 augusti 2017 anordnas den sjätte världskongressen för renskötare i Jokkmokk, men den här gången blir det utan ekonomiskt stöd från värdnationen.

Sverige har valt att inte vara med och finansiera kongressen, något som upprört många samer.

Vi kommer vara där för att visa vårt stöd!!!

Skydda beskyddarna

När det kommer till att beskydda Amazonas regnskog och livet som finns där, finns det mycket motstånd utifrån. I Ecuador är detta ingenting nytt där för närvarande 197 ledare för diverse olika urfolksgrupper nu utreds som kriminella. Varför?

För att de kämpar för sin rätt att skydda sin mark. I maj i år reste sig allierande för både miljö och mänskliga rättigheter, och krävde, inför den nye presidenten, amnesti och benådan. Ledare som personligen stått upp emot destruktiva gruv– och oljeborrningsprojekt samt mot inskränkningen av sina medfödda rättigheter. 

Att be om benådan eller förlåtelse är ingenting som de som rättfärdigat kan kalla Amazonas för sina hem skall behöva göra. Inte heller ska de kriminaliseras eller hamna i häkte för att de höjer rösten emot en uppenbart överlägsen motståndare.

Detta är helt sinnesjukt, och ett klart brott mot männskliga rättigheter och yttrandefriheten.

Den Ecuadorianska rörelsen Amnistía Primero (Amnesty First) reste under ett par veckor runt om i landet för en namninsamling. Amazon Watch har här hjälp till att samla in stöd och solidaritet från internationella supporters att stå bakom rörelsen i kampen om sin självklara rätt att värna om Amazonas. Ett gensvar vi fick i tusentals. 

Den slutliga responsen från presidenten var att se över utredningarna. En liten seger för det enorma jobb som läggs ned för att dessa 197 människor skall få amnesti. En liten seger som ändå kan ses som en milstolpe i arbetet att förgöra kriminaliseringen av ursprungsbefolkningens protester i Ecuador. De har inte gjort något annat än att protestera utan våld för att skydda regnskogen och sina hem.

En ännu större seger var det internationella gensvar Amazon Watch fick. Tack vare alla medlemmar och givare som stöttar oss i arbetet vi gör. 

Hjälp oss skydda beskyddarna!

amnistía primero

"We are not asking for forgiveness.

We are asking for justice and freedom for our people." 

Vi konsumerar regnskogen

De flesta människor är medvetna om att Amazonas är jordens lungor, och att den är hotad av skogsskövling.

En av många anledningar till att regnskogen huggs ned är för att det behövs plats till boskap som så småningom ska bli hamburgare, men dessa kreatur ska även bli läder. Stora skoföretag är i stort behov av läder för sina skor, och mycket av detta läder skördas på boskapsrancher i Amazonas.

Vi arbetar alltid med urfolken i fokus. Det är trots allt de som bor i regnskogen och som har förvaltat den utan problem i tusentals år. Tillsammans med urfolken kämpar vi mot regeringar och företag som gör allt för att tjäna pengar på regnskogen och dess mark.

amazonas

 

Vad kan Du göra?

Innan du handlar något försök alltid ta reda på vart de du köper kommer ifrån och hur det har tillverkats. I slutändan är det konsumenterna som kan göra mest skillnad. Du kan rädda regnskogen helt enkelt genom ditt beteende. Många bäckar små.

Du kan även stödja vårt arbete ekonomiskt, och vi vill tacka alla Ni som redan gör detta. Det betyder mycket för oss och vårt viktiga arbete. Tillsammans kan vi göra en skillnad. Tack.

Rör inte urfolkens rättigheter

I den brasilianska amazonskogen är just nu urfolken och miljön mer hotad än någonsin. Brasiliens regering vill få bort de miljöskydd som finns, och de rättigheter som urfolken har, på grund av deras planer att utöka sojabönorplantage, boskapsrancher och gruvor. De vill också bygga motorvägar och dammar, allt för att tjäna mer pengar. Detta kommer ha enorma konsekvenser för både regnskogen och de urfolk som lever där.

Fram tills nu har det funnits en del rättsliga skydd för regnskogen i Brasilien, men President Michel Temer har gett klartecken att ändra på detta. De vill nu sälja ut stora delar av regnskogen för att tjäna pengar och det gör de genom att systematiskt plocka isär de lagliga skydd som finns.

brasilien

Brasiliens urfolk är de bästa förvaltarna av sin mark, sitt vatten och regnskogen. Om deras rättigheter tas bort kommer det resultera i fruktansvärda konsekvenser för miljön. Amazonas regnskog behövs för allt liv på jorden.

Klicka på länken nedan för att skicka ett mejl till Brasiliens president (du skickas vidare till vår engelskspråkiga kampanjsida). Tack.

Detta är texten som står i mejlet.

To: Michel Temer, President of Brazil

Indigenous territories play a key role in mitigating climate change and adapting society to its adverse impacts. Respecting the territorial rights of indigenous peoples helps ensure the planet's climate stability and avoids disastrous impacts while promoting peace, economic growth, biodiversity protection and human dignity.

As citizens, communities and organizations that care about the planet and our common future in this place, we call upon you to:

  1. Respect indigenous land rights as enshrined in Brazil's 1988 constitution.
  2. Ensure the demarcation of indigenous lands and cease all obstructionism of demarcation processes.
  3. Reverse FUNAI's current process of restructuring, ensuring staffing and budgetary resources essential for the fulfillment of its mission.

Yasuní National Park

En sann berättelse av: Tom Clynes

Yasuní anses vara den plats på jorden med störst biologisk mångfald och nu riskerar den att förstöras genom att dess naturresurser utnyttjas i allt större grad. Vi börjar få ont om tid att rädda den.

yasuní

Yasuní kan vara en plats med mycket oväsen, speciellt kring solnedgången, när ljusets varelser drar sig tillbaka för att ge plats åt dem som strövar omkring under natten. Men en sen eftermiddag i april i närheten av Yasuni National Park Yasuní Scientific Station är det ovanligt tyst.

Efter en halv dagsfärd på leriga stigar, ser vi endast ett par ödlor och ormar och en trupp dödskalleapor, och bara en handfull av de 610 fågelarter som har katalogiserats inom parkens gränser.

"För bara några år sedan var djurlivet här helt fantastiskt", säger min vandringspartner, den ecuadorianska biologen och naturfotografen Rubén D. Jarrín. Nya vägar och oljeledningar drar sig djupare och djupare in i detta sköra landskap och stör livet och cyklerna för allt ifrån småfåglar i skyn till jaguarerna som patrullerar marken. Nya oljefickor hittas hela tiden i Ecuadors orörda kärna men djurvänner på plats och runt om i världen kämpar desperat om att försöka bevara detta UNESCO’s biosfärområde.

Biologer har identifierat Yasuní, som ligger i den regnvåta korsningen av Amazonas, Anderna, och ekvatorn, som potentiellt den plats på jorden med störst biologisk mångfald. Medan en stor del av Amazonas är platt med relativt infertila jordar, finns det i detta kulliga landskap, otaliga mikroklimat, skiktade med mörka, vulkaniskt berikade jordar.

Inom en enda hektar mark här, har botaniker identifierat 655 arter av träd, fler än i USA och Kanada tillsammans. Den ständigt växande inventeringen av fauna i Yasuní omfattar 173 däggdjur och mer insektsarter än i någon annan skog på planeten. Iakttagelser av globalt hotade däggdjur såsom jättemyrsloken och rosa flod-delfin är här ganska vanliga. En lycklig fågelskådare kan även ha chans att se en Rufous Mark Cuckoo eller agamihäger. Det finns fladdermöss som fångar fisk; uttrar som växer sig så stora som två meter och sätter sig upp mot kajmaner, och grodor vars genomskinliga hud gör att man ser organen.

För att avvärja de värsta effekterna från ett förändrat klimat, menar forskare att de flesta av jordens återstående fossila bränslen måste förbli under jord. Amazonas, som är världens största kolsänka och dess största vattendelare, är avgörande för att minska skenande klimat-förändringar. Nordvästra Amazonas, där Yasuní ligger, anses vara den givna regionen att upprätthålla hälsosamma regnskogsförhållanden.

"Om vi inte klarar av att skydda de platser som är så här viktiga", säger Kevin Koenig, språkrör för Ecuador i Amazon Watch "så verkar det osannolikt att vi kommer att kunna skydda resten av planeten. Beroende på vad som händer här, avgör om vi står inför en destruktiv framtid eller ej."

När Jarrín och jag landade vid Andernas rötter, körde vi i två timmar längs korrugerade vägar, norr om Napo River, den största av Ecuadors källfloder. Här blottas landskapet av kemiska sedimenteringsdammar och vägarna kantas med oljeledningar vid städerna Coca, Pompeya, och Lago Agrio.

Ecuadors president Rafael Correa, gled lite in i valet år 2006 delvis på en våg av nationell upprördhet över föroreningarna de utländska oljebolagens lämnat efter sig i landets regnskogar. Correa rekryterade en mediakampanj med Hollywood-aktivister till stöd för den lilla nationens långvariga rättsliga kamp mot Chevron/Texaco, som nu välkänt dumpat 18 miljarder liter giftigt avfall i regnskogen norr om Yasuní. Correa lovade att kasta ut "gringos" och att återta kontrollen över oljeproduktionen och skydda Amazonas mark och människor.

 
 

Det mesta av oljeblock 16, som ägs av spanska företaget Repsol, överlappar ett reservat som 1990 togs ur Yasuni National Park och gavs till folket Waorani, Amazonas Amerindianer som kulturellt skiljer sig från andra etniska grupper i Ecuador. De talar ett språk som orelaterat till något annat känt språk. Samtidigt som Waorani’s ledare framgångsrikt har kämpat för ett hemland som skyddar deras kultur och land från bosättare, skogsskövling och utvinning av olja, har vissa ledare, efter det att reservatet kom till, gjort kontroversiella avtal som fört viss oljeborrning in i territoriet.

Nu tillåts i stort sett bara oljearbetare, Waorani-invånare, forskare och folk som är villiga att bryta sig igenom byråkratiska fälgar, att komma in via en färjeterminal som är skyddad av taggtråd och beväpnade vakter. Detta har bromsat graden av kolonisering och avskogning, och reducerat yttre påverkan från jakt.

"Det har avtagit effekterna, men det har inte stoppat dem," säger Juan Carlos Armijos. Under de åtta år som han har arbetat på Yasuní’s vetenskapliga station, som drivs av Quito Pontificia Universidad Católica del Ecuador (PUCE) har Armijos utvecklat ett nära band med Waorani, som tills nyligen jagat med spjut och blåsrör och levde semi-nomadiskt liv. Nu har de flesta Waorani bosatt sig intill vägkanten, och många använder oljeföretagets pengar för att köpa vapen. Då en marknad för vilt kött, fjädrar och exotiska husdjur har utvecklats, har vilda djur i skogarna i närheten av vägarna alltså minskat märkbart.

oljespill

Armijos visar mig till byn Guiyero, som han hjälpte till att utrusta med klassrum, en datasal och ett numera nedlagt fiskodlingsprojekt. Vi möter Bogui Ahua, en av ledarna, som visar oss sina husdjur; en blågul ara, en av många fåglar i fångenskap runt om i byn. I närheten hukar sig en kvinna över en eld utanför sitt betongblockshus, i färd med att bränna håret av bakbenet av ett navelsvin som hennes man sköt samma morgon.

"Förr i tiden, skulle vi sjunga och dansa när vi fått ett navelsvin att äta", säger Ahua. Han bär ett pannband av flätat palmblad, ett halsband av jaguartänder och läder-loafers. Han talar Wao så hans brorson får översätta till spanska. "Vi kämpade så gott vi kunde för att bevara vårt hem, men vi är bara enkla jägare och lever mestadels ett fredligt och lugnt liv."

För ca 40 år sedan, när Ahua var pojke, lämnade plötsligt en helikopter av en missionär. "En av våra män kom till byn och sa: Vi har en ny vän. Men innan vi kom dit hade de andra dödat mannen på plats. De kommande missionärerna fick ett varmare välkomnande, men sedan dess har vår kultur minskat," säger han. "För några år sedan gav en del människor oss pengar för att underteckna något på spanska. Sedan kom oljan. Nu är det svårare att hitta skog med några djur att jaga."

Även om Waorani har dragits in halvvägs i den moderna världen, fortsätter Yasunís lite mer avskärmade stammar, Tagaeri och Taromenane sin livsstil som har förändrats mycket lite sedan stenåldern. ”Vi vet lika lite om dem som de känner till oss”, säger Enrique Vela, Ecuadors tidigare ordförande för mänskliga rättigheter för ursprungsbefolkningar.

De flesta uppskattningar av antalet okontaktbara stammar är att de ligger mellan 80 och 300. Trots att de troligtvis inte har en aning om de globala krafter som finns runt omkring dem, kommer dessa två stammar vara bland de minst sannolika av de ungefär 90 stammar på jorden att överleva nästa årtionde. "De har säkert ingen aning om att det finns ett land som heter Ecuador, som anser dem som medborgare”, säger Vela. ”De har förmodligen inte heller någon kunskap om de felsteg som skapat miljö- och människorättsliga kriser i Yasuní."

 

Vem talar för träden?

Strax efter det att han valts, kastade president Correa sitt stöd bakom ett djärvt och oöverträffat förslag: Ecuador skulle skipa en plan för att extrahera uppskattningsvis 920 miljoner fat olja i det ekologiskt känsliga östra området av Yasuní som kallas för ITT Block (uppkallad efter oljefälten Ishpingo, Tambococha, Tiputini). I utbyte för att bevara vildmarken och förhindra att miljontals ton koldioxidutsläpp släpps ut i atmosfären, begärde Correa av västvärlden att satsa $3,6 miljarder, ungefär hälften av de dåvarande beräknade oljeintäkterna landet skulle överge.

Miljöaktivister höll upp planen som en prototyp för ett spännande nytt paradigm, som skulle minska bördan av miljöskyddet på fattiga länder då världen tog sina första steg mot den post-fossila bränslen-eran. Sedan dess har förslag för "Yasunízation" frodats runt om i världen, från Nya Zeeland (kol) till Nigeria (oljesand), Quebec (gas), och norska Lofoten (olja).

Ecuadors plan fick dock en skakig start. Tyskland tillsammans med andra europeiska nationer kastade snabbt sitt ekonomiska stöd bakom ITT-initiativet, och det tog mer än två år att förhandla om detaljerna i en överenskommelse med FN:s utvecklingsprogram (UNDP). Överenskommelsen specificerar att medel, främst från regeringar i rika länder, skulle spenderas på forskning och utveckling av alternativ energi och annan teknik samt återplantering och vård av skyddade områden, och social utveckling.

I december 2009 undertecknade Correa de handlingar som etablerade den internationella stiftelsen och skickade en grupp, under ledning av sin utrikesminister, till klimattoppmötet i FN i Köpenhamn för att tillkännage affären.

Men oljeintressena – som står för en stor del av regeringens intäkter och landets export – arbetade bakom kulisserna med att skapa ventilationsluckor i initiativet. Efter att teamet landat i Europa, ändrade sig Correa plötsligt och krävde omförhandlingar, som insisterade att hans regering skulle få behålla kontroll över hur pengarna skulle användas.

Med en ny förhandlingsgrupp på plats (Correas utrikesminister avgick pga händelsen), svängde initiativets utsikter mellan hopp och växande tvivel. Allt eftersom förhandlingarna fortsatte, lanserade regeringen en auktion för nya oljekoncessioner i anslutning till ITT och på andra håll i Yasuni National Park. Läckta interna dokument skulle senare avslöja att medan regeringen rent offentligt stöttat planen att avstå från borrning, började samtidigt förhandlingar med oljebolag som var intresserade av att extrahera ITT-reserver och lån förhandlades med China Development Bank som skulle betalas tillbaka dels med hjälp av ITT-olja.

Ecuador och UNDP nådde slutligen en överenskommelse i augusti 2010, men vissa potentiella donatorer drog sig ur pga dess brist på ansvarsskyldighet och ekonomiska garantier. Tyskland backade ur, och beslutade sig i stället för att finansiera REDD+, FN's strategi för att minska utsläppen genom avskogning. Correa vägrade att vika sig och gjorde klart att han hade en ”Plan B” för att utnyttja oljan om andra länder vägrade att möta hans villkor. "Vi tänker inte vara som tiggare sittandes på en påse med guld" var hans ord.

"Det fanns en doft av utpressning i luften", skrev Alberto Acosta, en ecuadoriansk ekonom som i korthet tjänstgjorde som minister av energi och gruvor, "och det väckte vissa tvivel."

Den 15 augusti 2013, med länder som givit mindre än 10 procent av Correas efterfrågade summa, meddelade presidenten att han drog tillbaka förslaget att skona Yasunís ITT Block. "Världen har svikit oss," sade han i sade i ett TV-sänt tal där han skyllde på att "det stora hyckleriet" till nationer som släpper ut mest av världens växthusgaser, samtidigt tvingar fattigare länder att offra sina ekonomiska framsteg, för miljön. Correa gjorde det klart att landet var på väg in i en ny riktning: Ecuador skulle borra sig fram till välståndet.

Vad Correa dock inte verkade ha förstått var hur djupt Ecuadorianer värderade sitt största skyddade område. Tillkännagivandet gick emot miljö- och ursprungsrättigheterna som först hade uppdagats efter det att Chevron/Texaco hade gått lös på Amazonas under 1980- och 1990-talet.

"Den här gången kunde folk se att det inte var gringos som var på väg att förstöra våra regnskogar, det var vår egen regering," säger Patricio Chávez, en av grundarna av vad som skulle bli känt som Yasunído-rörelsen.

Med hjälp av opinionsundersökningar uppskattades att nästan tre fjärdedelar av Ecuadorianerna stöttade ett beslut att lämna ITT-oljan i marken, så Yasunído organiserade marscher och domstolsstrider och krävde att regeringen skulle följa konstitutionen. De började samla in signaturer för en begäran om en landsomfattande folkomröstning gällande Yasuní.

Vad Ecuador - och världen - har att förlora står klart vid ankomsten till Tiputini Biodiversity Station, som har utsikt över en krök av Tiputini River cirka 72 mil nedströms från Yasunís forskningsstation. Tiputini, som endast kan nås med båt, har ett rikligt djurliv som har blivit sällsynt i mer lättillgängliga delar av parken.

På vår första dag i Tiputini, tillbringade Jarrín och jag en halv dag att utforska tillsammans med vår guide, 73-åriga Mayer Rodríguez. "Du ser mer om du rör dig långsamt," säger vår skarpögde guide medan han kliver över en rot av ett fikusträd som sträcker sig nästan 300 meter från stammen. "Jag har gått dessa stigar tusentals gånger, och jag kommer alltid över något jag inte har sett förut," säger han, "alltid."

Det fanns gott om stora, karismatiska djur att se här: en tapir som fridfullt mumsar på växter... en jättemyrslok som ambulerar skogen på jakt efter nästa måltid, en anakonda hängde från en gren över floden. I Tiputini, kan emellertid de mindre varelserna vara de mest häpnadsväckande. Mayer vinkar efter min uppmärksamhet mot en två decimeter lång vandrande pinne som ståtligt poserade bredvid vad som såg ut att vara ett löv - men som, vid närmare inspektion, i själva verket var en gräshoppa vars vingar såg ut precis som blad från ett träd.

Med sina tio arter av apor, stöder Tiputini ett aktivt primat-forskningsprogram. "Detta är det perfekta stället att studera dem, eftersom de inte har jagats här," säger Evelyn Pain, en primatolog vid Stony Brook University som studerar woolly-monkeys här. "Men denna art är så stor att de är oftast de som råkar illa ut när jägare kommer in i området."

Efter att vi hittat en trupp på ungefär ett dussin woollies (två individer har radio-krage), följer Pain och två kollegor efter dem. Det gör även ett par Tandglador, en slags hökartad fågel, i väntan på att få norpa åt sig insekter som flyger åt alla håll där aporna svingar sig fram.

Vid slutet av en dag av att gå genom täta snår och halka sig fram på leriga spår i jakt på apor, har forskarna framgångsrikt tröttat ut mig. Men det är svårt att motstå möjligheten att se solnedgången och vackra fåglar. Och så, med risk att missa middagen tar jag en omväg till en stor damm och beslagtar en roddbåt.

Även om Amazonas är full av extraordinära möjligheter, kan den täta djungeln vara en frustrerande plats att söka efter fåglar på. Canopy-arter håller sig väldigt högt upp, bakgrundsbelysta av himlen, medan fåglar som lever på lägre altitud, aldrig har svårt att gömma sig. Ute på vattnet dock, med en vy som sträcker sig från mark till himmel, inser man hur häpnadsväckande fågellivet är här.

Jag fånga glimtar av lövträdsinvånare så som den Purpurhalsade Kotingan och Paradistangaran, vackra markfåglar så som Amazontinamo och röd vaktelduva. Jag ser papegojor i alla möjliga färger så som aracaris och tukaner och en halsbandströgfågel. Någonting som kan vara en Harpyja orsakar kort panik bland fåglarna, men den håller sig tillräckligt högt för att tillåta mig en närmare titt på vad som är världens största och mest kraftfulla örn, vars klor är längre än en grizzlybjörns.

Senare ser jag en Hoatzin. En enda skymt av denna bisarra varelse skingrar all min tvivel att fåglarna är evolutionära throwbacks till dinosauriernas tidsålder. Ljus och mångfärgad och med utstående röda ögon och en taggig kam, har Hoatzin ett matsmältningssystemet som liknar en kos, som tillåter den att jäsa blad och knoppar. Även liksom den första kända ödlefågeln (Archaeopteryx), använder Hoatzin's ungar klor vid kanten av sina vingar för att klättra till sina bon. Nästa dag, när jag simmade i Tiputini River, märker jag ett par myrfåglar som flög ut ur träden tillsammans med flera Beige-strupiga trädklättrare. Väl ute över floden, växer jaktlaget snabbt av ett flertal olika arter som sick-sackar sig nedströms.

Tjitte de Vries, en ornitolog vid PUCE som har gjort flera upptäckter och omklassificeringar av fågelarter, sade till mig när vi träffades i Quito, att hålla utkik efter sådana blandade flockar; en av de tropiska fågelfenomen han studerade. De Vries, som har observerats upp till fyrtio arter som samarbetat i Yasuní, säger att anpassningen verkar effektivisera födosöket och kan även bidra till att upptäcka och undgå rovdjur. "Med fler ögon och fler röster, får de fler varningar och mer mångfald när det gäller de byten de finner."

Ursprungligen från Nederländerna, kom de Vries till Yasuní för att studera fågellivet efter mer än ett decennium på Galapagosöarna. "Jag gick från att studera extremt enkla, isolerade ekosystem till att konfrontera vad som troligen är det mest komplexa ekosystemet på planeten," säger han. "Du ser alla typer av interaktioner som du sällan skulle se någon annanstans."

De Vries har undersökt effekterna av oljeutvinning på djungelns djurliv, ibland som entreprenör för oljebolagen själva. "Spillen och föroreningarna får uppmärksamhet, men de sekundära effekterna är mycket värre på en plats som denna," säger han. "Företagen kan enkelt säga att 'äh, det påverkar bara ett 10-tal hektar runt oljeplattformen, djuren kan ju bara flytta på sig'."

Även om vissa experter säger att effekterna från olje- och gasprojekt i Amazonas kan minimeras genom att använda nyare teknik för borrplattformar och annan infrastruktur, håller andra inte med.

"Folk frågar, 'Kan vi inte utnyttja oljan på ett mer ekologiskt ansvarsfullt sätt?'," säger Amazon Watch Kevin Koenig. "På vissa ställen, ja, men på platser som denna, så pass ekologiskt bräckliga och så olika, med stammar som lever i frivillig isolering, är svaret nej."

I April 2014 levererade Waorani's ledare Alicia Cahuillaen den första insamlingen av totalt 757,623 underskrifter till den nationella valkommissionen, vilken efterlyste en landsomfattande folkomröstning om oljeborrning i Yasuní. "Vi kämpar för Yasuní eftersom det är vårt hem," säger Cahuilla. "President Correa skulle inte gilla att oljebolagen åkte hem till honom och rev ned hans ägor, likväl ogillar vi de som kommer och hugger ned vårt hem."

Yasunídos, vilka Correa har anklagat som "bråkmakare", "falska gröngölingar" och "välnärda knäppskallar" har noga kontrollerat alla underskrifterna och samlat in 25 procent mer än vad som krävs. Opinionsundersökningen påvisar att en klar majoritet av ecuadorianer stöder beslutet att lämna ITT-oljan under jord, även utan internationell kompensation. Några dagar senare stämplades dock valkommissionen ogiltig, däri 66 procent av signaturerna vilket stoppade folkomröstningen.

En efterföljande utredning gjord av Quito Universidad Andina Simón Bolívar visade ett urval av 20.064 av signaturerna och uppskattade att 673.863 av det totala som samlats in av Yasunídos var giltiga.

Tillkännagivandet om att valet var inställt förde demonstranterna ut på gatorna. Tillslag följde snart, där medborgerliga rättigheter drogs in, regeringsmedlemmar och andra regerings-tjänstemän tvingades ut ur sina kontor, och miljöaktivister och inhemska ledare greps och trakasserades.

"I slutändan," säger Patricio Chávez, "krossade de oss."

olja

Det var svårt att inte känna sig förkrossad efter mitt samtal med Chávez, som jag hade träffat i Quito. Under min sista eftermiddag i Tiputini, verkade emellertid den industrialiserade världen mycket långt borta. Rodríguez, Jarrín, och jag följer ett kaotiskt ståhej av parakiter och papegojor mot Saladero, en lerig dalsänka vars höga salthalt drar åt sig djur av alla slag. Även om vi är noga med att närma oss försiktigt, avslöjade färska spår att vi precis missat många djur.

I mitten av en pöl sipprar små oljebubblor till ytan och bildar en glansig yta på det grunda vatten. "En liten del petróleo som kommer upp såhär är naturligt och skadar inte djuren," säger Rodríguez. "Problemen börjar så fort folk ska pumpa upp stora mängder".

I slutet av 2015 flyttades oljeriggar in i ITT blocket och började borra nära parkens norra gräns. Sommaren 2016 skickades de första tunnorna olja ut ur området. Vicepresident Jorge Glas förklarade att området fungerar som en "gåva för kommande generationer."

Mer råolja är dock knappast en gåva för denna nation, tack vare en rad slarviga reformer. Ecuador skrev om sina oljelagar 2010 för att ge staten en ökad andel av de dåvarande oväntade oljevinsterna, och enades om att ge utländska producenter ett fast pris per fat. Efter försumligheter som Correa kallade "omoraliska" utländska obligationer, tvingades landet vända sig till Kina för ett lån på $15,2 miljarder för att finansiera oljeborrningen, infrastruktur-förbättringar, och sociala program.

Kina insisterade därefter på att lånen skulle återbetalas med rabatterad olja. I efterdyningarna av kraschen i oljepriserna, uppskattar analytiker att Ecuador vid sommarens slut, sålde ITT-olja för nästan $20 mindre per fat än vad det kostar att producera den. I kölvattnet av ett destruktivt utbrott av vulkanen Cotopaxi och en katastrofal jordbävning på Stillahavskusten, bidrog varje fat olja som pumpades upp till att landet lades allt djupare i skuld. Parkvakter säger att de inte längre har bränsle för båtar och fordon som de behöver för att patrullera parken mot alltmer djärva räder av peruanska tjuvskyttar och illegala trädfällare.

Ändå så består mycket av Yasunis ödemark. Endast ett fåtal av de 360 föreslagna brunnarna har borrats i Yasunís ITT-block, och i stora delar av orörda skogar strax söder om parken, har ursprungsbefolkningar hittills lyckats försvara sina territorier från vidare utveckling. Samtidigt dyker även nya projekt upp så som fågelskådning och ekoturism, botaniska produkter, kakaosamling, och selektiv avverkning, som mer hållbara alternativ till mineralutvinning.

Under 2017 kan en ny regering (Correa kommer inte söka omval) se en fortsatt exploatering som ett politiskt ansvar, och förhoppningsvis vara mer öppna för att bevara ecuadorianska Amazonas för kommande generationer. Detta är mycket mer troligt, säger ecuadorianska miljöaktivister, om det finns påtryckningar från utlandet. Ett initiativ har i alla fall lyckats för att höja det globala medvetandet om vikten av Yasuní, och visa ett tydligare samband från utvinning av fossila bränslen till ett proaktivt gensvar på klimatförändringarna. Trots Correas brister, hade han i alla fall rätt i en sak, att världen har svikit Yasuní.

 

Att rädda den mest biologiskt rika platsen på planeten ligger delvis i våra händer.

Det visar sig att Kina säljer det mesta de får in från Amazonas till USA. Aktivister hoppas att Amazonas olja en dag kommer att stigmatiseras så som Kanadas oljesand med åtföljande bojkotter. Men utan stöd från den yttre världen kan det vara omöjligt för Ecuador att skydda denna plats.

Då jag sitter ner till min sista middag på Tiputini Station, solnedgången avslöjar silhuetter en trupp dvärgsilkesapa (världens minsta apa, väger endast 100 gram) på sin väg på de låga grenarna. Ovanför dem flyger en flock röda aror. Den industrialiserade världen verkar fortfarande mycket långt borta. Men mindre än 24 km från Tiputini står oljeriggar redan på plats.

"Ja, vi är oroliga," säger Kelly Swing, biologen som deläger stationen. "Hittills har vägbyggen och utforskningen inte drabbat de ekologiskt viktiga delarna av parken. Men nu närmar de sig kärnan där det finns vissa platser som är alldeles för bräckliga för att borras i efter olja. "

Natten faller snabbt. Efter middagen, följer jag med några Swing-studenter på en nattlig vandring upp till Tiputinis observationplattform, som reser sig över trädkronorna. Utöver en konsert av grodor hör jag raspiga chwip av en Gaffelstjärtsnattskärra som gör sin nattliga jakt på insekter. Halvvägs upp för den 42 meter höga plattformen, siktar vi våra ljus på en familj av nattapor, som nyfiket tittar på oss från en gren.

Väl uppe, släcker vi våra lampor och blickar åt norr. Det tar en minut eller så för våra ögon att anpassa sig till mörkret. Sedan, en efter en, ser vi det: det svaga orange sken av gas som bränns i ett brunnshuvud, strax bortom horisonten.

Våra röster dör ut då vi blickar över djungeln, ut i en månlös natt upplyst av ett väldigt ovälkommet sken.

Tom Clynes

Översatt av Amanda Berglund.

En dålig talisman

En talisman är ett föremål som anses ha förmåga skänka ägaren lycka och osårbarhet, men för Achuar folket betyder det ordet förtryck av deras rättigheter och förstörelse av deras hem.

Det kanadensiska oljebolaget Talisman Energy investerade i Block 64 tillsammans med USA-baserade Occidental Petroleum (Oxy), och från och med 2011 äger de 50% av block 64 och 70% av Block 101. Dessa två block omfattar ca 4 miljoner tunnland (1,7 miljoner hektar) av orörd tropisk regnskog.

amazonas

Amazonasflodens vatten rinner längs gränsen mellan Peru och Ecuador och är en av de platserna på jorden med mest biologisk mångfald. Denna avlägsna region, som tar ca en vecka att åka till med buss, från huvudstaden Lima, är hem till över 11 000 av urfolket Achuar. Som deras förfäder har gjort före dem, jagar, odlar och fiskar de i floderna Corrientes, Pastazas, och Moronas. 

Områden väster om Corrientes, Pastaza och Morona har tills nyligen varit fria från oljeborrning. Dock började Talisman Energy införa prospekteringsborrningar i Block 64 mitt i Achuar's fäderneärvda territorium, trots ihärdigt motstånd.

"Vi har sett med egna ögon hur företaget har arbetat här de senaste tio åren. Nu är floderna helt förorenade, marken är förorenad, luften är förorenad och skogen med." säger Pitiur Unti Saant, ledare och en av de äldre från Unkum som bott precis bredvid Talisman's oljeplattform.

achuar

Idag hotas Achuar's sätt att leva och överleva av internationella oljebolag som vill borra i området.

Pastaza och Moronas avrinningsområden har ockuperats av Achuar i många generationer. Vattendrag, jaktmarker, gamla byggnader, heliga vattenfall och gravplatser berättar alla en historia och ansluter Achuar till sina förfäder. Achuar's territorium tillhandahåller allt de behöver: medicinalväxter, takläggningspalmer, blåsrör för jakt, floder fulla av fisk och andliga platser där de söker sin vision.

Den peruanska staten har erkänt Achuar's markrättigheter med titeln "Native Community", men dessa täcker endast en tredjedel av deras förfäders land.

Under de senaste sex åren har Achuar dokumenterat och kartlagt allt viktig mark för dem i ett stort område på över 2,5 miljoner tunnland som delas upp i över 40 samhällen.

Visionen för deras territorium återspeglar särskild anknytning till deras förfäders hemland. Achuar's andliga tro dikterar att de har levt i dessa områden sedan tidernas begynnelse. Bland Achuar finns en djup respekt för andarna av skogen och dess djur. Deras sätt att leva kan bäst beskrivas som en harmoni mellan dessa människor och deras omgivning. Denna koppling till landet driver Achuar's motstånd mot oljeverksamhet.

Historia av förstörelse i angränsande avrinningsområden är ett tydligt tecken på vad Achuar har som står på spel om de tillåter oljebolagen att arbeta i deras territorier. Achuar motsätter sig all oljeutveckling och kommer att kämpa tills sista man för att skydda vad de anser är heligt.

Oljefälten i östra delen av Achuar's territorium, på floden Corrientes, har borrat sedan 1970-talet, först genom USA-baserade Occidental Petroleum (Oxy) och nu av argentinska Pluspetrol.

olja

I över tre decennier minskade Oxy på kostnaderna genom att dumpa nio miljarder liter spillvatten direkt i floderna i stället för injicera dem. Spillvatten innehåller mycket giftiga ämnen såsom barium, bly och arsenik och tillsammans med hundratals pågående oljeutsläpp har de förstört jakt - och fiskeområden och gav Achuar allvarliga hälsoproblem.

Både vuxna och barn har visat positiva testresultat för farligt höga blynivåer i blodet, och lokalbefolkningen berättar otaliga berättelser om oförklarliga sjukdomar, tumörer, hudsjukdomar och missfall orsakade av oljeexponering. Fisk och lokalt vilt är inte längre lämpligt för konsumtion då de är fyllda med föroreningar, och jorden som Achuar är beroende av, går inte längre att odla grödor i. Som svar på detta har Achuar, genom fredliga medel, tvingat Pluspetrol att åter injicera spillvattnet och lämnat in en grupptalan mot Occidental Petroleum, USA.

Med tanke på riskerna för oljeborrning i hjärtat av deras territorium, ger de flesta Achuar inom Block 64 orubbliga motstånd mot ny oljeaktivitet. Mellan 2008 och 2012 åkte Achuar's ledare vid flera tillfällen ifrån sina samhällen djupt inne i regnskogen till Talisman Energy's Årsmöte för aktieägarna vid huvudkontoret i Calgary, Kanada, för att kräva att Talisman Energy respekterar Achuar'srättigheter och omedelbart dra sig ur. De reste även till Lima för att formellt be den peruanska regeringen att respektera sitt självbestämmande, inklusive ett rättsligt erkännande av deras förfäders territorium, begära ogiltigförklaring av existerande oljeblock och en statlig garanti av hindrad framtid oljeborrning i området.

Talisman Energy hävdar att de drivs med samtycke av en handfull samhällen vilka, enligt dem, var de enda som direkt berörs av deras oljeverksamhet. Achuar hävdade att borra i deras territorium påverkar viktiga jaktmarker, vattenresurser och heliga mark som är viktiga för välbefinnandet för alla Achuar-samhällen, så vidare aktiviteter kan alltså inte fortsätta utan samtycke av alla Achuar-samhällen.

Achuar väckte åtal mot Talisman Energy då de skickat in en grupp beväpnade för-oljesamhällsmedlemmar att konfrontera demonstranter vid en borrplattform i maj 2009 vilket nästan ledde till en våldsam konflikt.

 

En seger för Amazonas:

Talisman Energy drar sig tillbaka

Efter många år av flitig motstånd, vann Achuar en enorm seger i kampen för att försvara sina rättigheter och territorier. I september 2012 meddelade Talisman Energy sitt beslut att upphöra med oljeprospekteringsaktiviteter i den peruanska Amazonas och att lämna landet efter slutförandet av pågående affärstransaktioner. Detta blir det femte företaget att dra sig ur mycket det kontroversiella Block 64.

Aktivist och skådespelerskan Daryl Hannah hjälpte till att få denna kampen in i media.

Aktivist och skådespelerskan Daryl Hannah hjälpte till att få denna kampen in i media.

Achuar's inspirerande insatser för att försvara sin territorium, med stöd från organisationer som Amazon Watch, har informerat utvinningsindustrier över hela världen att Achuar kommer att fortsätta att motstå olja, gruvdrift och avverkningsföretag som hotar deras territorier och kulturella överlevnad.

Amazon Watch är stolta över att fortsätta att stödja Achuar i försvaret av deras regnskog och kampen är inte över. Nya oljeblock, skadliga utvecklingsprojekt, och det fruktansvärda arvet från Oxy's oljeförorening fortsätter att hota Achuar's sätt att leva. 

Stötta oss i vår kamp att försvara ett hem som riskerar att förstöras för gott. Vi är alla beroende av regnskogen.